Jag gillar ”for dummies” konceptet skarpt. Det finns t.o.m. ”Raising chickens for dummies”! Idag vill jag starta en liten inläggsserie om väckelse. Vi ber om väckelse. Men vet vi egentligen vad vi ber om?! Tänk om vi inte känner igen väckelsen när den kommer? Här kommer tre sanningar om väckelse…
För det första börjar väckelse nästan alltid med en Andeutgjutelse. Många tänker väckelse som att “massor av människor i samhället blir kristna”, vilket stämmer, men det beror i stort sett alltid på att Guds närvaro och kraft först slår ner – över en person, en församling eller en grupp mskor.
“Revival is a manifestation of His presence having dominion. “We don’t love revival apart from God, we love it because he’s all around, and that he surrounds us, transforms peoples lives and his will is done more on earth as it is in heaven.” – Bill Johnson
Väckelsehistorien lär oss att nya teologier, bättre predikningar, relevantare sånger och häftigare events inte har lett till väckelse. Det har Guds närvaro över överlåtna människor och församlingar gjort. All väckelse är karismatisk till sin natur.
För det andra leder Andeutgjutelsen till att människor förnyas, räddas, befrias och helas. De kristna börjar älska Gud mer, människor kommer till tro, blir befriade från demoner och helade. Underbart citat om Maria Woodworth-Etters tjänst: (1870-1920)
[En gång under ett möte rusade en skara fram till plattformen och ropade: vad ska vi göra?] “De föll till marken genom en mäktig vind av den helige Andes kraft. Han kom och vilade över Guds barn tills deras ansikten började stråla likt Stefanus, när hans fiender sade att han såg ut som en ängel. Många fick gåvor; en del till att bli predikanter, några till att bli evangelister, en del fick helandegåvor, och hundratals syndare tog emot evigt liv som gåva”
För det tredje möter väckelse alltid motstånd, – ibland från samhället, alltid från andra kristna! Varför är det så? Ibland beror det på okunskap och rädsla. Man ber om väckelse men när den kommer ser den inte ut som man förväntat sig. Ibland handlar det om kontrollbehov eller avundsjuka. Någon sa att Gud varit borta så länge från församlingen att när han äntligen dyker upp igen så känner vi inte igen honom utan tror att det är Satan som kommer. Mesta motståndet har varit mot de fysiska reaktionerna på Guds närvaro: skakningar, fallande, skrik, skratt, gråt osv.
Låt oss hungra efter och be om väckelse!
Kommande inlägg i serien: ”Hur blir det väckelse” & ”Exempel på väckelse”
Blessings!
/David
Kingdom blog 
alltså David jag gillar dina inlägg så otroligt mycket. Wow send revival lord!
Det är så tragiskt att så många kyrkor inte har väckelse som vision utan man tänker sig snarare att vi bara ska sjunga och fika oss genom livet. Vi ska be och arbeta ivrigt för väckelse, och då en väckelse som både uppväcker det karismatiska och social rättvisa. http://helapingsten.wordpress.com/2011/05/10/inte-bara-tecken-och-under-fred-och-rattvisa-ocksa/