Kingdom blog

Mirakler skapar alltid starka reaktioner hos människor. Ofta något av följande: Förvåning, intresse, glädje, skepticism eller tillbedjan. Det är svårt att tänka sig att man kan tröttna på Guds övernaturliga ingripanden. Men det kan man. Vi i Sverige är generellt inte vana vid regelbundna mirakler, men i sammanhang där de blivit normala kan man se sådana tendenser. I början jublade och applåderade man om någon blev helad från värk i knäet. Nu krävs det att cancertumörer faller av för att samma glädje ska infinna sig. Det man en gång tackade och prisade Gud för väcker inte längre tillbedjan och kärlek till Honom. I Brickebergskyrkans ungdomsverksamhet har vi märkt samma mönster både hos oss ledare och hos ungdomarna. Detta är ingenting nytt. Israels folk blev varje morgon övernaturligt försedda med manna från himlen. Gud var fullt synlig för dem dygnet runt i en molnstod på dagen och en pelare av eld på natten. Med tiden blev folket restaurangkritiker och började klaga på maten! 😉

Naturligtvis ska mirakler vara så naturligt att första tidens entusiasm och nyhetens behag går över. Det som är normalt hetsar vi sällan upp oss över. Samtidigt är det onaturligt att inte glädja sig och tacka Gud för det han gör. Som tur är så finns det ett sätt att aldrig tröttna på mirakler!

If you don’t follow the signs to where it’s pointing, you will get bored with the signs. You will never get bored with the Person it’s pointing to.
– Bill Johnson

När vi hör vittnesbörd eller är med om mirakler så riktar vi vårt fokus och vår glädje på Honom som gjort något fantastiskt. Varje övernaturligt ingripande är en ”skylt” som pekar på Faderns godhet. Om vår längtan och strävan är att älska Gud så älskar vi vad han gör, inte främst för vad han gör, utan för att vi älskar vad den vi älskar gör! Jag blir jublande glad när Helmer gör någonting, inte främst för vad han gör, utan för att jag älskar min son. Innan vi lär känna Gud och i början av våra liv i Jesu fotspår är det naturligt att vi älskar miraklerna mer än Gud. Tanken är att det Gud gör ska göra oss förälskade i vem Gud är. Med tiden behöver ordningen bli tvärtom, – vi älskar Gud så vi älskar vad han gör, inte tvärtom.

Om vi söker mirakler eller det övernaturliga för deras egen skull, så kommer vi med tiden att bli uttråkade restaurangkritiker som tröttnat på mirakler. När källan för vårt liv och längtan inte är Gud själv så kommer vi aldrig bli tillfredsställda. Samtidigt uppmanar oss Paulus att ”ivrigt söka Andens gåvor”. Jag ber Gud regelbundet om mer kraft över mitt liv och fördjupning i Andens liv och gåvor. Så länge det sökandet överträffas av min kärleksrelation med Fadern är jag på säker mark.

Skratta, partaja och gläd dig för att människors liv förvandlas när mirakler sker! 
Men framför allt – låt glädjen övergå i tillbedjan till Honom som är strålande och underbar.

Man tröttnar aldrig på att ge Gud äran för det fantastiska som Han gör! 🙂

Blessings!
/David