Ibland tänker vi att väckelse är lite som att gå på bio – det är mäktigt men tillfälligt. De flesta av oss lever vår tv-liv framför en liten tv hemma (själv använder jag min 13-tums dator). Vad är Guds tanke med väckelse? Är det en tillfällig adrenalin-injektion för att kyrkan ska orka med ytterligare 100 års torka? Är församlingens normala kristna liv det som sker mellan väckelsevågorna eller är ständig världsvid väckelse Guds önskan?
Hitills har alla väckelser tagit slut. Därför drar många slutsatsen att detta säger något om Gud, – att han inte tänker väckelse som norm utan som en boost. Andra menar att det är vi som är anledningen till att väckelserna tagit slut. Gud tänder elden och vi släcker den. Tänk om Guds tanke varit att elden från apostlagärningarna aldrig skulle dött ut? Varför tenderar vi att släcka elden? Här kommer några tankar från min sida:
1. Misslyckad generationsväxling
Vid flera tillfällen har de tongivande ledarna för väckelser nöjt sig med att själva betjäna i den kraft som väckelsen präglats av. Man har inte tänkt långsiktigt och haft unga ledare vid sin sida. Den bibliska principen för överföring av kraft genom handpåläggning (impartation) har också negligerats. Därmed har den smörjelse som Gud tänkte sprida genom en person följt med personen i graven. Efesiebrevet 4:7-13 lär oss att ledarnas främsta uppgift är att utrusta resten av församlingen att utföra sin tjänst.
2. Avsaknad av väckelsekultur
I väckelsens början går allt av bara farten. Guds vin flödar. Men för att kunna upprätthålla och expandera det Gud gör krävs en vinsäck som inte läcker. Det handlar om att skapa en teologi, församlingsstruktur, tillbedjan, kultur av bön m.m. som välkomnar Guds Ande och hjälper människor in i väckelselivet. Bethel Church i Redding är stora förebilder på detta område. De lär sig av väckelsen och översätter olika delar av den till hur de är kyrka i vardagen. Rekommenderar deras undervisning om att skapa en ”kingdom culture”.
3. Synd och dåligt förvaltarskap
Gud vill att alla församlingar ska leva i väckelse. Men eftersom väckelsens grund är den helige Andes närvaro så kan våra liv stänga himlens dammluckor och vattnet sinar. Om ledarna börjar bli osunda eller misslyckas moraliskt så måste Gud dra sig tillbaka. Gud ger oss inte mer än vad vi kan förvalta.
Gud vill att alla människor ska bli räddade. Gud vill att alla kristna ska fungera i Andens gåvor och liv. Gud vill att alla Gudstjänster och samlingar ska kännetecknas av sin närvaro. Gud vill att alla ska leva ut sin kallelse maximalt och leva i tight relation med Honom. Guds vision för jorden är att Hans vilja ska ske där ”så som i himlen” (Matt 6:10). Med andra ord är hans tanke för församlingen ständig väckelse. Vi måste definiera vår väckelseteologi utifrån Bibeln och vem Gud är, inte utifrån vår stundtals sorgliga kyrkohistoria.
Gud drömmer om väckelse utan slut. Låt oss leva för att förverkliga Hans önskan på jorden!
Blessings!
/David
Kingdom blog 
Jag tror det är en överdrift att säga att alla väckelser har tagit slut. Väckelsen i Kina har pågått i 70 år nu, oavbrutet. Visst har det varit vissa ebbar och floder men det har alltid varit väckelse, i varje fall om man jämför med kyrkans tillstånd i Västvärlden. Och med tanke på att både den och flera andra väckelser i tredje världen kan spåras tillbaka till Azusa Street så kan man säga att pingstväckelsen ännu inte tagit slut utan är inne på sitt 105:e år.
Jag förstår hur du tänker. Pingstväckelsens eldar brinner fortfarande runtom i världen på olika platser och igenom olika personer. Samtidigt har sällan den väckelsen varat på en och samma plats i 105 år. Rent kyrkohistoriskt sett så har alla väckelser ebbat ut. Beträffande pingstväckelsen återstår det att se hur det kommer att bli med den. Jag hoppas den inte ebbar ut utan fortsätter att accelerera. Generellt i väst får man nog tyvärr säga att pingströrelsen generellt förlorat sitt ursprung och karismatiska väckelseprägling. Där har jesusrörelsen, vineyard, förnyelsen i de historiska kyrkorna, Torontoutgjutelsen m.m. under 1900-talet tagit dess plats som främsta förnyelsebärare. Trenden i andra delar av världen är betydligt positivare för pingströrelsen, där den inte lika snabbt förlorat sin andliga edge.