Lägsta formen av lärjungaskap

Vi brukar ofta tala oss varma för disciplin. Även om det är ett ganska opopulärt ord så vet vi att vi borde älska det. Trots att vi kanske ser en ilsken tysk ridlärare i vårt inre när vi hör ordet, så får vi minsan nicka och säga: ”disciplin, det är fint det”. Disciplin är något som många idag efterlyser och menar tappats bort. Daglig avsatt tid för fokuserad gemenskap med Gud och bibelläsning. Regelbundet givande. Måttlighet och självbehärskning. Välja att vittna för ännu inte troende. Bra vanor. Fasta. Regelbundna gudstjänstbesök. O.s.v. m.m. etc.

Alla dessa saker är bra och eftersträvansvärda saker. Saker som vi längtar efter ska finnas i våra liv. Är disciplin lösningen på vår längtan? Är det ett redskap som gör det vi längtar efter en verklighet i våra liv? Jag skulle vilja säga ja, men att det finns en bättre väg. Disciplin är nämligen den lägsta formen av lärjungaskap. Jag vill inte säga ”jag älskar dig” till min fru varje dag genom disciplin, utan av kärlek och passion. Att motstå slentrianen och vanans makt och verkligen säga det med hjärtat. Jag vill inte ge pengar till församlingen utifrån ett tidigare beslut som jag sedan varje månad kallt verkställer, utan tänka efter vad jag gör och för en kort stund låta Anden förnya mig, så att jag ger av glädje och sann övertygelse. På samma sätt vägrar jag att låta disciplin vara källan till och prägla mina intima dagliga stunder i Jesu närhet. Varför ska jag behandla Jesus sämre än än mina vänner? Jag vill inte heller betjäna människor utifrån disciplin, utan utifrån kärlek.

I Rom 8 visar Paulus hur våra egna ansträngningar inte räcker till i kampen mot synden, men att de som lever efter Anden kan besegra frestelserna. Paulus talar också om kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning. Saker som vi ibland menar att disciplinen ska hjälpa oss att uppnå, när de i själva verket är resultatet (frukten) av Andens verk i våra liv. Jesus kom inte till jorden för att bilda en rörelse av duktiga människor som med viljeansträngning och egen duktighet följer Honom. Mänsklig prestation skulle inte vara det som präglade och drev hans efterföljare. Jesus var fullt medveten om att discpiplin, mänsklig viljestyrka, inte räcker hela vägen.

Disciplin är viktigt. Ibland är disciplin allt vi har. Disciplin är vad vi lutar oss tillbaka på när vi saknar passion och Andens. Jesus söker en brud (församling) som passionerat älskar honom och att göra hans vilja. Min ambition är att låta mig uppfyllas dagligen av Anden, och utifrån det överflöd som Hans närvaro ger, vara och handla. Disciplin kan vara en början, då vi beslutar oss för något och genom ren viljestyrka tvingar oss själva att göra det. Det är hedervärt och Gud älskar vår överlåtelse. Men Guds tanke är att vi ska utvecklas från roddare till seglare, som ställer oss i position och drivs av Guds Vind.

Slutligen vill jag säga att jag verkligen beundrar disciplin. Varje vecka så gör jag saker genom ren viljestyrka. Jag är glad över de bra vanor jag har, och att jag inte är beroende av dagsform och känslor för att leva det liv jag längtar efter. Men samtidigt vet jag att det inte är optimalt, och att jag inte bara är mer effektiv, utan dessutom både gladare och farligare (!) när jag drivs av passion och leds av den helige Ande.

God bless!

/David


4 reaktioner på ”Lägsta formen av lärjungaskap

  1. Verkligen tänkvärt och bra skrivet! Får själv inte så positiva vibbar av ordet disciplin även om jag nånstans förstår det bra med saken. Men det känns mest stelt och slentrianaktigt och det inspirerar då inte mig så mycket iaf… Tack för dina ord. Peace!

    1. Nej…disciplin är då inget modeord i vårt post-moderna samhälle!
      Samtidigt tror jag de flesta av oss skulle behöva lära oss av den äldre generationen som ofta är mer disciplinerade. Men som jag skrev i inlägget, så visar Bibeln en bättre väg – ett liv drivet och genomsyrat av den helige Ande. Visst kan man bli trött på alla dessa paradoxer? =)

      Blessings!
      /David

  2. Upptäckte precis din blogg och har läst det här inlägget- fantastiskt bra! Jag har längtat efter att få följa en blogg som handlar om det viktigaste. Hörde nån gång en predikant som uppmanade oss som lyssnade att applådera varje gång vi hörde ordet disciplin. Jag fascineras av allt man kan göra om man får tag på det i sitt liv, men som du skrev, så mycket mer äkta det blir när man drivs av passion och leds av den Helige Ande.. Jag gillar bilden att man utveclas från att vara roddare till att vara seglare som drivs av Guds vind. Tack!

    1. Tack Marlene! Undrar om jag inte också hört nån predikant säga att man ska applådera när man hör ett visst ord…kanske var det disciplin….kanske har jag aldrig hört nån säga det! Disciplin är viktigt, men det är typiskt västerländsk kristendom att hylla mänskliga ansträngningar och järnvilja. Jag har bestämt mig för att vara seglare… =)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s