Är du rädd för andliga manifestationer? (av Emanuel Hai)

De senaste 2000 åren har de fysiska reaktioner som ibland förekommer när Gud rör vid oss alltid lett till förföljelse. Tyvärr mestadels från andra kristna. Historien upprepar sig alltid och samma sak händer idag. Exempel på fysiska reaktioner på Guds beröring kan vara att man faller, skakar, skrattar eller gråter. Jag skriver mer om fysiska reaktioner i ett blogginlägg HÄR. Igår så hittade jag av en slump ett bra blogginlägg av Emanuel Hai om fysiska reaktioner. Han har lite andra vinklingar än jag och argumenterar lite annorlunda,  rekommenderas varmt! Om du vill läsa inlägget på hans blogg så klicka HÄR. Du kan även läsa det nedan.

______________________________________________________________

AV EMANUEL HAI

Jag har varit rädd för andliga manifestationer under en tid. Jag har känt mig så förvirrad. När man ser filmklipp på andliga manifestationer ifrån Hinduism, Naturreligioner och New Age blir man förfärad över hur likt det kan vara det som karismatiker kallar för Andens manifestationer. Men i detta blogginlägg skall jag redogöra för några teologiska skäl för att inte vara rädda för dessa typer av manifestationer!

Till att börja med vill jag förklara vad en andlig manifestation är för något! Ordet ”manifestation” betyder att någon eller något visar sig på ett konkret sätt. När jag är arg kan min ilska manifesteras genom att jag sänker ögonbrynen, blir illröd i ansiktet och knyter mina nävar. En andlig manifestation är alltså det konkreta sättet som en ande visar sig på! Några exempel på den helige Andes manifestationer är tungotal, profetia, helande m.m (se 1 Kor 12).

Men hur ska man resonera kring andliga manifestationer som inte finns omnämnda i Bibeln? Kritiker brukar avvisa olika typer av andliga manifestationer för att de inte nämns i Bibeln. Man skulle kunna formulera kritikerns argument på följande vis ”Manifestation x” kan stå för vilken andlig manifestation som helst.

1) Endast manifestationer som nämns i Bibeln är från Gud.
2) Manifestation X finns inte nämnd i Bibeln.
3) Därför kan inte Manifestation X vara från Gud!

Personligen ifrågasätter jag ifrågasätter premiss 1 i ovanstående argument! Det finns två skäl till att ifrågasätta detta påståendet!

För det första så känner vi inte till alla mirakler, under och tecken som Jesus utförde under sin vistelse här på jorden. Ifall inte evangelierna ger oss fullständig information om alla under, mirakler och tecken som Jesus utförde kan vi inte automatiskt utesluta att en manifestation som inte beskrivs i evangelierna är ifrån Gud! Inte heller känner vi till alla mirakler, under och tecken som de första kristna utförde i Jesus namn under den tid som Apostlagärningarna skrevs. Sedan är det dessutom svårt att veta i vilken utsträckning som Apostlagärningarna skall ses som en normativ text! Evangelierna och Apostlagärningarna är en sammanfattning av Jesus livsverk och församlingens utbredande de första 30-40 åren! Aposteln Johannes skriver själv följande i slutet av sitt evangelium:

”Många andra tecken, som inte är nerskrivna i denna bok, gjorde Jesus i sina lärjungars åsyn. Men dessa har blivit nerskrivna, för att ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron skall ha liv i hans namn…Jesus gjorde också mycket annat. Om varje händelse skulle skrivas ner, tror jag att inte ens hela världen kunde rymma de böcker som då skulle skrivas” (Joh 20:30-31, 21:25)

Lukas, författaren i Apostlagärningarna, nämner inte heller alla under och tecken som skedde under Apostlagärningarnas tid. Han skriver på ett ställe enbart att ”Många tecken och under skedde bland folket genom apostlarnas händer. Och de var alla tillsammans i Salomos pelarhall.” (Apo 5:12) Vi får inte reda vilka slags under och tecken som de utförde. Det enda vi får reda på var ATT det skedde under och tecken!

För det andra sa Jesus att ”Den som tror på mig skall utföra de gärningar som jag gör, och större än dessa skall han göra, ty jag går till Fadern.” (Joh 14:12) Det verkar inte bara som att vi kommer att kunna utföra gärningar som är identiska med de som Jesus gjorde utan även ”större gärningar” som inte nödvändigtvis måste vara exakt identiska! Då blir det problematiskt att hävda att en andlig manifestation inte kan vara från Gud för att den inte är identisk med de som finns beskrivna i Bibeln!

Vad ska jag tro när jag ser samma manifestationer på karismatiska möten som inom New Age? Är inte detta ett bevis för att dessa manifestationer inte är ifrån Gud? Många skeptiker resonerar på detta sätt men jag anser att deras argument är felaktigt! Jag har tagit mig friheten att formulera deras argument uppställt med premisser och slutsatser!

1) New Age gurus kan utföra ”Manifestation X”.
2) Person Y utförde ”Manifestation X”
3) Därför måste Person Y vara New Age guru!

Detta är ett s.k ”association by gilt argument” vilket är ett vanligt argumentationsfel! I Gamla Testamentet finns det en berättelse då Gud sänder 10 plågor över Egypten för att Farao ska släppa de hebreiska slavarna. Vi kan läsa att Faraos spåmän faktiskt kunde göra samma tecken som Mose i början men efter ett tag klarar inte de egyptiska spåmännen att kopiera Moses mirakler.

”HERREN sade till Mose och Aron: ”När farao säger till er: Låt oss se något under! då skall du säga till Aron: Tag din stav och kasta den framför farao så skall den bli en stor orm.” Mose och Aron gick till farao och gjorde som HERREN hade befallt. Aron kastade sin stav framför farao och hans tjänare, och den blev en stor orm. Då kallade farao till sig sina vise män och trollkarlar, och även dessa, de egyptiska spåmännen, gjorde samma tecken genom sina magiska konster. Var och en kastade sin stav, och stavarna blev stora ormar.” (2 Mos 7:8-12)

Utifrån det resonemang som skeptikerna använder så skulle man faktiskt kunna argumentera för att Mose var en egyptisk trollkarl! Men detta tror jag inte att mina meningsmotståndare skulle ens drömma om att göra!

1) Egyptiska trollkarlar kunde förvandla stavar till ormar!
2) Mose förvandlade sin stav till en orm
3)Därför var Mose var en egyptisk trollkarl!

Av denna anledningen så kan man inte påstå att en andlig manifestation inte är ifrån Gud bara för att det finns liknande inom t.ex New Age!

Men hur ska vi kunna skilja emellan Andens manifestationer och onda andras manifestationer då? Jonathan Edwards, teolog och väckelsepredikant från USA på 1700-talet, hävdade att vi inte bör se till människors yttre beteende. Istället bör man bedöma en manifestation efter vad som händer med personen efteråt, alltså vilka frukter som vi kan se i personens liv. Det finns fem kännetecken som otvetydigt pekar på att Guds Ande utfört ett gott verk. Kan man svara ja på följande frågor så bör vi, enligt Jonathan Edwards, betrakta manifestationen som ett verk av den helig Ande.

1) Bekänner personen Jesus sanna identitet, att Jesus både är Gud och människa. Lovsjunger, välsignar och upphöjer personen Jesus? (1 Joh 4:2-3 och 1 Kor 12:3)

2) Skapas det större hat mot synd och större kärlek för rättfärdighet? (1 Joh 4:4-5, 1 Joh 2:15-16 och Gal 5:16-26)

3) Skapas det större kärlek och respekt för Guds ord? (1 Joh 4:6)

4) Skapas det större kärlek till andra människor och större kärlek till Gud?
(1 Joh 4:7 samt Mark 12:29-30)

5) Leds personen in i Sanningen? Blir personen t.ex medveten om Guds existens, sin synd och sitt behov av Jesus ställföreträdande offer på korset osv? (Joh 16:7-13)

Djävulen försöker aldrig motarbeta sig själv! Vid ett tillfälle påstod fariséerna att Jesus drev ut demoner med Satans hjälp men då svarade Jesus: ”Hur kan Satan driva ut Satan? Om ett rike är splittrat kan det riket inte bestå, och om en familj är splittrad kan den familjen inte bestå. Om Satan gör uppror mot sig själv och kommer i strid med sig själv, kan han inte bestå. Då är det slut med honom.” (Mark 3:23-26) Ifall en person har haft en demonisk manifestation skulle man INTE se dessa kännetecken som jag räknade upp förut! Satans välde skulle inte kunna bestå i sådana fall!

Avslutningsvis vill jag rekommendera andra hemsidor, böcker och cd-skivor för dig som är intresserad av ämnet.

A) ”Var inte rädd för andliga manifestationer”, Linda Bergling, URL:http://www.arken.org/webshop/product.aspx?id=1367&ctl00_shopProductContent_ctl00_author1_RadGrid1ChangePage=8

B) ”The Distinguishing Marks of a Work of the Spirit of God.”, Jonathan Edwards, URL:http://www.ccel.org/ccel/edwards/works2.vii.html

C) ”Testing Spirit Manifestations”, People Get Ready Website, URL: http://peoplegetready.org/holy-spirit/testing-spirit-manifestations/


2 reaktioner på ”Är du rädd för andliga manifestationer? (av Emanuel Hai)

  1. Intressant dock ändrade Edwards syn litegrann.
    Jag har läst boken God at work? Men även religious affections.
    Läs boken. Religious Affections där presenterar han sin slutgiltiga syn.

    ”Jonathan Edwards levde och verkade i New England i USA i mitten på 1700-talet. Han var med i en väckelse som kallas det stora uppvaknandet, där många kom till en uppriktig tro på Jesus. I den här väckelsen förekom på sina håll yttringar såsom fallanden, skakningar i kroppen, våldsamma skrik och visioner av Jesus och himlen. På grund av de här yttringarna blev en del förkunnare tveksamma till väckelsen.
    Till att börja med går Edwards huvudsakligen i försvar för det som inträffat även om han medger att det förekommit överdrifter på sina håll (“Thoughts on the Revival” (God at Work)), 1742). Efter flera år av erfarenheter av både den Helige Andes verk och dess förfalskningar, skrev han 1746 “The Religious Affections”. Edwards inleder boken med en viss vånda. Han skriver att det är svårt att vara en hängiven vän av det som varit bra i väckelsen och glädja sig över det; och samtidigt se de onskefulla dragen i det som varit dåligt, och bekämpa dem på allvar. Men utan att göra det kan vi inte gå Guds och sanningens väg (s 16).
    Osäkra tecken på att känslorna är nåderika
    Del två i boken ägnas åt det som varken kan sägas vara säkra tecken på att religiösa känslor och upplevelser är sant nåderika, eller motsatsen. Utifrån de tecknen vet man med andra ord ingenting. Som exempel på detta tar Edwards upp följande:
    Att upplevelserna och känslorna är starka (s 54-59).
    Att de åtföljs av starka kroppsliga effekter (s 59-62).
    Att de får vederbörande att bli talför, brinnande och överflödande när det gäller att tala om religiösa ting (s 62).
    Att vederbörande inte själv varit upphov till dem eller framkallat dem genom sin egen uppfinningsförmåga eller kraft (s 65-70).
    Att de åtföljs av bibeltexter som på ett förunderligt sätt kommer till veder- börande (s 70-73).
    Att man får ett yttre intryck av kärlek i dem (s 73-75).
    Att de är av många sorter (s 75-79).
    Att trygghet och glädje verkar följa i en speciell ordning efter uppvaknandet och samvetets överbevisning (s 79-91).
    Att de får människor att ägna mycket tid åt sin religion, och bli hängivet engagerade i gudstjänstens yttre åligganden såsom bibelläsning, bön, sång och predikan (s 91-93).
    Att de får människor att med sina munnar prisa och lova Gud (s 93-95).
    Att de gör vederbörande utomordentligt viss om att det de upplever är gudomligt och att deras förhållande till Gud är gott (s 95-110).
    Att vittnesbörden om dem är rörande (s 110-119).
    Det förekommer ett våldsamt självförtroende som inte utstrålar den kristna förvissningen, utan påminner mer om fariséernas. De tvivlade aldrig på att de var heliga, kom frimodigt inför Gud, lyfte sin blick och tackade Honom för den ställning Han gett dem jämfört med andra. Ett tecken på att de är bedragna är att deras förvissning inte skakas av synd, vilket däremot sker hos den kristne.

    Säkra tecken på att känslorna är nåderika
    Del tre i boken ägnas åt det som kännetecknar sant nåderika och heliga känslor och upplevelser. (s 120).
    De uppstår från en andlig, övernaturlig och gudomlig inverkan på hjärtat (s 124-165). Det som karakteriserar den andliga människan är de andliga frukterna, menar Edwards. Att den Helige Ande är ett sigill och en borgen i den kristne visar sig främst genom den kärlek som aldrig förgår. Den kristne har fått barnaskapets ande och Andens vittnesbörd som ger visshet om att denna är ett Guds barn.
    Grunden för dem är det övermåttan underbara i det gudomliga i sig; och inte något förmodat samband de har till jaget eller det egna intresset (s 165-179). Den främsta motivationen till att vara en sann kristen är den gudomliga skönheten hos Gud, Jesus Kristus, Guds Ord, Guds handlingar, Guds vägar och inte något förmodat egenintresse eller inbillad förmån som man får eller skall få från detta.
    De åtföljs av en rimlig och andlig övertygelse om realiteten och vissheten i de gudomliga tingen (s 217-237). Man får en grundad och genomgripande övertygelse om sanningen i evangeliets stora ting. Man vågar satsa allt på att evangeliet är sant.
    De åtföljs av evangelisk ödmjukhet, med vilket menas den kristnes inställning och känsla av sin egen totala otillräcklighet, uselhet och vidrighet, med en hjärtats ansvarskänsla (s 237-266). Det är insikten att man inte är något i sig själv, att man har ett förkrossat hjärta som publikanen i Lukas 18:9. Saknas denna förkrosselse och ödmjukhet rör det sig inte om sann kristendom, menar Edwards. En stor skillnad mellan nåderika och falska känslor och upplevelser är att de förra får en att fortsätta som en fattig tiggare vid Guds portar, ytterst tom och behövande; medan de senare ger en intryck av att vara rik och inte i något större armod eller behov av något.
    De åtföljs av en förändrad karaktär (s 266-272). Omvändelse är en omfattande och genomgripande förändring av en människa, som innebär att man vänder sig från synden till Gud. På samma sätt är det med äkta andliga upplevelser efter omvändelsen, skriver Edwards.
    De åtföljs av Jesu Kristi lammlika och duvlika ande och sinnelag (s 272-285). Med andra ord skapar de en ande av kärlek, ödmjukhet, stillsamhet, förlåtelse och barmhärtighet, som fanns i Kristus. Sann andlig styrka visar sig i Jesu lidandes historia, då Han inte visade sitt heliga mod och tapperhet genom häftiga och våldsamma predikningar, utan genom att inte öppna sin mun när Han plågades och genom att be att Fadern skulle förlåta de som stod Honom emot.Han lät inte andras blod flyta utan sitt eget. Häftighet och våldsamhet visar på svaghet i stället för styrka. Det finns en låtsad frimodighet för Kristus som har sin grund i inget annat än högmod, där man särskiljer sig från dem man kallar köttsliga och för krig mot dem.
    De gör hjärtat mjukt och åtföljs av en kristen ande av mildhet (s 285-292). Ett litet barn som möter fiender eller ett farligt djur har ingen benägenhet att förlita sig på sin egen styrka, utan tar sin tillflykt hos sina föräldrar. På samma sätt är en sant kristen inte självsäker i andlig krigföring, utan tar sin tillflykt hos Kristus.
    De är vackra i symmetri och proportioner (s 292-293). En stor skillnad mellan de heliga och hycklarna är den att glädjen och tryggheten hos de förra åtföljs av gudfruktig bedrövelse och sorg över synden. Ju intensivare nåderika känslor blir, desto större blir den andliga hungern och längtan efter att leva andligt. Det som framför allt kännetecknar en sann kristen är längtan efter ett heligare hjärta och ett heligare liv (s 303-308).Det kommer till uttryck i kristet levnadssätt (s 308).
    Edwards skriver sammanfattningsvis att ett heligt liv är det främsta av nådens kännetecken (s 327). (Matt 7:16, 20, 12:33, Luk 6:44).”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s