”Hjälp, håller jag på att förvandlas till en pastor?!!” Sanningen var att det var just det som började ske. Jag fick ta ansvar för vissa delar i hemgruppen, några samlingar i kristna skolgruppen, fick predika nån gång i kyrkan (grät av nervositet kvällen innan min första predikan!) osv. Sommaren efter att jag tagit studenten gifte jag & Julia oss och flyttade till Mariannelund och gick Bibelväxa och sen Bibeltjänst.
En dag satt jag i min säng och funderade över hur i hela friden församlingen inte ska dö ut i Sverige. Mindes diverse försök till evangelisation: bullutdelning, lapputdelning, offentliga draman, events, vänskapsevangelisation – you name it. Insåg att resultaten var snålt tilltagna. Där satt jag, en blivande församlingsledare, och kände att allt hopp är ute för kyrkan i Sverige. Då ”hörde” jag en röst inom mig som sa: ”Guds kraft måste komma tillbaka till församlingen.” Jag började läsa böcker om den helige Ande, Andens gåvor, väckelser etc. Då trodde jag att jag som bäst kunde få vara med och teoretiskt undervisa korrekt karismatisk teologi – jag trodde nämligen aldrig att Gud skulle kunna använda mig till att tjäna och utrusta andra i kraft.
År 2004 flyttade vi till England och gick Worldshaper Academy, en lärjungaskola med voluntärtjänst i samhället. Förutom riktigt bra teologi, egna bibelstudier och utmanande lärjungaskapsundervisning hade skolan en tydligt karismatisk profil. Vi fick bra undervisning och tillfälle att öva oss i t.ex. det profetiska och förbön för sjuka.
Strax innan vi reste tillbaka till Sverige upplevde vi att Gud kallade oss att förnya hans församling, inte att söka oss åt det pionjära hållet. Wes Sutton, en besökande Vineyardpastor, bad för oss (första gången jag & Julia föll under Andens kraft) och profeterade om vår framtida tjänst enligt samma bana som vi redan tänkt. Vi flyttade tillbaka till Arvika och Pingstkyrkan (där Julia växte upp) och startade en ungdomsverksamhet från grunden på vår fritid (vi jobbade/pluggade samtidigt). Efter ett år stannade vi ytterligare ett år och tjänade då som teamare i församlingen, eftersom vi gick Teamträningsskolan år 2 med ledarskapsinriktning. Många ungdomar och studenter utvecklades i sin tro men än så länge såg vi inte så mycket av Andens kraft, bortsett från att flera fick tungotalet och började fungera lite i det profetiska.
Efter två år i Arvika flyttade vi till Örebro för att läsa på Örebro Missionsskola. Jag var desperat efter mer av Gud och började be & söka Gud på kvällarna. Vi kom i kontakt med en man som Gud använde i helande och det profetiska. Första gången han bad för mig profeterade han att Gud vill använda mig bl.a. i det profetiska och helande. Jag hade börjat tvivla på att jag någonsin skulle se dessa saker. Gud rörde vid mig på ett nytt sätt, – jag började darra och kände glädje bubbla upp inom mig. Det var startskottet på en ny tid.
Nu började människor jag bad för tydligt beröras av Guds Ande ibland. På ett sätt var jag inte förvånad, – jag hade läst om hur Gud utrustar med kraft genom förbön och handpåläggning både i Bibeln och väckelsehistorien. Men jag hade aldrig upplevt det själv eller förmedlat det vidare till andra. Hungrig efter mer av Gud besökte jag en nyårskonferens. En man vars tjänst präglas av Andens kraft pekade ut mig under ett möte och började gå mot mig. (kändes bra, – brukar alltid vara personen precis bakom mig i vanliga fall!). Han sa att Anden gör något nytt i mitt liv och lade handen på mitt huvud och bad. Kände kraft strömma igenom mig och visste att Gud gjorde någonting konkret. Även om Gud verkat starkare igenom mig sedan dess, så är det inte den viktigaste frukten av det Gud gjorde. Det viktigaste? Min medvetenhet av Guds närvaro och glädje över att leva i bön ökade markant.
Efter en tid fick Julia & jag anställning som ungdomspastorer i Brickebergskyrkan och minskade på studietakten (för att senare ta ett avbrott efter ca 1,5 års avslutade studier på Missionsskolan). Vi såg Gud göra samma saker i ungdomarnas liv som han gjort i våra. Flera kom i funktion i Andens gåvor, förnyades i sin relation med Gud, förmedlade Guds närvaro till andra genom förbön, bad för sjuka som blev helade m.m. En höjdpunkt från tiden i församlingen var ungdomsmötet Kingdom Culture som regelbundet samlade hundratals människor där många blev berörda av Gud. När vi höll sista konferensen 2015 slöt över 500 personer upp från olika delar av landet och Gud gjorde fantastiska saker. Vi arbetade i Brickebergskyrkan 2008-2016 innan det var dags för nästa kapitel i vår tjänst.
År 2017 planterade jag och Julia tillsammans med några andra församlingen Kingdom House i Örebro. Vår vision är att vara en kyrka i Guds kärlek och kraft och församlingens kärna är husförsamlingar, även om vi även har gemensamma större samlingar. Våra fem pelare är Gudsrikeskultur, Missionellt liv, Vardagskyrka, Lärjungaskap och Movement.
Längs vägen har vi fått två barn, en och flyttat in i ett hus. Som person är jag humoristiskt lagd, en allt eller inget-människa (brukar kalla det ”passionlighet”), älskar musik, nybliven skateboardentusiast och har upptäckt att det är roligt med rollspel.
Blessings!
/David
Kingdom blog 
Tack David för att du delar med dig av detta.
Det är verkligen inspirerande och glädjande. Gud har verkligen inte glömt bort oss utan älskar även oss och vill se oändligt mycket mer i sin församling i Sverige! Halleluja!
Roligt att det inspirerade! Han har verkligen inte glömt bort oss! Ofta tänker vi nog att han har det, när det i själva verket är så att vi stänger ner hans planer genom våra oförnyade sinnen – t.ex. genom att vi ofta tänker för lite om oss själva eller att vi inte öppnar oss för Andens verk och kraft. AMEN!
Var det verkligen bara två år?! Mitt minne har förlängt den tiden till en betydligt större del av mitt liv.
Blev sugen på att skriva ner min egen berättelse, lite grann som i ”hur det såg ut från mitt håll” när ni kom och när ni försvann, och hur livet i Arvika fortsatte. Men det har jag väl redan gått igenom hundra gånger…
Låter spännande! =)
Jättebra och inspirerande skrivet David! 🙂
Tack David! Även ifall jag hört det mesta tidigare var det många grejer som var nya. Gud är fantastisk. Jag älskar verkligen att läsa/höra om vad Gud har gjort i andras liv, det finns inget som gör mig mer peppad! Mer av Gud! Yeah!
Förövrigt känner jag verkligen igen mig i den där konferensgrejen. Det lyckas alltid vara personen som sitter precis bakom mig som det gäller också. Finns det nåt mer frustrerande? 😛 Nån dag kanske det är min tur med 🙂
Visst är det underbart när Gud griper in. Tack så mycket för att du delar detta, jag önskar dig och din församling all Guds välsignelse.
Intressant berättelse. 🙂 Inspirerade mig ytterligare om att be om ett tydligt Gudsmöte i mitt liv.
Står nämligen i ett vägskäl där jag försöker avgöra huruvida jag verkligen tror att Jesus är vägen, sanningen och livet, och har sökt svaret på denna fråga i ett ca halvår nu. Har känts lite som ett halvår famlandes i dimma då jag inte med mitt förnuft kunnat komma fram till svaret och heller inte fått något konkret tydligt möte med Gud.
Så be gärna för mig om du vill 🙂
Roligt att min story inspirerade dig! 🙂
Det kan vara såsom du beskriver det ibland, – riktningen är inte klar och alla svar får man inte så snart som man önskar,
men hang in there – Bibeln lovar att om vi närmar oss Gud så kommer han att närma sig oss. Han är närmre än du anar
och gör allt för att visa dig vägen så snart som möjligt! 🙂
Jag ska skicka en bön i din riktning i kväll 😉
Kan du berätta lite mer om lösningen på det ondas problem, jag skulle vilja känna till mer om det!
Absolut! Jag har en hel bloggserie i 6 delar om det =)
Gå in på ”highlights” och där finns serien ”Den andliga konfliktsynen”.
wow! your story to his glory!
jag vet inte hur jag hamnade på denna sidan, men det var helt fantastiskt att få läsa din livshistoria och allt Gud gjort för dig!
är överväldigad! hoppas på att jag med någongång får vara med om en bråkdel av det du varit med om!
Tack för att du delade =)