”Varför ligger alla på golvet?!” Du kliver in i ett rum med madrasser, tjocka mattor, filtar & kuddar. I bakgrunden hör du lugn instrumental musik. Någon sitter ihopkrupen i en fåtölj. Flera vilar utsträckta på rygg. Ett par personer har armarna lyfta som för att ta emot något från ovan. I rummets ena hörn sitter en man på knä med ansiktet mot marken. Någon kvinna sitter och ber för en yngre tjej. Ett rum av bön & vila.
Vad är egentligen soaking? Själva ordet började användas på 90-talet i samband med den karismatiska förnyelsen och är engelska för ”blötläggning”. Många har erfarenhet av att de blivit genomsyrade eller blötlagda av Guds kärlek och närvaro i samband med soaking. Själva sättet att be är inget nytt. Genom kyrkohistorien har olika former av kontemplativ bön alltid förekommit. Bön i tystnad där man riktar sitt fokus på Gud och är i gemenskap med honom utan ord. Många känner att det är enklare att stilla sig om det är musik i bakgrunden, men det är inget måste. Det är inte ovanligt att man läser ett bibelord innan som man under soakingen sedan ber över och fokuserar på. Tanken är då att Guds ord ska gå från teoretisk idé till en en djup övertygelse.
Frukten av soaking har varit mycket god. Vittnesbörd kommer från hela världen om hur kristna upplever inre helande, får förnyad kärlek till Jesus & människor, upplever en ny inre frid, förstår innebörden i bibelord m.m. I vårt stressade informationssamhälle är det inte konstigt att behovet av stilla bön är stort.
Jag skulle vilja påstå att ALLA KRISTNA regelbundet soakar! Har du någon gång under en Gudstjänst slutit ögonen under en sång och bara varit med Jesus? Du sjunger inte med utan bara sitter och vet att du har gemenskap med Gud. Har du någon gång suttit hemma och bett och en stund bara dröjt dig kvar i stillhet? Naturligtvis har du det! Alltså brukar du ”soaka”! 🙂
KRITIK MOT SOAKING
Jag har svårt att förstå kritiken mot soaking. Den bygger generellt på 3 saker:
- Några blir skeptiska över själva ordet. Det är på engelska och låter som någonting nytt. Vi svenskar är generellt skeptiska både mot saker som kommer utifrån och mot nya saker.
- Guilty-by-association-resonemang. En person är kritisk mot vissa saker i ett sammanhang som praktiserar soaking och dömer per automatik ut soaking.
- Vissa tycker det låter lite new age och undrar om det inte är samma sak som meditation.
Alla är mycket svaga argument. Är man skeptisk över ett ord så får man ta reda på vad det står för. Man kan inte avvisa något för att ordet är nytt och utländskt. Guilty-by-association håller aldrig som argument. Man behöver kunna visa varför soaking är fel, – det räcker inte att säga: ”de gör det, därför måste det vara fel”. Gruppen man är skeptisk mot lovsjunger och har bibelstudier, men det avvisar man inte.
Om något låter lite new age så får man undersöka om det är new age. Det börjar i den antikarismatiska kritiken numera bli standard att jämföra all karismatik med nyandlighet. Helande finns inom new age, därför bör vi passa oss för det. Även undervisning finns inom new age, men det avvisas inte. Kritikerna är selektiva och dömer bara ut det som liknar det de från början är negativa till – d.v.s. karismatik. Häromdagen läste jag hur en bloggare försökte jämföra soaking med ”mindfullness”, vilket går ut på att helt tömma sitt sinne. Soaking är raka motsatsen, då tanken är att aktivt fokusera på Gud och uppfyllas utav hans Ande. Vissa former av meditation och all form av bön har naturligtvis vissa likheter, eftersom de båda uttrycker andlighet. Frågan är vilken källan är, – demoner eller Gud.
Keep this Book of the Law always on your lips; meditate on it day and night, so that you may be careful to do everything written in it. Then you will be prosperous and successful. Joshua 1:8 NIV
Bibeln uppmanar oss att meditera över Guds ord. Några översättningar väljer att översätta ”tänka på” eftersom de ogillar ordet meditation, men det är vad som ligger nämast grundtexten. Som sagt, frågan är vad vi väljer att fokusera på. I soaking är fokuset Gud och hans ord.
- Är det fel att vara med Gud utan att prata?
- Är det fel att ligga ner och be?
- Är det fel att ha lugn kristen musik i bakgrunden när man ber?
- Är det fel att vara tyst och lyssna på Guds röst?
- Är det fel att vara i vila inför Gud?
- Är det fel att i bön reflektera över Bibelord?
Naturligtvis är svaret på alla frågorna ”nej”. Jag har precis beskrivit soaking! 😉
Det finns förstås de som arrangerar soaking på ett oklokt sätt, precis som det finns människor som evangeliserar på ett olämpligt sätt. Bara för att det finns negativa undantag så slutar vi inte göra det som är gott.
Soaking är ett av många fantastiska sätt att ha gemenskap med Gud. Låt oss likt David skriver lägga oss ned vid vatten där vi finner ro och låta Gud smörja våra huvuden med olja! (Ps 23)
Blessings!
/David