Jonathan Edwards – urskiljningens okrönte mästare

jonathan-edwards-the-use-of-your-time-1Jonathan Edwards var pastor i Amerika under 1700-talet och var nyckelledare för det som kom att kallas The Great Awakening. Väckelsen präglades av att människor grät, skrattade, föll till marken, skakade, ryckte, ropade för full hals, rullade omkring, såg visioner av änglar och himlen m.m. Den intellektuelle och introverte Edwards nöjde sig inte med att delta i väckelsen, utan lade mycket tid på att reflektera och skriva. I flera av hans skrifter kan vi läsa om hur han tänkte kring de fysiska reaktionerna som förekom och hur han prövade det som skedde. Genom att jag läser en kurs i pneumatologi (studie om Anden) har jag haft förmånen att få skriva om en väckelseledare, – som du förstår valde jag Jonathan Edwards.

Vill du läsa online eller ladda ner mitt abete i dess mer akademiska form, klicka här. Annars följer nu en något bearbetad version här på bloggen…

KORT OM JONATHAN EDWARDS & THE GREAT AWAKENING

Edwards föddes år 1702 på en farm i East Windsor, Connecticut, Amerika. Hans pappa var puritansk pastor och Jonathan fick tidigt lära sig vanan att be. Edwards växte upp och blev en mycket disciplinerad, reflekterande och introvert person. Han blev licensierrad att predika evangeliet vid 19 års ålder. 1727 gifte sig Jonathan med Sarah Pierrepont, och de kom att få elva barn tillsammans. 1727 var även året då tjugotre-årige Jonathan började sin tjänst i en Congregational Church i Northampton.

Första perioden av väckelse var mer lokal och utspelade sig främst mellan 1734-1735. Efter väckelsepredikanten George Whitfield besökte Boston år 1740 ökade intensiteten på nytt och Edwards tog vid och väckelsen brann som starkast fram till år 1742.

Dessa år av vidspridd väckelse berörde ca 140 församlingar i New England, New York, New Yersey, Pennsylvania och Virginia. Edwards själv menar att väckelsen främst berörde redan troende kristna, som fick uppleva sann omvändelse och förnyelse och vaknade upp. Samtidigt ledde detta uppvaknande till att dessa väckta människor vittnade till människor i sin omgivning.

VILKEN SYN HADE JONATHAN EDWARDS PÅ FYSISKA REAKTIONER?

The First Great Awakening utmanade existerande församlingskulturer eftersom människor på olika sätt fysiskt reagerade på den helige Andes verk. Människor stönade och skrek i överbevisning om sin synd och rädsla för helvetets fasor, grät i förkrosselse, såg himmelska syner, skrattade länge och intensivt, skakade, ryckte och föll till marken.

Jonathan Edwards fru Sarah var en av dem som personligen fick uppleva stark förnyelse. I hennes dagboksanteckningar från 1742 kan vi läsa:

“So conscious was I of the joyful presence of the Holy Spirit, I could scarcely refrain from leaping with transports of joy”.

Hon skriver i sin dagbok om hur hon ligger vaken en hel natt i Guds närvaro, om hur hon ser syner av himmelska ting, flera gånger faller till marken, blir så uppfylld av Guds kärlek till andra människor att hon nästan svimmar, får stanna kvar i kyrkan flera timmar efter mötena slutar eftersom hon ej kan stå på sina ben och till och med under en middag (med en besökande talare som gäst) hamnar med ansiktet i sin soppa. Jonathan var bortrest under dessa veckor och en granne uttryckte rädsla för att fru Edwards skulle “die of extacy” innan han återvände.

Jonathan Edwards kommenterade aldrig sin frus upplevelser offentligt, men återgav hennes upplevelser anonymt i Thoughts concerning the present revival. Hans slutsats efter att ha delat hennes upplevelser var:

“Now if these things are enthusiasm, and the fruits of a distempered brain, let my brain be forevermore possessed of that happy distemper! If this be distractions, I pray God that the world of mankind may all be seized with this benign, meek, beautiful, glorious distraction! … Those that do not think such things as these be the fruits of the true Spirit, would do well to consider what kind of spirit they are waiting and praying for, and what sorts of fruits they expect he should produce when He comes…. as a glorious outpouring of the Spirit of God to be expected, to introduce very joyful and glorious times upon religious accounts; times wherein holy love and joy will be raised to a great height in true Christians…”

Om de olika fysiska yttringarna skriver Edwards:

“A work [of the Spirit] is not to be judged of by any effects on the bodies of men; such as tears, trembling, groans, loud outcries, agonies of body, or the failing of bodily strength…because Scripture nowhere gives us any such rule.”

För Edwards var dessa yttre reaktioner inte till någon hjälp för urskiljning. De varken säger att det är Gud, Satan eller egen inbillning som är källan, utan de är just mänskliga reaktioner. Jag kommer att återkomma till hur Edwards prövade och urskiljde senare. Edwards ansåg inte att dessa synbara reaktioner var oväntade eller märkliga, utan snarare en logisk konsekvens av vem Gud är och hans verk i människors liv:

“So it may be easily accounted for, that a true sense of the glorious presence of the Lord Jesus Christ, and of his wonderful dying love, and the exercise of a truly spiritual love and joy, should be such as very much to overcome the bodily strength. We are all ready to own, that no man can see God and live, and that it is but a very small part of that apprehension of the glory and love of Christ, which the saints enjoy in heaven, that our present frame can bear; therefore it is not at all strange that God should sometimes give his saints such foretastes of heaven, as to diminish their bodily strength.”

Edwards undvek frestelsen att försöka kategorisera de olika reaktionerna eller lägga större vikt vid någon särskild av dem. Han skriver i A faithful narrative:

“There is a vast difference, as observed, in the degree, and also in the particular manner of a person’s experience… [It is] evidently the same work, [and] it all tends to the same end, and it is plainly the same Spirit that breathes and acts in various persons. [But] there is endless variety in the particular manner and circumstances in which persons are wrought on; that God is further from confining Himself to a particular method in His work on souls, than some imagine. I believe it has occasioned some good people amongst us, who were before, too ready to make their own experience a rule to others, to be less censorious and more extended in their charity; the work of God has been glorious in its variety; it has the more displayed the manifold and unsearchable wisdom of God, and wrought more charity among His people.”

Det är intressant att Edwards lyfter fram att hans församlingmedlemmar blivit mer toleranta och inte längre försöker forma andra efter sin egen avbild på samma sätt som tidigare.

HUR PRÖVADE OCH URSKILJDE EDWARDS ANDENS VERK?

Vi har redan konstaterat att skratt, gråt, fallande, ljudnivå, skakande, himmelska visioner etc varken säger att Gud eller Satan är källan, enligt Edwards. Så hur prövade han det som skedde? Edwards skrev om just detta tema i flera av hans skrivelser, men jag vill nu främst presentera hans tankar i skriften “Distinguishing Marks of a Work of the Spirit of God”. Mot slutet kompletterar jag med några exempel från annat han skrivit.

Edwards inleder med att i enlighet med 1 Joh 4:1 konstatera att vi behöver pröva andarna. Han strukturerar sedan upp sitt arbete i tre huvudsakliga delar, – den första handlar om hur man inte bör urskilja. Den andra om hur man urskiljer på ett bra sätt. Del tre innehåller några avslutande tankar. Jag har ej utrymme att återge alla hans kriterier, men återger de viktigaste.

Hur man inte bör urskilja…

1. Att någonting upplevs som nytt och extraordinärt
Vad kyrkan är van vid är inget facit. Edwards skriver att Gud både i dåtid och nutid har gjort saker som förvånat både människor och änglar. Anden gör saker med stor variation, så vi ska inte begränsa Gud där han inte har begränsat sig själv. Edwards skriver att alla människor har  en fallenhet att tvivla på saker som är främmande, och att särskilt äldre människor begår detta misstag. Saker de ej tidigare sett eller saker som deras föräldrar ej varit med om betvivlas. Edwards jänför med Jesu tjänst, och påpekar att Jesus gjorde saker på nya sätt som judarna ej kände igen eller var vana vid.

2. Att någonting ej beskrivs i detalj i Bibeln
Edwards menar att Bibeln överlag inte så detaljerat beskriver hur människor reagerar. Edwards skriver att rim och reson och insikten om vem Gud är säger oss att olika reaktioner kan förekomma och är naturliga.

“Nobody supposes that there is any need of express scripture for every external, accidental manifestation of the inward motion of the mind.

Edwards skriver att även om Nya Testamentet inte noterar det så bör Andens kraftfulla verk i de dagarna också ha följts av fysiska reaktioner av olika slag.

3. Att det som sker ej är tyst, lugnt och ordningssamt

“for indeed spiritual and eternal things are so great, and of such infinite concern, that there is a great absurdity in men’s being but moderately moved and affected by them; and surely it is no argument that they are not moved by the Spirit of God…” 

Edwards skriver om medel och mål. När Jesus mötte den besatte mannen vid Gergesa så föll mannen skrikande omkull och sedan kastade Jesus ut demonerna vilka istället besatte en grishjord som skenade nedför ett stup mot sin död (Luk 7:26ff). Processen var stökig och högljudd, men sen satt mannen där befriad och vid sina sinnen. På samma sätt menar Edwards att vi ej bör förvänta oss att allt är tyst och stilla när Anden möter syndfulla och fallna människor.

Edwards går så långt att han skriver att det kanske till och med är bra för oss att Gud stökar till det och ödmjukar och förbluffar oss ibland (jag har här skrivit om vad Paulus menar med ”värdigt och med ordning”).

4. Att det finns mänskliga svagheter och brister

 ”It is no sign that a work is not from the Spirit of God, that many, who seem to be the subjects of it, are guilty of great imprudences and irregularities in their conduct … A thousand imprudences will not prove a work not to be of the Spirit of God…Excess may thus be accounted for from the remaining darkness and corruption of those that are yet the subjects of the saving influences of God’s Spirit and have a real zeal for God... Nor are many errors in judgement, and some delusions of Satan intermixed with the work, any argument that the work in general is not of the Spirit of God”.

Edward tar församlingen i Korinth som exempel, där de enligt Paulus inte saknade något i sina nådegåvor, men hade flera moraliska problem (1 Kor 1:7).

5. Att människor får visioner av osynliga ting och upplever uppryckelser till himlen
Edwards skriver att detta inte kan användas för att argumentera emot väckelsen, utan att det är positivt och från Gud i enlighet med Bibeln.

Hur man urskiljer att Anden är källan…

1. Om människor får djupare insikter i sanningen
Anden är sanningens Ande, och leder människor in i sanningen. Så om människor får djupare insikter om bibliska principer och sanningar så tyder det på att Anden är källan, eftersom Satan är en lögnare. Om en person börjar tro att Jesus föddes av jungfru Maria, var Guds son, är Herre etc. så är det tecken på att det är Anden som är verksam (1 Joh 4:1-3).

2. Om människor blir mindre värdsliga
Edwards skriver vidare att Anden alltid agerar mot Satans rike, och världslighet. Så om människors värdsklighet minskar är verket från Gud.

3. Om människor får större kärlek och överlåtelse till Bibeln
Det skulle aldrig Satan eller köttet kunna producera, enligt Edwards.

4. Om människor älskar Gud och varandra mer
Gud ger kärlek till goda relationer medan Satan kommer med oförsoning, bitterhet, avundsjuka och hat. Demoner varken kan eller vill ge människor större kärlek till Gud. 

Edwards sammanfattar sina punkter och utvecklar

“There are some of these things which the devil would not do if he could: thus he would not awaken the conscience, and make men sensible of their miserable state by reason of sin, and sensible of their great need of a Saviour; and he would not confirm men in the belief that Jesus is the Son of God, and the Saviour of sinners, or raise men’s value and esteem of him: he would not beget in men’s minds an opinion of the necessity, usefulness and truth of the Holy Scriptures, or incline them to make much use of them…he will not give men a spirit of divine love, or christian humility and poverty of spirit. He cannot give those things he has not himself: these things are as contrary as possible to his nature”  

Edwards fortsätter att summera, och skriver med övertygelse utan att tveka:

“These marks…they plainly show the finger of God, and are sufficient to outweigh a thousand such little objections, as many make from oddities, irregularities, errors in conduct, and the delusions and scandals of some professors.”

I skrivelsen tredje och avslutande del delar Edwards några avslutande tankar. Han skriver bland annat att han har haft nåden att på nära håll kunna bedöma frukten av väckelsen i många människors liv, och att den har varit god.

Edwards kritiserar också de som valt att hålla sig utanför det Gud gör och istället på avstånd iakttar och bedömer. Han skriver att den perfekta väckelsen utan brister som de väntar på aldrig kommer att komma. Edwards reflekterar vidare och menar att de som fördömer Andens verk ligger i riskzonen för att begå den oförlåtliga synden, – att häda mot Anden.

DEN OKRÖNTE MÄSTAREN

Jag tror att Edwards budskap till vår tid är att vi ska pröva det som sker utan att förkasta helheten. Samt att vi behöver ompröva några av de ”läsglasögon” och prövningsmetoder som vi ärvt från våra traditioner.

Det är svårt att undgå hur lika Jonathan Edwards urskiljningskriterier är de som nutida karismatiska rörelser och församlingar använder. På samma sätt är det svårt att ta miste på hur identiska invändningarna mot The First Great Awakening är de som nutida kritiker mot ovanstående och andra rörelser är. Precis som dåtida kritikern Charles Chauncey brukar t.ex. de s.k. väktarbloggarna klippa ihop avarter och ytterligheter inom karismatiska rörelser och sedan förkasta helheten. Edwards iakttagelser och tankar känns tidlösa och sträcker sig bortom hans egen samtid.

Personligen är jag mycket imponerad av Edwards sätt att pröva och urskilja. Det är bibliskt och visar prov på stor visdom och balanserade slutsatser. I sina skrifter balanserar han ständigt mellan att förmana osundheter hos de som är positiva till väckelsen och att försvara det som sker gentemot kritikerna. Edwards livsverk utmanar både entusiaster och skeptiker. Han lyckas med konststycket att hålla huvudet kallt och hjärtat varmt. Därför tror jag att Edwards texter om urskiljning kanske än idag är det bästa som skrivits på området, och jag känner mig både rikare och klokare än innan jag började med arbetet.

Blessings
/David


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s