I församlingen försöker vi ständigt försöka hitta nya sätt att nå ut med vårt budskap. Många gånger ser vi inget större resultat och det kan kännas hopplöst. ”Tänk om bara Jesus vore här i egen hög person. Då skulle han kunna lägga upp den ultimata strategin åt oss.” Av någon anledning verkar vi ibland missa att han redan avslöjat hemligheten till framgång: demonstration av kraft!
“Jesus vandrade omkring i hela Gallileen och undervisade i deras synagogor och predikade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor bland folket. Ryktet om honom gick ut över hela Syrien, och man förde till honom alla som led av olika slags sjukdomar och plågor, besatta, måndadssjuka och lama, och han botade dem alla. Och mycket folk följde honom från Galileen och Dekapolis, från Jerusalem och Judeen och från andra sidan Jordan”. (Matt 4:23-25)
Vill vi se människor samlas för att höra de goda nyheterna behöver ryktet börja spridas i Örebro!” Är du sjuk? Gå till kyrkan! Har du ont? Prata med den där Karl på arbetsplatsen, han är visst kristen och sjuka blir helade när han ber.” Eller så kan vi fortsätta göra det vi försökt med länge: konserter, nutidsorienterade debatter, mer verksamhet, häftiga evanemang, relevantare Gudstjänster, ge mer information – och få samma resultat som vi hittils fått.
Tänk om alla församlingar i Örebro skulle pröva Jesu strategi i 5 år. Tänk om vi skulle få samma resultat som Jesus fick? =)
God bless!
/David
Kingdom blog 
Det du säger, David, är sant och riktigt, men jag längtar även stort efter den dag då folk inser och förstår kraften i bönen, liksom de gjorde förr. Många är de gånger jag har önskat få se kyrkbänkarna fyllda av människor med nöd för sina ofrälsta vänner, sina bekanta, och staden de lever i, och jag önskar verkligen att man kunde finna den längtan i andra människor som man själv har haft. Kyrkorna måste fyllas av bönemänniskor igen, och jag skulle gråta av glädje om det kom folk i min egen ålder, med nöd i hjärtat, och visionen i sinnet, men samtidigt är det som du säger – även om du inte säger det, så vet jag vad du talar om – att vi måste ut. Både ut och in bör man gå: Ut till folket, och in till bön.
Jag ställer mig många gånger frågan: Var är nöden?
Man ska inte satsa på att göra mötena ”roliga” och mer underhållande – då tror vi inte på den lära vi lär ut, för om vi verkligen insåg vad det hela handlar om hade vi förstått att det är rätt att finna nöden i hjärtat för andra människor, inte längtan efter att få en folksamling. Jag skulle ge upp flera hundra besökare till en underhållande gudstjänst om jag visste att jag i ett litet samtal med någon hade fått denne frälst – starkt rotad i tron!
Det är så många tankar och böner man kan ha… svårt att veta var man ska börja.
/ Notsri – en gammal vän
Old friend!
Härligt att se att din längtan efter bön & nöd lever vidare! Bönen är definitivt viktig. Ser bön om väckelse som vår inbjudan som gör det möjligt för Gud att göra det han redan vill! Många församlingar i Sverige idag kämpar med att finna en form av strategisk bön som folk vill vara en del av. En lösning är att tänka nytt och försöka föra in det i hemgrupperna, men någonstans inombords känner jag liksom du att det ligger något i att som församling samlas för bön.
Underhållning är som du skriver ingen lösning. Den kan utgöra en kontaktpunkt för nya relationer, men i sig självt leder den ingen in i Guds rike. Jag tror som sagt den effektivaste lösningen är att göra människor nyfikna, överaskade och överbevisade genom kraftdemonstrationer.
Gud välsigne dig!
/David