Kingdom blog

Det är tyvärr inte ovanligt att människor blir nervösa när Andens kraft kommer på tal. Genom åren har misstag gjorts i olika sammanhang vilket har bränt och sårat människor. Inom alla områden av kristen tro så finns det en väg i mitten och två diken på vardera sida. Naturligtvis gäller detta även karismatik. Det är viktigt att notera att den helige Ande inte är problemet! Vi är problemet! Vi är nämligen människor och människor är inte perfekta. I detta inlägg så vill jag visa dig några av dikena för en ungdomsverksamhet i Guds kärlek och kraft. Min bön är att det ska hjälpa dig att se farorna i tid och undvika dikena längs vägen.

Någon av er kanske ser listan längre ned och tänker ”är det verkligen värt risken? Det kanske är bättre att inte eftersträva Andens verk.” Läs då igenom del 2 i bloggserien igen: ”Varför är Anden så viktig?”. Vi glömmer ofta att avsaknad är lika illa som missbruk. Ibland så förfasar vi oss över hur hemsk församlingen i Korinth var som missbrukade Andens gåvor. Tyvärr är vi sällan lika förfärade över församlingar där gåvorna inte är i funktion. Ändå är båda exmplen precis lika illa. Eller faktum är att avsaknad är värre än överdrift. Om överdrifter ibland sker i ett sammanhang så blir det fel ibland. Om Andens gåvor saknas i ett sammanhang så blir det fel hela tiden. Ironiskt nog så oroar sig ofta de som befinner sig i det ena diket över att hamna i det andra! 😉

1. ”THIS IS IT!”
Eftersom karismatisk väckelsekristendom fortfarande är alldelses för ovanlig i Sverige så finns alltid risken att återupptäckten av den bländar oss. Glädjen över Andens verk kan leda till tunnelseende: ”this is it!”. Det som är en del av helheten blir allt man ser och andra områden glöms bort. Jag tror det är naturligt i förnyelsen att dessa saker får extra stor plats under en tid. Det behövs för att det ska bli en del av församlingens ryggrad och DNA. Mycket behöver struktureras om och reflekteras över. Tanken är att Andens kärlek och kraft blir en del av vardagen och alltid finns med. Återupptäckten av någonting glömt får inte leda till att vi glömmer någonting annat! 😉

I en ungdomsverksamhet lägger vi som ledare grunden under de viktigaste åren i ungdomarnas liv. Därför måste det finnas en bredd. Andens kraft är inte poängen, relationen till Gud är poängen!

2. NÄR INTE FÖRNYELSEN LEDER TILL TJÄNST & EVANGELISATION
Det som stannar i kyrkan dör i kyrkan. Ibland talar man om andlig förstoppning! När Gud utgjuter sin kärlek och kraft behöver det få konsekvenser! Hjälper vi inte ungdomarna att ge vidare det de fått och att tjäna och välsigna andra så blir det som röda havet – livet dör.

Anden är i oss som en flod, inte som en sjö. – Bill Johnson

Det är också viktigt att hjälpa ungdomarna att upptäcka sina gåvor och sin kallelse. Ledarträning och gåvoupptäckande är prioriterat. Jag skriver mer om evangelisation i förra inlägget.

3. ATT FOKUSERA PÅ VÄCKELSEFENOMEN
Gud är oemotståndligt strålande! 🙂 Han är kraftfull och god. Det han gör är därför underbart, gott och djupt fascinerande. I ett sammanhang där Guds kärlek och kraft verkar så sker därför ibland starka och uppseendeväckande saker. Vanliga reaktioner på Guds inre och yttre verk i ungdomarnas liv är gråt, skratt, fallande och skakningar. Helanden & befrielse från onda andar förekommer.

Dessa saker är spännande och ibland lite skrämmande. I en kultur där sådant sker tvingas alla att reflektera kring dessa fenomen. Det är naturligt att det som Gud gör väcker uppmärksamhet. Tanken är att det ska leda människor till Honom själv. Som ledare behöver vi se upp så att varken vi eller ungdomarna fokuserar på fenomenen. Vi undervisar våra ungdomar om fysiska reaktioner och när det blir osunt. Här är några saker som är bra att tänka på:

• Att inte fokusera mer på de som reagerar fysiskt
• Att hjälpa ungdomarna att inte söka uppmärksamhet genom sina fysiska reaktioner
• Att aldrig be Gud röra vid någon på ett specifikt sätt (t.ex. ”Gud gör så att personen skrattar, gråter, faller” etc.
• Sker mycket fysiska reaktioner så behöver du som ledare undervisa om detta på ett bra sätt
• Avdramatisera fysiska reaktioner på ungdomsmöten. Innan förbönstunneln på Kingdom Culture så förklarar vi alltid kort vad som brukar ske och varför. Vi betonar att vi inte söker känslor, kickar, en viss reaktion utan Gud själv. Om något sker under mötet som alla lägger märke till så var lugn och förklara att sådant kan ske ibland när Gud gör saker.
• Håll utkik efter de ungdomar som inte upplever lika tydliga saker som sina vänner. De kan behöva tröst och hjälp att se att reaktionerna är oviktiga.
• Prata då och då med ungdomarna om fysiska reaktioner. Det är viktigt att de får reflektera kring dem och ställa sina frågor.

Om någon av er är intresserad av att veta mer hur vi hanterar dessa frågor så kontakta mig gärna! För mer info om fysiska reaktioner på Guds närvaro, klicka HÄR för att komma till ett blogginlägg om det.

4. ATT BLI HÖGMODIG
Eftersom Andens gåvor och kraft tyvärr inte verkar regelbundet i stora delar av kristenheten i Sverige så finns alltid risken att de som får genombrott frestas av högmod. ”Vi har Anden”, ”Här verkar Gud”, ”Vi har fattat men det har inte de gjort” är tankar som satan gladeligen planterar. Andra sammanhang har garanterat alltid genombrott och insikt på andra områden som din församling inte har. Vi kan alla välsigna och hjälpa varandra med det goda just vår församling har.

Därmed inte sagt att inte alla församlingar är kallade till att följa Paulus uppmaning att ivrigt söka Andens gåvor (1 Kor 12:1). De församlingar och personer som fungerar i Andens kraft har hittat någonting viktigt som andra behöver mer av. Men det får aldrig bli en källa till högmod. Jesus hade allt: en perfekt karaktär, ändlös kärlek och var smord med kraft. Ändå böjde han sig ner och tvättade lärjungarnas fötter. Allt vi har är en gåva från Gud som är till för att vi ska böja oss djupt och betjäna andra.

5. ATT SKAPA EN EXTREM KULTUR
När Anden förnyar insidan, helar utsidan, befriar och utrustar så finns alltid risken att vi börjar göra kultur av det som sker spontant. Jag ska förklara vad jag menar med ett exempel. Låt säga att en kille ber för en av sina vänner och känner Gud så starkt att han skriker ut sin bön. Detta är genuint. Sedan går han vidare och ber för en annan person och ber med samma röstläge även fast han inte känner likadant. Några andra i ungdomsgruppen ser det hela och börjar ta efter. På ganska kort tid kan det bildas en kultur av högljudd bön. Vårt röstläge vid bön är förstås en kulturell fråga. I Sverige har vi generellt en lågmäld kultur och vi tycker det är obehagligt med höga ljud. Därför vill jag som ledare inte att vi ska ha en bönekultur som upplevs som onaturlig eller konstig av andra. Det Gud gör är tillräckligt utmanande i sig självt! 😉

Det handlar om att som ledare vaka över det som sker och hjälpa ungdomarna att inte lägga sig till med konstiga saker eller onödiga uttryckssätt. Samtidigt är det viktigt att inse att i princip allt vi gör är kulturellt präglat. Det finns ingen renodlade gudomlig kultur eller tillvägagångssätt. Frågan är snarare vilken kultur du vill ha i din ungdomsgrupp. Ett exempel på två motsatser är partykultur & allvarlig kultur. Partykulturen promotar glädje, passion och ett visst mått av glimten i ögat. Allvarliga kulturen promotar reflektion, stillhet och vördnad över Guds helighet. Vart på skalan mellan dessa två poler vill du att temperaturen i din ungdomsverksamhet ska vara? Båda poler för med sig både positva saker och utmaningar och diken. Samtidigt som jag vakar mot att osunda praxiser ska uppstå så inser jag att varje generation behöver hitta sitt vokabulär, uttryckssätt och särprägel. Det motverkar att ungdomarna utan reflektion tar över saker från föräldragenerationen som aldrig blir äkta och en del av dem.

Vill du samtala djupare om detta och bolla frågeställningar så kontakta mig gärna!
(davidwellstam@gmail.com)

6. ATT HA OBALANS MELLAN MOTTAGANDE & TILLBEDJAN
Gud längtar mer efter att ge än att få! Han öser hellre välsignelser över oss än tar emot vår tillbedjan. Gud är kärlek och sådan är kärlekens natur. En ungdomsverksamhet i Guds kärlek och kraft betonar mottagande mer än vad mainstreamen gör. Därför är det extra viktigt att vi som ledare ser till att det inte blir obalans mellan mottagande och tillbedjan. När ungdomarna påtagligt upplever hur Gud öser sin härlighet över dem så finns risken att de blir så upprymda över känslan att de glömmer tillbedjan. Jag brukar lite lekfullt definiera tillbedjan som att kasta kärlek på Gud! Det är viktigt att vi inte bara tar emot och njuter utan också upphöjer och böjer oss inför Guds majestät. En kultur som bara handlar om mottagande kan bli girig och kicksökande.

7. ATT INTE VARA NOGRANN MED PASTORAL OMSORG
Många som har blivit brända i karismatiska sammanhang har inte blivit det på karismatiken i sig, utan på ledare och andra som varit ovisa. Någon kanske pressade en person för långt, t.ex. att få förbön för tungotalets gåva i flera timmar trots att personen inte egentligen ville söka gåvan just då. En förebedjare kan ha gett någon inte blev helad skulden för att miraklet uteblev. Någon kanske aldrig blev lika tydligt berörd av Gud som sina vänner och kände sig misslyckad. Listan på exempel kan göras lång.

Om du längtar efter en ungdomsverksamhet/församling i Guds kärlek och kraft så notera följande: när Anden börjar verka med kraft så kommer du som ledare att mötas av nya pastorala utmaningar! En spännande men utmanande resa väntar dig! 🙂

8. ATT TAPPA KURSEN
Eftersom ett kommande inlägg i bloggserien kommer att handla om detta så vill jag inte säga något om det just nu! Cliffhanger… 😀

Blessings!
/David