Tyvärr har alla väckelser och karismatiska förnyelser genom kyrkohistorien utan undantag kritiserats och fördömts av andra kristna. Väckelsen i Apg 2, ökenfäderna, Metodistväckelsen med John Wesley i spetsen, the Great Awakening med Jonathan Edwards, Pingstväckelsen, Jesusrörelsen, förnyelsen av de historiska samfunden, Vineyard & New Wine m.fl. förkastades alla inledningsvis av det religiösa etablissemanget. En av de största evangelikala profilerna runt 1900-talets början kallade t.ex. Pingstväckelsen för ”the last vomit of Satan”.
Bakgrunden till kritiken har varit blandad, men den vanligaste orsaken har varit att man haft en cessationistisk teologi som menar att Andens gåvor och kraft upphörde efter apostlarnas död eller Bibelns sammanfogande. Eftersom man uteslutit möjligheten att Anden fördelar gåvor idag har de kristna som fungerat i dem anklagats för att vara under inflytande av onda andar. Nu har det kommit ett nytt sätt att förkasta dagens karismatiska rörelser på liknande sätt, men med en annan förklaringsmodell. Jag kallar den för kundaliniteorin.
Teorin går ut på att Satan vill invadera kyrkan med onda andar och ge kristna en falsk smörjelse. Dessa andar har smygit sig in i kyrkan via diverse trosförkunnare och sedan förts vidare genom handpåläggning och nu börjat masspridas genom t.ex. Torontoförnyelsen & Bethel Church i Redding. Alla ledare som har något att göra med misstänkta församlingar och rörelser döms ut som falska profeter.
Kundalini är en österländsk strömning som blivit en del av New Age. Utövare av kundalini kan få upplevelser av lycka, falla omkull, rycka och skaka m.m. Somliga menar att kundalinis ”krafter” påminner lite om Anden eftersom några av effekterna är lika. Mycket riktigt så är några av de fysiska reaktionerna närmast identiska med de reaktioner som ofta följer Andens kraft. Därför menar somliga att dessa österländska newage-andar börjat spridas i kristna kretsar. Alla sammanhang där manifestationer förekommer som påminner om kundalinieffekter döms därför ut som demoniska och en del av sista tidens stora avfall och falska under och tecken.
Trots att teorin har minst sagt stora problem så sprids den snabbt via bloggar, hemsidor och youtube. Därför vill jag nu möta teorin med 10 sanningar som jag menar motbevisar den. Är du intresserad av att gå djupare i ämnet om urskiljning och falska profeter rekommenderar jag dig att ladda ner mitt dokument: Falska profeter, falsk andlighet, urskiljning – en biblisk granskning (ver 1.5) pdf
1. MAN KAN INTE BEDÖMA ANDLIGHET UTIFRÅN FYSISKA REAKTIONER & YTTRE LIKHETER
Jag kallar fallande, skakande, ryckande m.m. för fysiska reaktioner, inte Andens manifestationer. Dessa företeelser säger nämligen mer om hur våra kroppar reagerar på andliga krafter än om vilken källan är. Vi kan skaka för att vi fryser, är rädda, är demoniserade eller är berörda av Guds Ande. Själva fenomenet säger ingenting om källan. Det är också viktigt att komma ihåg att alla fallna änglar är skapade av Gud. När de rör vid människor så måste det likna det som händer när Guds änglar rör vid oss. Om Satan ska försöka skapa en demonisk motsvarighet till Andens verk så måste den alltså likna originalet, för Satan kan inte skapa någonting nytt. Han kopierar och förvrider det Gud gör. Om det finns något fenomen inom New Age eller annan andlighet så är det generellt för att det finns ett original skapat av Gud. När Moses duellerade mot Faraos trollkarlar så kunde de utföra exakt samma mirakler som Moses. De onda andarna härmade det Gud gjorde och det såg till det yttre identiskt ut.
Bara för att det finns demoniskt helande inom New Age ska vi inte undvika att be för sjuka. Bara för att kundaliniandar förmedlas genom handpåläggning så ska vi inte avvisa den bibliska principen om handpåläggning. Bara för att hinduismen har sina skrifter ska vi inte vara rädda för Bibeln. Det finns inget bibliskt stöd för att urskilja andlighet utifrån ytliga likheter och fysiska reaktioner. Här faller hela kundaliniteorin eftersom den nästan uteslutande bygger på ytliga jämförelser.
2. TEORIN UTGÅR INTE IFRÅN DE 6 URSKILJNINGSGRUNDERNA
Urskiljningsgrunderna är: Bibeln, moral & karaktär, relationen med Gud, frukten av tjänsten, andlig urskiljning och kyrkohistorien. Det går sällan att finna något att anmärka på hos de anklagade utifrån dessa kriterier. Man försöker dock ändå ofta kombinera kundaliniteorin med att kritisera läran hos de anklagade. Se tidigare blogginlägg för ett exempel på kritik mot Bill Johnsons undervisning. Om du läser min respons till kritiken så tror jag du håller med mig om att argumentationen inte håller. Naturligtvis kan Bill ha fel i några perifiera detaljer som ej rör evangeliets kärna. Men det är viktigt att komma ihåg att ingen av oss har perfekt teologi. Förhoppningsvis är vi fria från österländska kundaliniandar i alla fall! 😉
3. ÖSTERLÄNDSKA ANDAR KAN INTE INVADERA KRISTNA HUR SOM HELST
Bibeln visar att människor kan bli demoniserade i olika grad. Erfarenheten säger oss att även kristna kan ha olika problem med demoner. Att kristna genom synd, ockult inblandning m.m. kan påverkas är en sak. Att en kristen kan be Fadern om mer av hans Ande och få förbön av en annan kristen som önskar välsigna personen och istället få en ond ande är en helt annan sak. Tanken att denna personen sedan inte skulle kunna skilja på Anden och en kundalinidemon och sedan ge den vidare till massa andra ärligt sökande kristna är minst sagt annorlunda. Det finns inga bibliska exempel på något liknande.
4. TEORIN KAN INTE FÖRKLARA DEN GODA FRUKTEN I SAMMANHANGEN DEN ANKLAGAR
Om det är sant att så gott som alla nutida karismatiska sammanhang och rörelser är genomsyrade av demoner så borde det märkas! Kristna i dessa sammanhang borde var mer deprimerade, synda mera, älska Jesus mindre, evangelisera mindre, lovsång borde inte vara vanligt eftersom demoner hatar lovsång o.s.v. Tvärtom så är det vanligt i dessa sammanhang att tillbedjan har ovanligt stor del i samlingar, evangelisationsivern är stark, vittnesbörd om ökad kärlek till Jesus efter upplevelser med fysiska reaktioner är vanliga, många upplever frihet från vanesynder och många kommer till tro.
Ett av de viktigaste verktyg vi har för att pröva andlighet är just frukten (Matt 7:15-20). Man räknar med att ca 3 miljoner människor blivit räddade genom personer som blivit förnyade genom Torontoförnyelsen. Ett exempel är Heidi Baker, som åkte till Toronto som utbränd missionär. Hon fick ett starkt Gudsmöte och reagerade starkt fysiskt under 7 dagar. Resultatet är tusentals planterade församlingar tack vare mirakler och en stark Gudsnärvaro. Hon har dessutom ett stort arbete för övergivna barn. Om Toronto var Satans verk så är det också hans kraft som hjälpt Heidi utbreda Guds rike i Mozambique. Ett annat exempel är Leif Hetland som fick ett starkt Gudsmöte med typiska kundalinieffekter. Gud förvandlade hans hjärta, gav honom kraft och sände ut honom som missionär i muslimländer och har lett hundratusentals muslimer till Jesus genom mirakler och Gudsmöten.
Jag har personligen sett många människor bli berörda av Gud och reagera fysiskt på ett sätt som liknar kundalinieffekterna. Några av dem fick mer nöd för de som inte tror, fick fart på sitt döda andaktsliv och har börjat älska Jesus mer. Andra började be mer och har börjat älska Jesus mer sen de mötte Gud på detta sätt. Kundaliniteorin kan inte förklara hur onda andar skulle kunna åstadkomma detta.
5. FALSKA MIRAKLER PEKAR ALLTID BORT FRÅN JESUS
I Matt 24 varnar Jesus oss för att lyssna till personer som påstår att Jesus kommit tillbaka och uppmanar människor att följa falska messiasgestalter. Jesus poängterar att det är uppenbart för alla när han kommer tillbaka. Han säger att falska mirakler kommer att utföras för att leda människor bort från Jesus till falska frälsare. I Matt 7 talar Jesus om människor som utfört mirakler i hans namn men inte känner honom. De har troligen använt Jesusnamnet som en formula precis som några gjorde i Mark 9:38-39 & Apg 19:13. Ingenstans i Bibeln finns tanken att människor som skriver under på trosbekännelsen och grunderna i evangeliet skulle kunna fyllas av österländska andar och förmedla ondska och falska mirakler. Det är inte det som NT menar med falska under och tecken. Vi bör snarare leta efter dessa falska mirakler inom t.ex. New Age, än att anklaga kristna pastorer som predikar evangeliet.
6. SATAN VILL INTE HJÄLPA KRISTNA ÖVERBEVISA DE SOM INTE TROR OM GUDS EXISTENS
Ett kännetecken på de församlingar och personer som kundaliniteorin anklagar är att de leder människor till tro genom kraftgärningar och kraftmöten. Denna Gudsnärvaro och kraft är tydligt kopplad till Gudsmöten som teorin menar är demoniska. Alltså kan man säga att kundaliniandarna hjälper dessa kristna att överbevisa icketroende om att Gud existerar! Detta kan inte vara sant, eftersom Jesus säger att Satan inte anfaller sig själv (Luk 11:17-18).
7. KRISTNA KAN KÄNNA IGEN HERDENS RÖST
Ironiskt nog är sammanhangen som anklagas ofta de som har flest människor med gåvan att skilja mellan andar. Denna gåva är fortfarande på pionjärstadiet i västvärlden och de som fungerar i den är förstås de som är positiva till karismatik och Andens gåvor. Om dessa församlingar kryllade av onda andar så borde dessa människor se det. Faktum är att det är vanligt att personer med gåvan ser ovanligt många änglar i aktivitet i dessa sammanhang. Kundaliniteorin menar att tusentals och åter tusentals troende inte kan skilja mellan den helige Ande och demoner. Detta är att nedvärdera och döma människor. Jesus säger att fåren känner igen Herdens röst och inte följer främmande röster (Joh 10:1-5). Nu när vi ändå är inne på demoner, låt oss använda Toronto Airport Christian Fellowship & Bethel Church i Redding som exempel. Båda församlingarna är kända för att hjälpa människor uppleva frihet från inre sår och demonisering. Naturligtvis borde det vara tvärtom om kundaliniteorin är sann.
8. KUNDALINITEORIN ANVÄNDER SIG AV ”GUILTY-BY-ASSOCIATION”
Många gånger försöker inte ens förespråkare av teorin att motivera sitt dömande av kristna ledare och sammanhang. De använder istället ”guilty-by-association”-resonemang. Det kan låta ungefär så här: ”En person som nog var lite skum bad för en annan person, som bad för någon annan. Denna person trodde också på en stor väckelse i sista tiden istället för det stora avfallet så att de som går deras bibelskola är också falska profeter. Sen bad någon därifrån för den här personen. Den här personen åkte till ett annat sammanhang och predikade. I sammanhanget växte en ung ledare upp som i sin tur bad för en annan person…” Alla som kan kopplas samman till något sammanhang där fysiska reaktioner förekommer är automatiskt falska profeter. Detta sätt att argumentera är ytligt och förenklat. Det gör det lätt att döma ut halva kristenheten utan att behöva uppge några bibliska skäl.
9. KUNDALINITEORIN LYCKAS INTE FÖRKLARA HUR ANDARNA KOM TILL KRISTENHETEN
Teorin målar ofta upp en kedja av impartation och handpåläggning, men har svårt att peka på när det hela började. Några spekulerar i att det började i och med några förkunnare inom trosrörelsen. Resonemanget håller dock inte. Låt oss ta Torontoförnyelsen som exempel. 1994 föll Guds Ande på flera platser samtidigt, ibland utan att någon person åkte till alla ställen och förmedlade något. Allt går inte att förklara med hjälp av handpåläggninsorsakskedjor.
Dessutom så förekom fallande, skratt, skakande m.m. redan under pingstväckelsens början (och gör än idag i flera pingstsammanhang). Detta lyckas inte kundaliniteorin förklara. Som om inte det vore nog så har de perioder under kyrkohistorien där flest människor kommit till sann tro på Jesus präglats av starka fysiska reaktioner. Var det också kundaliniandar? I så fall är det kundaliniandarna vi ska tacka för the Great Awakening, Metodistväckelsen m.m! 😉 Dessa väckelser ägde rum långt innan trosrörelsen och Rodney Howard Brown existerade.
10. KUNDALINITEORIN HAR EN FELAKTIG TOLKNING AV SISTA TIDEN
Kundaliniteorin har gemensamt med ”varning-för-falska-profeter-teologin” att den tror att det i den sista tiden ska ske ett stort avfall inom kyrkan, och att Guds rike ska krympa allt mer. Invasionen av kundaliniandar i kyrkan anses vara ett tecken på att tiden är inne för avfallet.
Det finns flera problem med denna tolkning. För det första så definierar vi ofta ”den sista tiden” fel. Rent teologiskt påbörjades den sista tiden/de yttersta dagarna efter Andens utgjutande på pingstdagen. Vi har alltså levt i den sista tiden i 2000 år. Ett exempel på detta finner vi i 2 Timoteusbrevets tredje kapitel. Paulus räknar upp ett antal synder som människan “i de sista dagarna” ska vältra sig i. Flera tänker att uttrycket “de sista dagarna” är x antal år (inte alltför många) precis innan Jesu återkomst. Problemet är att texten själv omöjliggör en sådan tolkning. I vers 5 tar Paulus nämligen en paus i sin uppräkning av synder och säger till Timoteus: “Håll dig borta från dem!”. En onödig uppmaning om Paulus skrev om en tidsperiod tusentals år senare.
Texterna som används som stöd för ett stort avfall i den sista tiden kan alltså lika gärna beskriva de första århundradena, en ständigt pågående cykel eller varför inte det som började hända i och med att kristendomen blev statsreligion på 400-talet. Kyrkan började allt mindre likna församlingen i apostlagärningarna och läran förvreds allt mer.
NT: s texter och kyrkohistorien visar att det fanns falska profeter redan under de första århundradena e.kr. Det finns de idag som tror (liksom kristna alltid har trott) att just vi lever i den sista tidens ytterst yttersta dagar. Det kan stämma. I vilket fall som helst säger inte Bibeln att fler falska profeter ska finnas då än i någon annan tid.
Många tänker att Guds rikes natur är att växa (Matt 13:31-33) och att Gud sedan Martin Luthers reformation steg för steg återställer kyrkan till dess forna glans. Även om väckelserörelser funnits under hela kyrkohistorien går det inte att förneka att Pingstväckelsen i början av 1900-talet återinförde tungotalet och Andens gåvor i stor skala. Faktum är att det aldrig någonsin funnits så många kristna utspridda över hela jorden som tror på trosbekännelsen och liknar församlingen i apostlagärningarna som det gör just nu. Det dispensionalistiska tänkandet som delar in kyrkohistorien i perioder utifrån uppenbarelsebokens församlingar (där det slutar som i Ladoicea) är en teori, inget mer.
AVSLUTANDE TANKAR
Som du ser saknar kundaliniteorin bibliskt stöd. Den har heller inget stöd från de övriga 5 grunderna för god urskiljning av andlighet. Ändå dömer den ut hundratusentals kristna världen över och har en mycket hård framtoning. Jag tycker det är sorgligt att kristna i vår tid inte har lärt sig från kyrkohistoriens förföljelser av kristna som inte delar mainstreamkyrkans syn på perifiera detaljer. Än idag anklagas kristna för att ha med djävulen att göra av andra troende. Precis som Jesus anklagas de för att driva ut Satan med hjälp av Satans kraft (Matt 12:24-32). Jesus varnar oss för att häda Anden, och vi måste vara extremt säkra på vår sak innan vi på bloggar, youtube och hemsidor med svepande rörelser dömer ut saker vi inte förstår. Tänk om vi kallar den helige Andes verk för Satans verk?
Hoppas mina egna reflektioner varit till hjälp för dig!
Kommentera gärna och ställ frågor, kom med invändningar eller egna tankar.
Blessings!
/David
Kingdom blog 
Mycket, mycket bra! Det här var det bästa jag läst i ämnet. Och kundaliniteorin var ett mycket bättre namn än manifestationism.
Tack Micael! Tack för senast också, kul att se dig nere i Malmö! Namnet ”kundaliniteorin” är helt okej, men täcker inte de som kritiserar de fysiska reaktionerna utifrån andra anledningar. God bless!
davidwellstam!
Jag håller med dig om att man inte skall vara för snabb med att döma ut vissa företeelser och kallade ex kundaliniandar.
Och det är som du säger, vid befrielser kan kroppen reagera lite hur som helst, det finns det ju ett exempel på i evangelierna, pojken som anden kastade än i elden och i vattnet, eller vad det nu står.
Problemet ligger inte där, utan när det inte finns täckning för de kroppsliga reaktionerna i skriften. Det finns ett enda ex, som jag nyss nämde, annars ser vi inget i skriften om dessa extrema reaktioner.
På bloggen vakna sverige, berättas det om vad en kvinna var med om i Bill Jonssons församling, jag har själv varit med om att befria en kvinna som varit i kontakt med något sådant här sammanhang, så fort det var lovsång, så började hon ha konstiga beteende för sig. Jag regerade och tyckte att det var lite obehagligt, andra gången jag såg henne var det på samma sätt, jag regerade med samma obehag, men nu band jag den religiösa anden och befalde den att lämna henne. sen dess har jag inte sett att dessa beteende yttrat sig mer!
Du skriver att man skall pröva utifrån frukten och jag menar att det är fel prövningsgrund. Det är ju många människor som bär sk god frukt, men som är fel ändå, ne den de enda prövnings grund vi kan ha, är, stämmer det med skriften, vittnar skriften om sådana reaktioner och det gör den faktiskt inte, inte mer än i ovan nämda fall. Det andra sättet att pröva är, att pröva andarna, då inte enbar om de bekänner Jesus kommen i köttet, utan vad är det för vittnes börd i anden?
Är det liv, frid, glädje, kärlek! Skriften säger ju ex, att visheten som kommer ovanifrån är ren, fridsamm, foglig, mild och andra goda frukter, fri från tvivel och fri från skrymtan.
Detta är min prövningsgrund, ordet och andens vittnesbörd och vittnar inte båda i linje med skriftens ord, så vill jag inte ha det!
Bb
Hej bloggare Björn!
Tack för din intressanta kommentar!
Bibeln ger oss inte så många detaljerade beskrivningar av fysiska reaktioner som vi skulle önska, men bekräftar att de kan förekomma. I Apostlagärningarnas andra kapitel, när Anden kom med kraft över den första församlingen, trodde de som såg på att de var berusade (Apg 2:1-13). En gång uppfyllde Guds härlighet templet så starkt att “prästerna inte kunde stå och göra tjänst” (1 Kung 8:10-11). När Jesus uttalade sin gudomlighet föll en hel skara till marken (Joh 18:6). När Daniel & Johannes fick besök av änglar sjönk de till marken och förlorade styrkan i kroppen (Dan 10; 8:18; Upp 1:17). När Paulus mötte Jesus på vägen till Damaskus föll han till marken (Apg 9:4-8). När apostlarna lägger händerna på människor i Samaria så att de uppfylls av Anden, så ser en nyfiken åskådare att människor tar emot Anden. Lukas ger oss inga detaljer men någon form av reaktioner eller yttringar förekom eftersom åskadaren visste när Anden uppfyllde dem. Det händer vid flera tillfällen att människor skakar och en gång till och med att en hel byggnad skakar (Dan 8:17-18; 10:7-11; Matt 17:6; Apg 4:31)! Jesus säger att det ska flyta strömmar av levande vatten ur vårt inre (Joh 7:37-39). Många som reagerar fysiskt säger att de känner strömmar av kraft i sitt inre i samband med reaktionerna. Att säga att fysiska reaktion är fel för att Bibeln inte talar så mycket om dem är ett s.k. ”argument from silence”, och väger inte särskilt tungt. Bibelns författare beskriver inte exakt hur människor reagerade i olika situationer, men det behöver inte betyda att det inte var vanligt att t.ex. människor skakade.
Förutom att Bibeln nämner fysiska reaktioner så är kyrkohistorien full av exempel på dessa: Den dominikanska predikanten Vincent av Ferrier såg i slutet av 1300-talet människor falla under Guds kraft när han undervisade. Även under 1400 & 1500-talet var det inte ovanligt inom den anabaptistiska rörelsen att falla i Anden. Teresa av Avila, en nunna som levde på 1500-talet upplevde kroppslig svaghet och extas ibland under sina andakter. Hugenotterna, som senare kallades för de franska profeterna, föll ibland som en reaktion på Guds närvaro under 1500 & 1600-talet. Kväkarna (eng: quakers) var bedjare som fick namnet av sina motståndare eftersom de ofta skakade när de bad (1650-talet och framåt i England). 1727 utgjöts den helige Ande över de s.k. Herrnhuttarna, en kommunitet troende i Tjeckien, och Guds starka närvaro över världens första organiserade 24/7 bön gjorde att flera föll till marken.
John Wesley, den engelske grundaren till Metodismen, blev tvungen att uppmana människor att inte sitta uppe i träden på utomhusmöten eftersom Guds närvaro var så stark att människor föll till marken i stora skaror (år 1738 och framåt). Andra fysiska reaktioner som förekom bland metodisterna var skratt, skakande, skrik och gråt. Under 1700-talets The Great Awakening i Amerika med Jonatan Edwards i spetsen var det också vanligt att människor föll till marken. Metodistpredikanten Peter Cartwright såg under 1800-talet Gud röra vid människor så att de skakade och ryckte. The Second Great Awakening i Amerika år 1800-1840 präglades av starka fysiska reaktioner såsom fallande och skakande. Genom Charles Finneys tjänst under 1800-talets Amerika rörde Gud vid människor så att de bl.a. grät och föll till marken.
Även pingstväckelse följdes av fysiska reaktioner av olika slag. När the Voice of Healing- rörelsen & The Latter rain-förnyelsen kom på 1940-talet skedde fysiska reaktioner. På 1960-talet gick startskottet för den karismatiska förnyelsen inom både de protestantiska och katolska historiska samfunden. Även inom denna förnyelse hände det regelbundet att människor skrattade i Anden, föll omkull, rullade runt på golvet m.m. När Jesusrörelsen kom i slutet av 1960-talet förekom fysiska reaktioner. I slutet av 80-talet började den s.k. Third Wave of the Holy Spirit förnya de evangelikala samfunden, mycket genom John Wimbers tjänst & Vineyardrörelsen. I denna förnyelse var det vanligt att människor föll under Andens kraft, skakade, upplevde Guds närvaros tyngd, blev som berusade m.m. När denna förnyelse nådde den Anglikanska kyrkan genom biskop David Pytches formades nätverket New Wine.
1994 utgjöts Guds Ande på flera platser på jorden samtidigt, bl.a. i Holy Trinity Brompton och Toronto Airport Christian Fellowship. Skratt, fallande, skakningar förekom med stor frekvens. Dessa reaktioner präglade också väckelsen i Pensacola 1995. Sedan dess har Gud “slagit ner” på flera platser och nya rörelser, nätverk och oberoende församlingar har bildats som alla erfar fysiska reaktioner.
Att påstå att alla dessa sammanhang och människor och väckelser inte varit från Gud är ganska magstarkt.
Jag har några tankar angående din anekdot om kvinnan som varit med i ett karismatiskt sammanhang. För det första kan man inte döma ut en hel rörelse bara för att en person reagerat konstigt. Det finns tusentals vittnesbörd som säger motsatsen: att människor blir helade i sina inre, får mer kärlek till Jesus, blir räddade, blir befriade från onda andar etc. Bill Johnson berättar ibland hur häxor och medier besöker deras Gudstjänst och hur ledarna i församlingen ser skillnad på deras ”konstigheter” och fysiska reaktioner och befriar dem om de får tillfälle. När Guds närvaro är stark är det vanligt att demoner kommer upp till utan. Jag har också sett demoner manifestera sig vid några tillfällen. Man kan dock inte döma ut ett sammanhang utifrån det, utan snarare säger det att Anden är verksam där och tvingar fram demonen. Kvinnan kan ha haft en religiös ande sedan tidigare. En del av reaktionerna kan ha varit Anden som kämpade för hennes befrielse. Ibland är det en blandning. Storyn säger egentligen ingenting som man kan grunda urskiljande på. Där Jesus gick fram manifesterade sig demoner överallt. Det berodde inte på att Jesus hade en falsk smörjelse, utan på att kraften över hans liv rörde upp andarna.
Varför tror du inte att frukten är en viktig bedömningsgrund? Bibeln är tydlig med att den är det, se t.ex. Matt 7:15-20; Joh 10:31-38; Luk 7:20-22. Du skriver att skriften är vår enda bedömningsgrund, men skriften säger att frukten är en sådan.
Jag har sett flera människor komma hem positivt förvandlade efter att ha gått på Bethel School of Supernatural Ministry. Jag har full tilltro till Bethel Church, även om jag naturligtvis inte tror att allt de gör är perfekt (finns inga perfekta sammanhang eller kristna).
Det blev ett långt svar! Kom gärna med fler tankar eller invändningar!
Guds välsignelse över dig och allt du gör!
/David
Med frukt menar jag bedömning av ex predikanter och de sk profeterna.
Man menar att den goda frukten i deras liv, ex familjen, tjänsten, osv, men den frukten kan ju även hedningar ha, trots att de ljuger, manipulerar, stjäl.
Vad jag menar är att det synliga inte alltid är det som är sant och egentligen är det så, att ingen enbart bär god frukt, utan det är uppblandat, för vi har vårt kött kvar.
Mat 12:33 I måsten döma så: antingen är trädet gott, och då måste dess frukt vara god; eller är trädet dåligt, och då måste dess frukt vara dålig. Ty av frukten känner man trädet.
Mat 12:34 I huggormars avföda, huru skullen I kunna tala något gott, då I själva ären onda? Vad hjärtat är fullt av, det talar ju munnen.
Mat 12:35 En god människa bär ur sitt goda förråd fram vad gott är, och en ond människa bär ur sitt onda förråd fram vad ont är.
Mat 12:36 Men jag säger eder, att för vart fåfängligt ord som människorna tala skola de göra räkenskap på domens dag.
– Skall vi döma efter dessa rader, så är de som talar något ont onda och de som talar gott, de är goda, men sanningen är ju att vi talar både gott och ont, vilket gör att man inte kan bedöma en människa utifrån det.
Lika dant är det med gärningar, vi gör både goda och onda gärningar och skall vi bli bedömda utifrån det, så finns det ingen god människa kvar.
Det finns säkert fler kroppsliga reaktioner vid beröring av Guds ande som jag inte tog upp, men jag tror att vi skall vara försiktiga och nogranna, innan vi säger ja till denna karismatik. För bara för att man ger en ettikett (Guds ande) så är det inte självklart att det är det, jag har sett för mycket av det och varit med i ett sammanhang där det defenitivt inte var Guds ande. Kan man inte märka skilnaden på det äkta och det falska, så är risken stor att man blir bedragen!
Tack för ditt svar!
Bb
Aha! Samtidigt tycker jag att bibelorden du skrev visar just att hjärtats tillstånd blir uppenbart och tydligt genom livsstil och vad man säger. Visst har vi både ont o gott inom oss, men falska profeter är enligt bibeln ganska lätta att känna igen. Läs gärna mitt dokument om urskiljning och falska profeter, där analyserar jag alla verser i NT som handlar om falska profeter och hur man känner igen dem. Du hittar dokumentet på bloggen!
Håller med dig om att vi ska känna in och begrunda de sammanhang vi besöker. Men allt för ofta slår pendeln över och vi dömer vitt och brett utan att ha någon egen kännedom om sammanhanget.
Be blessed!
/David
Hej.
”I Apostlagärningarnas andra kapitel, när Anden kom med kraft över den första församlingen, trodde de som såg på att de var berusade (Apg 2:1-13)”
Sammanhanget berättar att de som lyssnade hörde sitt eget språk talas av de ”outbildade” apostlarna. Går inte att läsa in att de raglade omkring. Jag kan inte det åtminstone. Paulus talar om vikten att vara nykter och vaksam, att Gud är ordningens Gud, inte oordningens. När jag läser väckelsehisoria, är förmodligen inte alls så insatt som du, om ex Finney, väckelsen i Wales, Azusa Street så är min tolkning av skeendet att människor upplever Guds helighet, evangeliets befriande kraft, därav att de skrattar och gråter och faller på sina ansikten. Detsamma verkar gälla Wesley och Edwards. tro inte att jag är emot under och tecken, absolut inte. Men syftet är att förhärliga Jesus. Om människor sitter på golvet och råmar som kor, väser som ormar etc, så har jag svårt att se att den erfarenheten vilar på biblisk grund. Gillar inte att namnge folk på nätet, men gör det nu ändå, eftersom du nämner ”Latter Rain” rörelsen i samma andetag som de stora väckelserörelserna: Todd Bentley? När han skryter om hur han fysiskt misshandlar folk på order av Anden. Vad säger Bibeln om det? Är det okej att sparka någon i ansiktet? Eller när han står och åkallar änglar? John Crowder? Har du kollat in några av hans predikningar? När han säger sig ”röka på” den Helige Ande?
Jag förstår att man inte ska avfärda allt som sker, men den Gud jag tror på och jag tror att jag har Bibeln bakom mig, är Helig. Vad tror du själv Jesus syftar på i Matt 7? Jag blir bekymrad när betoningen i en del sammanhang verkar vara att söka Guds hand, inte Hans ansikte. Jesus är ett medel för att nå mitt eget personliga mål, vad det nu kan vara: ex materiellt överflöd, manifestationer, upplevelser m.m.
Falska profeter är ganska lätta att känna igen, skriver du. Utveckla det gärna. (Inte skrivet i någon syrlig ton.) =)
Intressant med sådana här bloggar dock.
Gud välsigne dig, broder!
//Martin
Hej Martin!
Jag håller med dig om att apg 2 inte håller som bevistext för fenomenet berusning i Anden. Det är en möjlig tolkning av texten men som du skriver är den inte den enda. Bibeln beskriver inte så detaljerat kring Andens uppfyllande som vi skulle önska. Det går dock inte att utesluta ett fenomen bara för att Bibeln inte tagit med det. Det är att argumentera utifrån tystnad. Det finns mycket som vi vet är sant och hur Gud verkar kring t.ex. Andens gåvor som Bibeln inte går in i detalj på.
Jag tror dock att tolkning att lärjungarna i viss mån betedde sig berusat är troligast. En annan tolkning är den som du är inne på, där anledningen till folkets bestörtning är att de outbildade talar främmande språk flytande. Följande argument motstrider det:
1. Om apostlarna gav prov på hög utbildning, intelligens och språkligt kunnande borde inte folk utropat ”de är berusade!”. Möjligen ”hur har de lärt sig detta?” eller något liknande.
2. Reaktionen på att de talar främmande språk anges: de häpnar och undrar hur de lärt sig detta. Ingen bör tro att man är berusad om man talar främmande språk.
3. Väckelsehistorien ger oss flera exempel på att människor beter sig berusat i samband med Andeutgjutelse. Frank Mangs berättar om när Emil Gustafsson predikade i Torpladan och människor var vad han kallar ”heligt berusade”. Pingstväckelsen har också regelbundet präglats av detta. Om detta sker i samband med flera väckelser de senaste 2000 åren, är det inte då troligt att det även skedde i det starka skeendet i Jerusalem?
För mig är som sagt frågan om Apg 2 inte avgörande, utan vi har andra sätt att pröva fysiska reaktioner, såsom frukten, gåvan att skilja mellan andar & kyrkohistorien.
Jag håller med dig om att en del som sker i samband med väckelseskeeden kan förklaras utifrån förkrosselse och förundran över Guds helighet. Men långt ifrån allt. Du nämnde t.ex. Wales. Evan Roberts, väckelseledaren, beskrev hur han ständigt kände som strömmande elektrisk kraft i sin kropp. Detta beskriver många genom väckelsehistorien och även nutida kristna som anklagas att vara besatta av kundaliniandar. I tidig Pingströrelse (och även idag i de delar av rörelsen där man inte övergivit sina rötter) så var det vanligt att falla under Guds kraft, eller ”slain in the Spirit” som de ofta kallade det. Människor beskriver hur de svimmar av, slås bakåt, blir överväldigad av Guds kärlek och kraft m.m. De har inget val och faller inte t.ex. p.g.a. inre förkrosselse. Att säga så är att göra våld på de beskrivningar som t.ex. Jonathan Edwards, John Wesley m.fl. ger oss (för att inte tala om alla nutida).
Du nämner djurmanifestationerna. Jag förstår dem inte heller. Jag var inte med på den tiden. Jag har mött och bett tillsammans med mycket folk kopplade till Toronto och liknande och har knappt stött på det. John Arnott säger själv att han kan räkna på sina 10 fingrar hur många gånger det skett på deras möten. Naturligtvis blev vissa andra församlingar extrema och satte fel fokus på det. En del av det som skedde kan ha varit demoniskt. Oavsett vad så är det inget som präglar den nutida karismatik som jag försvarar.
Jag nämner Latter Rain tillsammans med andra väckelser och förnyelser för att MÄNGDER av människor kom till tro, helades och befriades från betryck genom denna våg. Fanns det problem och svårigheter? Absolut! Några var teologiska, några hade att göra med avundsjuka och berömmelse. Det var därför Guds kraft till sist tydligt lämnade dem. Men Gud var verksam och gjorde mycket gott, trots brustna kärl.
Du nämner Todd Bentley. Todd har vid några enstaka tillfällen upplevt sig ledd att göra någonting fysiskt i samband med förbön, men det är MYCKET OVANLIGT! Dessa få undantag blossas på youtube upp som norm. Du nämner att han (inte särskilt hårt) satte sin sula i ansiktet på en person. Glöm inte att personen blev helad från sin åkomma och inte alls var upprörd över det som skett. Smith Wigglesworth brukade slå människor i magen och på andra ställen som hade t.ex. cancer. Han menade att han ”slog djävulen”, inte personen. Ingen kan ifrågasätta att Gud använde sig av Wigglesworth, men han var kontroversiell på sin tid. Även John Wimber berättar att han någon gång uppmanats av Gud att slå till en person lite grand. Varför? Vi kan bara spekulera. Somliga är så spända och låsta vid förbön att helandet blockeras, ett slag gör att de kommer ur fattning och Gud kan verka. Jag har själv aldrig gjort det men jag är försiktig med att döma det som jag inte förstår alltför lättvindigt.
Todd åkallar inte alls änglar. Han ber Fadern sända änglar, vilket är en helt annan sak. Som vi alla vet hade Todd sin problem, men Gud verkade tydligt genom honom, trots sina brister. Han har en stil som jag inte trivs med, men det är inte samma sak som att han inte är sänd av Gud.
John Crowder. Jag är dåligt insatt i honom. Jag tycker det är ovist av honom att ”låtsasröka” ”jahwewana”. Jag förstår grejen, han låtsas med händerna dra in ett bloss och fokuserar samtidigt på Gud och låter Anden fylla honom. Istället för att kupa händerna som för att ta emot så röker han Gud. 🙂 Han vill visa alla som söker tillfredsställelse i droger att Gud är allt vad de behöver. Jag tycker som sagt att det är ovist och blir också fundersam (och skulle aldrig göra det själv) men det innebär trots allt inte att han är en falsk profet.
En vanlig missuppfattning som de som kritiserar nutida karismatik har är att sammanhangen har ett fokus på mirakler eller upplevelser. Detta är inte sant. Ta t.ex. Toronto. Deras fokus är supertydligt: Faderns kärlek, inre helande från livets sår och utbredande av Guds rike i evangelisation & mission. Bethel Churchs fokus är tillbedjan & kraftevangelisation. De fenomen som sker är i periferin och är inget man fokuserar på vare sig i undervisning eller praktik. Naturligtvis finns det obalanserade människor och grupperingar inom alla samfund, kyrkor och sammanhang. Bara för att människor har upplevelser och mirakler sker, så innebär det inte att de är i fokus eller självändamål. Kritikerna skulle bara veta hur många som kommer till tro i Redding genom miraklerna. De skulle bara veta vilket fantastiskt arbete bland de fattiga församlingen har.
Ja, jag tror falska profeter är ganska lätta att känna igen. Ett tips är att du laddar ner mitt dokument ”Falska profeter, falsk andlighet & urskiljning”. Kan inte göra det rättvisa på några rader här. Kort kan jag säga att Bibeln ger oss en ganska tydlig bild av en falsk profet: han har bortbränt samvete, följs av dålig frukt & förnekar grunderna i evangeliet. Den bild Bibeln ger oss är inte av kristna pastorer och ledare som skriver under på trosbekännelsen, utan är personer med helt annan inriktning och religion. Naturligtvis kan de finnas även inom kyrkan, men då märks de tydligt utifrån att de liberaliserar grunderna i tron. Vi borde oroa oss mig för liberalteologi, legalism & fariseism än för karismatiska ledare om man ska tro Bibeln. Men som sagt, jag analyserar alla NT-texter om falska profeter i dokumentet. Du hittar det under kategorin ”Försvar av karismatik” på högersidan på bloggen.
Tack för dina tankar och reflektioner!
Gud välsigne dig!
/David
Det här med att falla i Anden, jag ser det som ett resultat av att någon:
1) Blir befriad från Sjukdomar genom Guds Andes kraft. T.ex befriad från en sjukdomsAnde. Mörker och ljus möts – mörkret ger vika!
2) Gud demonstrerar sin väldiga kraft och leder folk till ett kapitulerande/frälsning. (t.ex Joh.18:6, Apg. 26:14).
3) Kathryn Kuhlmans enkla förklaring: ”Såvitt jag kan förstå är vår andliga varelse inte anpassad för att ta emot Guds fulla kraft, och när vi sticker in kontakten i den kraften, kan vi helt enkelt inte bära den. Vi är anpassade för lågspänning, Gud är högspänning genom den helige Ande”. << Mycket bra förklaring! Något liknande som jag tänkt.
Det här med att ligga avsvimmad, kan vara t.ex att någon blir befriad (Mark 9:26) "Pojken var som LIVLÖS".
Vi bör vara försiktiga när det gäller det sådant med Andliga manifestationer. Behövs urskiljning. Vi ska inte dra slutsatser, eller grubbla på det och säga att det är av satan, vi vill inte bedröva eller häda Guds Ande. Förstår vi inte något så ska vi lämna det.
Bara för att nån kanske raglar osv eller ser obehärskad ut eller ligger slagen på marken så är det inte att de inte har självbehärskning eller liknande. Kroppen är ju bara ett "tält" eller tempel. Det är den inre människan – Anden, den högre naturen/livet som det handlar om. Gud vill att vi ska vara fria i Anden, komma in i Anden och ha närmare gemenskap med honom.
Folk använder ofta verser om självbehärskning och "stilla ande". Eller liknande för att fördöma sådana Andliga manifestationer. Det är fel.
Hej.
Läste på bloggen här om de olika sätt Gud kan vända sig till oss (bilder, ord mm), jag hade upplevt dem alla men inte hittat andra med liknande kommunikation med Gud och tänkt jag är ”originell”. Är dessa abiliteter vanliga inom tex PC-kyrkor?
Nedanstående kommentar hör troligen till ett annat ämne än diskussionen om kundalini men jag kom igång av begreppet cessessionistteologi som framkom i ditt blogginlägg. Det blev en smärre essä.
Distinktionen som görs mellan Helig Ande och ande hör till de auktoritära missuppfattningar som möjliggör underordning av andra religioner. Jag läste på denna blogg om cessessationsteologi som inskränker andens utrymme. Viss kristendom uppvisar stor selektivitet beträffande vilka röster man är beredd att ta ad notam, förmodligen främst beroende på andlig lättja. På så sätt gör man den religiösa fenomenologin arbetslös och förvisar den till att finnas incognito. Det vore dock överdrivet pessimistiskt att hänvisa oss endast till tradering av bibeltexten utan att beakta det tillväxande Gudsrikets många frodiga blomster. Tvärtom bör fenomenologin vara ett utslagsgivande symptom på helig manifestation, konstant , återkommande eller punktuell.
Att kroppen är samfundets andes och inte bara den individuella andens spegel visas av att ett splittrat samhälle som det västerländska leder till uppsplittring även av den kroppsliga harmonin. Enheten och närheten i väst kommer att bli splittrad, oren och flackande. Den utmärks av sektorisering och förbehåll som desakraliserar intima relationer. I Afrika är inte polygami eller mångpartnerskap nödvändigtvis att förknippa med anfrätt moral. Den omslutande samhälleliga enheten verkar en attitydmässig renhet.
Detta kan tas som utgångspunkt när vi utreder skillnaderna mellan celebrational kultur i Afrika och signum-kristendomen i väst. Samfundets närhet och omsorgsinriktning skyddar dock inte Afrika från AIDS. Kanhända beror detta på att man inte i tillräcklig grad vetat att gardera sig mot den disintegrerade västerländska njutningskulturen och dess ambassadörer. De västerländska kyrkorna har förfallit till sin kulturs bristande hederlighet på detta område. Ingen chans att de, vindögda som de är, kan integrera sig i en sakral familjekultur som den afrikanska.
Maktlösa gentemot sitt eget samhälle kunde inte missionärerna tillåta sig att bli smittade av det afrikanska utan måste istället försöka förvandla detta. Ju mer folkliga kretsar deltog i missionen dessto horriblare blev förmodligen kampen för att i någon mån rättfärdiga den egna ”sorgliga förödelsen” på könslivets område (ursäkta).
Först den världsvida dekonstruktionen av det västerländska paketet ger den samhälleliga den afrikanska celebrationen en möjlighet att stå på egna ben och få sin helighet bekräftad. Nu gäller det för de gamla kyrkorna i väst att kunna ”compete”. Karismatiska, pentekostala och neopentekostala riktningar har anammat en pneumatologi som visserligen inte åtar sig att väva ihop anden med samhället och familjen – något som vore omöjligt i det hårt drabbade västerlandet, men som ändå erbjuder en möjlighet att tala i anden. Däremot tycks det synd om oss i anden i världens alla hörn. Vi har kommit på efterkälken i att fatta att vi faktiskt får vad vi begär. Vår ande tvekar att avstå från den inre isoleringens ”allena ”, öppna till den andre och begära himmelriket här och nu, inte sedan.
Sola Scriptura som en princip för att bevara de stora linjerna, utverkar mindre än karismatiska fenomen i en västerländsk kontext, på grund av det demolerade samfundet. De karismatiska och pentekostala riktningarna har betytt mycket för att ge substans åt det som kristen tro hoppas på. Trots den oländiga miljön är ju de ”nästan framme”. Detta ”nästan framme” är mindre njuggt mot Afrikas”redan där”. PC kan fungera som hjälpmotor i den ännu västdominerade världen av köpenskap av idéer och riktningar. Här prånglas redan ett sakralt samhälle, det traditionella afrikanska, ut i smyg med katolska kyrkans och PC-predikanternas benägna tillstånd. Bättre så än inte alls.
I den afrikanska kontexten bör vi bedöma andens (andarnas)helighet igenom fenomenologin, det vill säga celebrationen i Afrika, som är samfundslig och konstant. Den slocknar inte när profetpredikanten har stängt kyrkan och gått hem. Både ATR och afrikansk PC bygger på pneumatisk omedelbarhet! Detta erkännande behöver vi ge Afrika för att inte placera bommar framför Gudsrikets utbredning. Inkarnationstelogin att dö med Kristus och födas pånytt som afrikan kan uteslutas som förtappelseväg även om få kanske är redo. Den afrikanska anden är helig, nära och redan framme!