Den senaste tiden har präglats av en intern debatt som inte längre är intern. Sekulär media har nu klivit in och gett diskussionen betydligt större spridning än de kristna sammanhangen. Det hela började med att Joel Halldorf, ledarskribent på kristna tidningen Dagen, skrev en ledare om hur vi hanterar frågan om homosexualitet. Flera ansåg att ledaren lämnade utrymme för diverse tolkningar, och att det var olämpligt som kristen ledarskribent att inte ta sitt ansvar och visa på en tydligare teologisk väg. Sen var maskineriet igång. Diverse personer och pastorer i olika formationer skriver insändare till tidningar och tar ställning för eller emot Joels text. Som vanligt accelererar det hela och blir allt mer infekterat. Och nu när sekulär media tagit vid blir samtalet nästintill omöjligt att föra på ett konstruktivt sätt.
Jag är inte intresserad av att ta ställning i debatten, men vill dela med mig av en tanke som slagit mig när jag följt det hela: Tänk om denna slags debatt per definition endast kan misslyckas?
Härom dagen lyssnade jag via youtube på ett intressant panelsamtal om kristnas roll i politken med bl.a. Gregory Boyd & Shane Claiborne. Shane berättar då att undersökningar visar att det första som människor i samhället förknippar kristna med är ”anti-gay”. Vi kristna är alltså de som är emot homosexuella. Där jag promenerar gatan fram med hörlurar inkopplade suckar jag högt för mig och muttrar: Och det är inte konstigt att de gör det. Jag tänkte förstås direkt på debatten. Svenskar som sällan eller aldrig besöker en kyrka eller har kontakt med kristna läser tidningen och får sin fördom besannad: ”Näe! Att de inte kan lämna de homosexuella i fred, – homosexuelitet verkar vara det enda de pratar om i kyrkorna.”
Jag har faktiskt börjat ifrågasätta själva forumet för debatten – de kristna tidningarna. Är det verkligen ett bra medie för att dryfta teologiska frågor och utbyta tankar med varandra? Någon skriver någonting. En annan läser och skickar en respons. Brevväxling på distans inför publik tenderar att förstärka den egna positionen och stänga lyssnandet på den andra. Samtalet blir en tävling. Ord i skrift misstolkas så lätt. Dessutomär tidningarna öppna och offentliga. Sker samtalet där måste vi utgå ifrån att sekulär media lyssnar.
Med detta som bakgrund frågar jag mig om en diskussion om homosexualitet via tidningar kan annat än misslyckas? Vi förstärker svenssons bild om att homsexualitet är en av våra viktigaste frågor. Vi kritiserar varandra och beter oss ibland kärlekslöst inför öppen arena. Svårt att inte tänka på Paulus förmaning till Korinth om att de drar varandra inför rätta i världens domstolar, och att detta kastar en skugga över evangeliet och Guds församling. Jag undrar om inte denna slags interna samtal snarare bör äga rum i den lokala församlingen eller på teologiska utbildningar? Finns det en risk att vi oreflekterat använder de kristna tidningarna på ett sätt som skapar problem?
TILLÄGG: Fick direkt en relevant fråga på twitter efter publicering om kyrkan inte bör predika offentligt om synd. Jag tänker att vi absolut inte ska förneka syndens realitet, och själv är jag inte rädd för att undervisa vår lärjungagrupp i kyrkan om livsstilsfrågor. Men jag tror inte vi som kristna är kallade att vara samhällets moraliska väktare genom att stifta lagar mot människors livsstil eller göra offentliga uttalanden mot vissa grupper eller synder. När det gäller synd tror jag samtalet med människor öga mot öga lämpar sig bättre. Dessutom är frågan om det är effektiv evangelisation att skylta med allt vi är emot? I vårt postmoderna samhälle tror jag det finns betydligt bättre ingångar till människors hjärtan.
Jag vill betona att mina avsikt inte är att kritisera vare sig Joel Halldorf, Tommy Dahlman eller någon annan, utan jag önskar endast ställa frågor kring vilket forum som lämpar sig bäst.
Vad tänker du?
Jag är långt från färdig i tankarna, så hjälp mig gärna fylla i luckorna! 🙂
Blessings!
/David
Kingdom blog 
Vad är då alternativet? Att sticka huvudet i sanden? Jag förstår på ett sätt din mening, men det betyder inte att jag delar den. Räcker det inte med de fegisar som knappt törs säga flaska utan att dom sätter i halsen inom kristenheten i det här landet? Några som har tagit den här fajten är Tommy Dahlman och Mikael Karlendal. Och hur och på vilket sätt tycker du att Dagen belönade Dahlman med det på ett bra och förtjänstfullt sätt?
Jag har inte uttryckt vare sig bu eller bä gällande Dahlman, Karlendal, Halldorf m.fl. Min poäng är att ifrågasätta kristna dagstidningar som samtalsforum kristna emellan. 🙂 Blessings
Men eftersom de är just kristna tidningar, så är det kanske inte så många icke troende som läser dom. Be blessed!
Sant, i vanliga fall är det så. Nu finns dock de flesta även på nätet, och om ämnet är laddat är risken stor att sekulär media ger ämnen större spridning än vad som är önskvärt. /Peace
Denna debatt sårar mig djupt och en icke-kristen vän länkade nån dagen-text och skrev nåt i stil med ”inte konstigt att man är ateist” och jag kunde verkligen förstå varför han skrev så. Denna debatt känns otroligt fruktlös. Ett samtal som bör ske med otrolig försiktighet, då kristenhet redan ligger på minuskonto när det gäller homosexualitet.
Vad jag har saknat i debatten är det faktum att alla, alla får komma som de är inför Gud. Jobbet att förvandla oss alla ligger på honom, inte på oss. Och med förvandling menar jag inte att homosexuella kommer att upphöra vara homosexuella. Kanske nån, kanske ingen. Kan inte säga att jag bryr mig om vilket. Våran kristna identitet ligger så mycket djupare än så. Det jag vet är att vi alla finner svaret på vilka vi verkligen är om vi går inför Jesu kors. Istället för att debattera borde vi sitta vid Jesu fötter tillsammans med våra nästa.
Tråkigt att höra att debatten gjort dig illa, tyvärr är du nog inte ensam 😦 Tror liksom du att denna slags offentlig debatt är en dålig idé.
Det finns olika tolkningar av Bibeln. Olika förhållningssätt att möta den. Det finns flera hedervärda tolkningar kring homosexualitet, liksom omkring kvinnliga präster. Eller rent av synen på dop och nattvard. Vi lever med dessa frågor.
Men nånstans måste vi få en samsyn i det väsentligaste. För Guds skull måste vi våga se det vi har gemensamt. Jesus liv, död och uppståndelse för att rädda oss. Frälsningen i Jesus kropp och blod. Där måste vi förenas för att sen möta varandras olika tolkningar i olika frågor.
Att debattera i offentligheten?
I bland måste striden tas. Så är det ju. Ibland måste man vända och vrida för att sen komma till en ståndpunkt. Jag kan tänka att mer borde ske internt. Men samtidigt så kan jag tänka att det är bättre att samtalet sker öppet. Utan biavsikter. Interna strider tenderar att bli sätt att stöta ut folk.
De här frågorna måste talas om. Där har du rätt.
Hejsan! Just nu ligger jag i husvagnen ganska tråkigt. Hittade din blogg ganska nyss och tycker att du är riktigt bra på det du gör. Ville bara säga art jag inte mår så bra för att jag brukar ganska ofta få sexuell dragning mot personer av samma kön. Och det gör så otroligt ont i mig. Har bett och bett för detta ifrån hjärtat och till och med skrikit ut det. För jag vill mer än någonting annat följa JESUS för han är svaret på allt! Men detta liksom fäller krokben för mig hela tiden. I min enormt starka tro. Kommer söka förbön för detta imorgon på kingdom culture.
Mycket bra skrivet, fullt av visdom.
Att följa Guds bud och att inte göra några några kompromisser har aldrig tagits emot av världen särskilt väl. Trots att Jesus inte annat än att med kärlek predikade Guds ord blev han hatad och dödad. Så varför skulle de kristna som väljer att vara obekväma och följa Guds ord få det lättare? Men jag blir väldigt ledsen och djupt bedrövad att kristna kritiserar de kristna som står upp för Guds ord. Jag är övertygad om att även Gud blir oerhört ledsen. Så jag ber er att den Helige Anden ska öppna era ögon och hjärtan för att kunna ta till Guds ord på allvar i era liv. Oavsett vilket medie om man väljer att använda för att stå upp för Guds ord.
Gud välsigna er!
Min erfarenhet är den att ju mer man kompromissar med Ordet desto värre blir det. Givetvis ska vi handla kärleksfullt och ödmjukt men inte avvika från vägen.
Halldorfs debattinlägg upplever jag som mycket flummigt och ovist i den tid vi lever. Att debattera denna fråga i media är också ovist av alla parter.
Vi vet att djävulen går runt som ett rytande lejon redo för att sluka det som slukas kan. Jag anser att i många fall så är det faktiskt församlingar som blir aggressivt påhoppade av media och av lobbyister i denna fråga. Sammhället och dess tidsålder kräver att kyrkan och dess medlemmar förändrar sig enligt världens sett att se i dessa frågor. Det är inte kyrkan som attackerar det sekulariserade sammhället utan tvärtom.
När man som första delstat i USA och förvrigt som en bland de första stater i hela världen tillät homovigslar uttryckte homolobbyn på plats ” This is just a Begining”!!!
Var går gränsen? När ska vi protestera? Våra barn går mot en alltmer osäker framtid och prackas i allt tidigare åldrar på med RFSL:s sexualundervisning, nakna aktivister som lagligt springer runt på offentliga platser under prisefestivalerna. Den som tyst protesterar blir antingen aggressivt nedslagen av aktivister eller häktad av Polis.
Världens ande kommer alltid smutskasta Sanningens Ande och Jesu kropp här på jorden… Så ska vi tyckas med i vända kappan efter vinden i frågor som väcker så mycket hat mot kyrkan?
När saltet har tappat sin sälta Hur kan det någonsin bli salt igen?
Gud älskar alla människor och vill att alla skall komma till han och uppleva hans underbara nåd och välsignelse. Jesus är Full av Nåd och Sanning. Det bör vi också vara som hans församling.
Guds nåd och hans frid önskar jag dig David