Guds närvaro | del 5: Hur tar vi emot mer av Guds närvaro?

victory-of-life-and-peaceHittills i bloggserien har vi sett att Guds närvaro är den substans som finns hos Fadern, Sonen och den helige Ande. Guds allmänna närvaro är likadan överallt, men hans manifesterade närvaro varierar både i våra liv och på olika platser. Fokus i denna bloggserie är Guds manifesterade närvaro. Guds närvaro är inte en känsla utan finns i ett rum eller omsluter oss vare sig vi känner det eller inte. Samtidigt så kan vi märka av och uppleva hans närvaro på olika sätt. Okay, let’s get practical! 🙂 Eftersom Närvaron kan variera över våra liv så är tiotusenkronorsfrågan hur vi låter oss uppfyllas av Anden som Paulus uppmanar oss till? (Ef 5:18) Resten av inlägget fokuserar just på praktiska tips. Vill du veta mera om hur man kan tänka teologiskt kring andeuppfyllelse & andedop så klicka här.

1. SÖK IVRIGT OCH LÄNGTA EFTER MER!

Eagerly desire the gifts of the Spirit (1 Kor 14:1 NIV)

De svenska översättningarna väljer av någon anledning att inte översätta ordet ”ivrigt” i grundtexten. Paulus ger oss här en nyckel till att söka mer av Andens kraft: ett ivrigt längtande och sökande! Vi tänker ibland: ”Gud vet vad jag behöver och ger mig det när han vill, så jag bara sitter här och väntar”. Det kan låta fint men är obibliskt. Jesus säger att det är den som söker som finner, ber som får och att dörren ska öppnas för den som knackar (Matt 7:8). Så be Gud om längtan efter mer av Honom och be sedan regelbundet om mer! Ha denna attityd i praktiserandet av resten av tipsen nedan!

2. TA EMOT GUDS ÖVERNATURLIGA BÖNEHJÄLP

Den som talar i tungor bygger upp sig själv (1 Kor 14:4)

Gud har skapat en andlig gåva som kallas för tungotalets gåva, – d.v.s. ”språkets gåva”. Det är ett övernaturligt bönespråk (ibland riktigt existerande språk) som endast Gud förstår. Anden vet vad vi behöver be om och ger oss ett språkflöde som vi riktar till Gud. När man ber i Anden (Paulus kallar det så) så byggs vi upp på insidan. Det är som spiritual bodybuilding! 😉 Många berättar om hur de upplevt nya dimensioner av Guds närvaro och kraft efter att de tagit emot tungotalets gåva. Jag tror inte att alla måste söka tungotalets gåva men att alla som vill kan ta emot den – gåvan är tillgänglig för alla. Jag har tyvärr inte utrymme att gå in på detaljer, men det finns två sätt att ta emot gåvan:

  1. ”Automat”. Man ber själv eller får förbön och helt plötsligt så aktiveras man i gåvan och börjar be i Anden.
  2. ”Manuell”. Man får gåvan men behöver tillsammans med Anden aktivt öppna presenten genom att börja tala lite i tro. Anden finns med och formar och till slut är tejpen och pappret av och det riktiga språket tar form.

Det går att ta emot gåvan hemma själv (det gjorde min fru) eller så kan man få coachning och förbön av någon med erfarenhet. Alla har dock inte förståelse för alternativ nr 2 ovan utan kanske ber en stund för dig och sedan frågar om det hänt något. Om du inte får det ”automatiskt” vid sådan bön så hitta en person som även förstår tvåan och kan guida dig.

3. TA ANSVAR FÖR DITT EGET DRICKANDE!
Vad menar pastorn med detta??! 😉 Paulus uppmanar oss att inte berusa oss med vin utan låta oss uppfyllas med Anden (Ef 5:18). Han liknar alltså uppfyllandet av Anden med drickande. Precis som att vi kan välja att berusa oss med vin, så kan vi välja att dricka av Anden. Vi dricker av Anden genom att läsa Bibeln, vila i Guds närhet, be, tillbe, be i Anden, ta emot förbön m.m. Direkt när vi riktar vårt inre mot Gud så börjar han genomsyra oss med sin närvaro. Men vi läcker! Vi kan inte leva på det levande vattnet från gårdagen, lika lite som Israels folk kunde leva på gårdagens manna.

”You can have as much of God’s presence,
as you are willing to jealously guard.” – Bill Johnson

Begränsningen är aldrig på Guds sida. Han vill genomsyra oss fullständigt! Frågan är om vi lever liv som kan förvalta och bära det han ger oss? Gud vill inte ger oss mer än vi klarar av. Därför behöver vi ta ansvar för vårt eget drickande, och själva börja dricka av Honom varje dag. Att låta ledare och Gudstjänster skedmata oss några gånger i veckan är inte tillräckligt. Vi vill ofta ha quick fixes och genvägar till ett liv i Guds närvaro. Men faktum är att det kristna livet stavas r-e-l-a-t-i-o-n 🙂

4. SÖK HANDPÅLÄGGNING OCH HOTSPOTS
Frikyrkan i Sverige har generellt lite erfarenhet och teologisk reflektion kring läran om handpåläggning. Paulus listar den som en av det kristna livets fem grunddoktriner (Heb 6:1-2). Bibeln ger oss mer än nio exempel på där Andens gåvor och närvaro överförs genom handpåläggning och förbön. Gud älskar att använda människor för att utföra saker på jorden och i våra liv! Andens liv och kraft är inget undantag. Jag har själv flera ”före-efter” kopplat till tillfällen då personer som har mycket av Guds närvaro över sina liv lagt händerna på mig och bett. Så ta varje tillfälle och sök förbön!

Jag märker att många har svårt för tanken att de skulle behöva besöka en viss plats för att ta del av någonting som Gud gör. Detta kommer regelbundet upp till ytan när rapporter når oss om att Gud verkar starkt någonstans. ”Varför skulle Gud vilja att jag åker till England när han kan möta mig i Sverige?” ”Varför ska jag åka till andra sidan stan till den församlingen när jag brukar gå i en annan?” ”Gud är lika närvarande överallt!” ”Om Gud vill ge mig något kan han göra det lika mycket hemma i mitt vardagsrum”.

Om du har läst tidigare delar (särskilt del 3: Kan Gud vara mer eller mindre närvarande?) så ser du att dessa uttalanden är problematiska. Jag skulle t.o.m. vilja säga att de är obibliska. Tänker på historien om den spetälska Naman. Han kände sig förolämpad av att behöva besöka en viss flod i ett annat land för att bli helad från sin sjukdom (2 Kung 5). Ibland ber Gud oss att besöka en viss person eller en viss plats. Allting sker inte vid vårt köksbord.

På Gamla Testamentets tid så verkade Gud starkare i Israel än i resten av världen. Det fanns vissa profeter som verkade tydligare i Guds närvaro och kraft än andra även inom Israel. På Jesu tid fanns bara Guds rike som ett senapskorn i Jesu person och började sedan spridas genom hans efterföljare. Anden föll först över Jerusalem. De som var närvarande i den övre salen fick en dimension av Andens liv som de som inte var närvarande gick miste om (Apg 2). När Filippus senare ledde många till tro i Samarien så skickade apostlarna i Jerusalem en grupp som kom och lade händerna på de nyomvända så att de fick del av den utgjutelse som skett i Jerusalem (Apg 8). Hade vi bott några mil utanför Jerusalem så hade antingen personer behövt besöka oss eller så hade vi behövt besöka Jerusalem. Genom hela kyrkohistorien så ser vi hur Guds förnyelse börjar i en person, grupp eller församling. Sedan sprids den genom att de besöker andra platser eller att människor kommer dit. Azusa street och Pingstväckelsen är ett modernt exempel på detta. Hade alla stannat hemma hade Pingstväckelsen inte spridit sig över hela världen. Guds väckelseeld har alltid främst spridits geografiskt genom människor.

Jag tror inte att motståndet mot läran om handpåläggning och hotspots främst bottnar i högmod och ovilja att acceptera att vi behöver det Gud gör i någon annan församling. Jag tror huvudproblemet är att många aldrig hört ett bibelstudium i ämnet eller läst väckelsehistoria. Hur som helst, – gör som Bill Johnson uppmanar: ”Follow signs and wonders until they follow you”. Det handlar inte om att fokusera på människor eller inte tro att Gud kan verka överallt, det handlar om att inse att Gud alltid har gjort unika saker genom olika människor och församlingar. Vill du läsa mer om just handpåläggning så klicka här.

5. HITTA EN GEMENSKAP DÄR DU KAN BRINNA
När jag och min fru läste på lärjungaskolan Worldshapers Academy i England så sa vår pastor följande:

It’s your responsibility to keep the flame burning. If you are dying spiritually in your church, it’s your responsibility to find another church. Move to another city if necessary.

Vi underskattar ofta hur extremt viktig vår miljö är för vår andliga hälsa. Vi har ofta ett andligt ”Rambo-ideal” där vi tänker att det är ”jag, min Bibel och Gud.” Gudsrelationen och lärjungaskapet blir ett soloprojekt som vi ska klara av på egen hand oavsett omständigheter. Naturligtvis önskar vi alla att vi skulle lyckas hålla oss brinnande oavsett var vi befinner oss. Ett vackert ideal men verkligheten ser ofta annorlunda ut. Sanningen är att det är vanligt att människor slocknar och tappar fokus just på grund av att de stannar kvar för länge i ett sammanhang där de inte får näring.

Vår pastor i England berättade om hur han varit med i en viss kyrka i Danmark innan han flyttade till England för att plantera församlingen som Worldshapers sedan utgick ifrån. Han och flera andra var mycket frustrerade över läget i kyrkan. De kände hur de sakta dränerades. Men alla ville verkligen ha med Gud att göra. De försökte till viss del förändra församlingen men lyckades inte. Vår pastor och hans fru bestämde sig då för att flytta. De andra stannade kvar. Idag finns de andra fortfarande kvar i församlingen men har förlorat all andlig vitalitet och är nu bittra bänksittare. Till slut förlorade de det de en gång hade.

Min poäng är följande: det är vårt ansvar att finnas i en miljö där vi växer och får möjlighet att betjäna andra! Ibland vill Gud defintivt att vi ska stanna kvar i ett svårt sammanhang för att ”be the change”, men ibland är det dags att dra vidare. En falsk pliktkänsla kan ibland förblinda oss för vårt eget bästa (och därmed även andras bästa). Om vi väljer att stanna kvar trots bristande näring så behöver vi hitta oaser på annat håll där vi får input och bönegemenskap.

Vad jag INTE säger: att man bör åka runt bland kyrkor som en kräsen konsument och dra vidare direkt något inte faller i smaken. Jag förepråkar att man aktivt finns med i en lokal församling och tjänar på de sätt man kan.

6. LIVING WITH THE DOVE IN MIND
Tänk om den helige Ande satt som en duva på din axel! Hur skulle du då agera under dagen? Varje steg skulle du ta med duvan i åtanke. Ett felsteg och duvan skulle skrämmas och lyfta. Liknelsen haltar förstås lite. Anden blir inte rädd och lämnar oss inte om vi syndar eller gör misstag, men Bibeln lär oss att vi kan bedröva och kväva Anden. Bedröva genom att synda. Kväva genom att inte ge honom utrymme. Även om Anden inte lämnar oss så kan vår livsstil minska Guds närvaro i våra liv. Så låt oss leva med Duvan i åtanke!

AVSLUTANDE TANKAR
Som du förstår finns det fler sätt att öka Guds närvaro över våra liv! Utrymmet tillåter dock inte mera.

Jag inser att några av punkterna ovan kan provocera. Tänker särskilt på nr 4 & 5. Hoppas du låter dig utmanas och kommentera gärna och kom med invändningar, frågor m.m! 🙂

Blessings!
/David


En reaktion på ”Guds närvaro | del 5: Hur tar vi emot mer av Guds närvaro?

  1. Tungotal Automat, tack! Inte? Nähä, ok, då lägger jag in växeln manuellt. Ytterligare en suverän beskrivning som skulle få mångas axlar att sjunka ner i friläge om de fått höra detta från början. Felaktig uppfattning pga bristande tydlighet i undervisningen om tungotal har skapat mindervärdeskomplex så det räcker, eftersom många inte upplevt att det kommer nåt. Ytterligare en förvriden tanke är att de därmed inte har anden som gåva.
    Befriande undervisning, David! Och allvarlig (men härlig) när det gäller att ta ansvar för sitt drickande.

    Tar duvan med i minnet som påminnelse!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s