Jesus gjorde en sak tydlig och klar för sina efterföljare: om vi liknar honom så kommer vi att bli behandlade som honom! Jesus älskades och hatades av många. Den som följer Jesus kommer att väcka starka reaktioner. Som hans efterföljare vill vi likna honom i allt. Det kristna livet handlar om att ständigt upptäcka nya sätt att likna Jesus på. De som genom kyrkohistorien liknat Jesus genom att de levt i Andens kraft har mycket riktigt väckt starka reaktioner. Positiva från samhället. Negativa från den religiösa mainstreamen. Precis som Jesus anklagades de för att vara besatta av onda andar eller andra saker. Även idag har Satan som strategi att korsfästa det Gud gör på jorden genom att förvirra religiösa ledare att förfölja varandra.
Det finns många tveksamma anledningar till att kristna håller Andens kraft på tryggt avstånd:
- det är för extremt
- det kan gå fel
- det var bara till för apostlarna och den första kyrkan
- det är inte vår församlings inriktning & stil
- det riskerar att göra så att församlingsmedlemmar lämnar
- m.m.
I grund och botten handlar det ofta om egna dåliga erfarenheter, brist på erfarenhet eller att man präglats av en teologi som konsekvent är tyst om Andens kraft. Man är ”öppen” för möjligheten, men det är inget man pratar om eller praktiserar. De som kan vittna om att Andens kraft är verksam i deras liv blir tyvärr ibland dämpade, ifrågasatta eller stämplade som osunda extremister.
En sorglig del av mitt jobb som ungdomspastor är därför att jag ganska tidigt efter att ungdomar haft livsförvandlande erfarenheter av Andens kraft behöver samtala med dem om detta. Jag berättar då att kristna tänker lite olika om dessa saker, alltifrån att det är fantastiskt och positivt till att det är konstigt och fiendens verk. Jag försöker linda in orden men måste för deras egen skull varna dem lite. Risken är annars att ungdomarna med stor glädje berättar för alla och till sin överaskning blir missförstådda och sårade. Jag uppmuntrar dem att vittna om vad Gud gjort i deras liv, men att tänka sig för vem de berättar för och hur detaljerat. Åh vad jag önskar att jag slapp detta! 😦
Kyrkohistorien talar sitt tydliga språk: ALLA som verkat i Andens kraft har blivit kritiserade och förföljda av andra kristna. Om du vill se en ungdomsverksamhet i Guds kärlek och kraft så väljer du automatiskt att bli missförstådd och stämplad som villolärare och falsk profet av somliga. Många kommer älska det du gör, men andra kommer att vara skeptiskt inställda till dig. För några år sedan hade jag en viktig stund med Gud då jag uttryckte min längtan att få vara en del av förnyelsen som kommer svepa över Sverige. Jag bad om mer av Honom och sade typ följande:
Gud jag vet att jag redan till viss del kritiseras, och att det kommer bli värre ju större saker Du gör. Jag vill bara säga att jag är redo att bli missförstådd, avvisad och kritiserad för Din skull. Gör vad du vill i mitt liv och genom min tjänst.
Gud har skyddat mig från mycket men jag har ändå fått min beskärda del av anklagelser, lögner och kritik.
Jag samtalade i våras med en mycket klok man som funnits med i förnyelsesammanhang länge. Han sa att den vanligaste orsaken att Andens kraft och liv dör ut i församlingar som levt i väckelse är att ledarna börjar tvivla på sig själva. De känner trycket från omgivningen som ser dem som extrema och obalanserade och börjar gradvis sluta betona vissa saker och göra vissa saker. Efter en tid då Anden inte längre är inbjuden på samma sätt längre så lyfter Han tyst och stilla och Hans inflytande i församlingen minskar. Jag har själv i ett par omgångar känt hur jag behövt ompröva det jag gör och den inriktning jag har. Det finns ett tryck från olika håll att smälta in, passa in, tona ned det som är kontroversiellt och att vara obalanserat balanserad (se mitt inlägg om Andens kraft & den obalanserade balansen). Eftersom det som rör Andens kraft fortfarande är pionjärt i Sverige så kan man bli trött av att plöja längst fram.
Det är då vi behöver påminna oss om det jag skriver om i del 2 i den här bloggserien. Den helige Ande är drivkraften i våra liv och i allt vi gör. Det viktigaste vi kan göra är att ge utrymme för Honom att röra vid ungdomarna. Han är så bra på det Han gör! Alternativet lockar mig inte det minsta: att försöka vikariera för Anden och göra allt Han gör! 😉 Det är jobbigt om nåt. Här kommer några tips för att inte ge upp:
- Nätverka med och möt regelbundet människor med samma hjärta som du har. Det motverkar känslan av ensamhet och hopplöshet. Det finns allt fler ledare och andra kristna i Sverige som har ett Gudsrikesperspektiv och lever i Andens kraft.
- Sluta aldrig be Gud om mer! Den dagen du nöjer dig och tror att du är framme så stelnar du och börjar backa. Hunger påminner oss om vårt beroende av Gud och driver oss framåt.
- Läs bra böcker om väckelsehistoria! För mig har det varit mycket uppmuntrande att se att det Gud gör i min ungdomsgrupp har skett över hela världen de senaste 2000 åren! Boktips: ”2000 years of Charismatic Christianity” av Eddie L. Hyatt. Lättläst, översiktlig och fokuserar på det som är intressant.
- Förlåt dem som kritiserar dig och be för dem. Om vi inte gör det så riskerar vi att bli bittra och börja isolera oss. Jag kan bli arg på dålig teologi och religiösa system, men aldrig på människor. Jag påminner mig själv om att de är formade av sin omgivning och inte vet bättre. Guds kärlek gör oss starka nog att fortsätta ha öppna hjärtan och älska de som inte gillar oss.
- Se till att några gånger om året besöka oaser där du kan bli förnyad och få ny eld. Jag har de senaste åren åkt på ett par Healing Schools med Randy Clark, gått New Wines ledarskolor med Bill Johnson och New Wines sommarkonferens. Att möta andra som brinner för samma sak är underskattat.
- Gå inte på lögnen att Andens utgjutande är till för en viss säsong bara. Naturligtvis kommer vi även göra annat, men Andens liv och kraft behöver ständigt finnas med som en central del i det vi är och gör. Många går vidare till andra saker och tappar det som varit. Guds tanke är att vi ska bygga koncept på koncept utan att tappa det tidigare.
Jag hoppas jag inte avskräckt dig! 😉
Det tar emot att skriva om detta, men jag tror att det är viktigt.
Belöningen är så stor att priset är patetiskt litet i jämförelse.
Som Bill Johnson uttrycker det:
The reward is so great, that I’m ashamed to even talk about the price.
But there is a price.
Blessings!
/David
Kingdom blog 