”Lost for words with all to say, Lord you take my breath away…” sjunger Hillsong United. Ingenting fångar mig såsom den textraden just nu. Det är inte ofta jag saknar ord. Idag är det tisdag, och det är två dagar sedan avslutningsmötet på söndag morgon ägde rum. Dagarna efter Kingdom Culture konferensen har präglats av minnesbilder, reflektion och känslor. Jag känner fortfarande hur tårarna vill välla fram varje gång jag tänker på helgen som varit. Hur kan man sammanfatta så många Gudsmöten, så mycket glädje, så mycket genombrott, så mycket slit och kamp och så mycket Gudsnärvaro? Dessutom är jag allergisk mot selfpromotion. Till skillnad från när jag skrev om nattmötet på Torp, Chililägret och New Wine konferensen så är det jag m.fl. som anordnar KCK12. Jag vill inte på något sätt promota Brickebergskyrkan eller mig själv, men jag vill verkligen promota Gud och det han gör i den unga generationen i Sverige. Med det sagt vill jag ändå försöka dela mina highlights med dig! 🙂
FILMVISNINGEN SOM SLUTADE MED VÄCKELSEBÖN & PRAISEPARTY
På lördag eftermiddag visade vi Darren Wilsons tredje dokumentärfilm – ”Father of lights”. En inspirerande, utmanande och tankeväckande film som berör på djupet. Filmens huvudpoäng är att Gud är fantastiskt god och att vi får förmedla hans kärlek och kraft till andra. Jubel, applåder, tårar – det blev kristen tillsammansbio när det är som bäst! Efter filmen stod hela rummet och höll varandras händer och bad för den unga generationen i Sverige och tackade Gud för hans godhet. Ett tiotal ungdomar och ledare ledde i bön framifrån. Guds närvaro var så stark att när jag skulle gå från ena änden av scenen till den andra så kändes luften tung och elektrisk. När lovsångsteamet sedan ledde oss i ”Vår Gud” så svepte tillbedjan och glädjen genom rummet med väldig kraft.
MIRAKLER OCH TREASURE HUNTING
Ett av förmiddagens valbara seminarier var ”Treasure hunting”. Beatrice Pärlbåge undervisade om profetisk gatuevangelisation och lät sedan gruppen praktisera på Örebros gator! Tanken är att man lyssnar in Guds ledtrådar som man kategoriserar under ett antal kateogorier (typ: plats, klädesplagg/utseende, vad Gud vill göra, övrigt). Varje person har sedan en skattkarta som leder till skatter på stan – Guds förlorade barn. Teamen fick be för många människor – bl.a. växte en persons ben ut som hade olika långa ben! Det som berörde mig djupast var att höra två tjejer som var tolv och tretton år gamla berätta om hur de samtalat med människor och bett för flera. Respekt!
En man i vår församling har haft problem med sin armbåge under en tid. Efter konferensen så frågade någon honom om hur det går med den. Då insåg han att det inte gjort ont sedan innan inledningsmötet! Han blev helt enkelt helad bara av att finnas i Guds närvaro under dagarna. En person som hade olika långa ben fick se sitt korta ben bli lika långt som det andra (ej samma som på stan). Några som bad för en tjej med skolios fick se hur ryggraden rätade ut sig och blev rak! Bonusvittnesbörd: på LIFE (vårt tonårs & hemgruppsarbete) några dagar efter konferensen så blev en tjej helad från nackspärr. Äntligen kan hon sova gott igen! 🙂
KAMP & GUDS NÄRVARO
Min son Helmer blev förkyld på onsdagen, två dagar innan konferensen. På fredagen började han få svårt att andas och jag fanns hemma med honom under dagen och såg hur han hostade och gnydde efter varje andetag. Till slut fick Julia åka in med honom på akuten så att han fick andas i mask. Någon annan fick leda mötet i hennes ställe och jag begav mig till kyrkan ca 40 min innan mötet skulle börja. Jag var orolig för Helmer och för hur jag skulle kunna gå från sjukstuga till väckelsemöte på så kort tid. Flera personer bad för mig men det släppte inte. Jag hörde någon i lovsångsteamet säga att de upplevde att Guds närvaro var mäktig under repetionen innan. Så jag gick bedjande upp på scenen och kände direkt en skillnad i atmosfären. Guds närvaro var stark. Gick mot ena hörnet och överaskades där av att nävaron var ännu tydligare och jag kände hur tyngden lyftes av mig och jag började skratta och kände Andens kraft strömma igenom mig.
Guds närvaro var också mitt predikotema för fredagskvällen. Även om fredagsmötet var lite trögare så fick många viktiga Gudsmöten, särskilt i samband med eftermötet och förbönstunneln. Lördag morgon inleddes med mer ackustisk lovsång och Guds närvaro var ljuvlig men intensiv. Hela lördagen präglades av Guds närvaro som genomsyrade alla samlingar. Personer har berättat hur de blivit starkt berörda av Gud bara genom att sitta i bänken.
LÖRDAG KVÄLL = när en ung generations hjärtan slår i samma takt
En av våra ledare uttryckte att Guds närvaro nog aldrig varit starkare än under mötet på lördag kväll. Kyrksalen är proppfull och vi måste öppna bakåt inåt cafeterian. Förväntan är stark och det är roligt att se hur flera i trettio, fyrtio och femtioårsåldern från olika församlingar i området även sökt sig hit. Tydligen finns det någonting på Kingdom Culture som kristna i alla åldrar längtar efter. Efter en hysteriskt rolig inledning (jag skrattade så att jag grät) av Frida Lindberg och starka vittnesbörd så vänder sig hela rummet i tillbedjan mot Gud. Jag står längst fram och känner 200-300 människors sång och tillbedjan bakom mig. Mäktigt och ljuvligt.
Sedan händer det. Du ser det på bilden. Lovsångsteamet har lett oss i ett medley bestående av ”All I need is you” & ”Everything” en lång stund. Instrumenten tonar ned allt mer för att sedan helt tystna. All I need is You. All I need is You Lord, is You Lord. Alla fortsätter sjunga. En efter en börjar lovsångsteamet gå av scenen och stämma in i tillbedjan. Simon Hellman, trummisen, sitter till slut ensam kvar och börjar följa sången med baskaggen och skapar effekten av hjärtslag. Tillbedjan och äktheten är total. Jag står på helig mark. Efter att sången sammanlagt pågått i ca 20 minuter så gör jag & min fru tyvärr det klassiska ledarmisstaget och försöker vara lite praktiska och rationella och signalerar åt den som ska undervisa att gå upp och leda i bön. Som vanligt är det vi ledare som bromsar och begränsar! 😉 En viktig stund som inte lämnade någon oberörd. Senare efter mötet ledde Robin Bergman oss i Club praise – tung elektrolovsång med både egna sånger och remixer. Tillbedjan i ny fräsch form som jag verkligen tror gladde Guds hjärta. Underbart att se dansgolvet fullt av dansande ungdomar som tillber.
EN GENERATION SOM LEVER I ANDENS KRAFT
Vi vill se en ung generation som utrustas av Anden till att göra Jesu gärningar på jorden. Ibland tror jag att vi ledare säger att vi vill se detta, men sedan inte prioriterar eller utrustar för det. Eftersom det vanligaste sättet att utrustas med kraft enligt Bibeln är genom förbön och handpåläggning så var detta en prioritet under konferensen. På fredagkvällen hade vi en förbönstunnel under eftermötet och på lördagkvällen hade vi en förbönszon längst fram under eftermötet där man kunde ställa sig om man ville ha mer av Gud. Tänken är att man står där tills man är nöjd! Tills dess ”riskerar” man att välsignas av förebedjare som går runt och ber. Även söndagens Gudstjänst tillsammans med hela Brickebergskyrkan avslutades med en förbönstunnel.
Mitt hjärta exploderar av glädje när så många utrustas med kraft under konferensen! Många får erfara Guds närvaro både på insidan och rent fysiskt. Jag är övertygad om att det är först när den unga generationen utrustas med Andens kraft som de på allvar kommer att kunna lysa upp sin omgivning.
JAG ÄR SÅ STOLT!
Min sista highlight är planeringsgruppen av konferensen. Tänker just nu särskilt på två gymnasieungdomar och en student från församlingen som engagerat sig helhjärtat i en hel vecka i kyrksalen och riggat ljud & ljus m.m. Carl, Erik och Joel – er överlåtelse och kunskap gav konferensen en excellens vi aldrig tidigare haft. Ett ljudsystem värt fruktansvärt mycket pengar och fantastiskt ljus satte guldkant på helgen (vi är annars inte bortskämda med dessa saker i församlingen). TACK! Jag är även mycket stolt över alla ungdomar och ledare från Brickebergsyrkan som funnits med och tjänat och medverkat på olika sätt – det blev verkligen hela ungdomsverksamhetens konferens.
NÅGRA AVSLUTANDE TANKAR…
Som jag skrivit tidigare i reflektioner kring nattmötet på Torp, Chililägret och New Wines sommarkonferens så finns det ett tydligt mönster i det Gud gör i den unga generationen i Sverige idag. Samma saker sker i resten av världen, där rörelser som Jesus Culture, Soul Survivor & Passion är tongivande. Radikal & relevant tillbedjan, naturligt övernaturlig kristendom och en praktisk men utmanande undervisning är några av huvudingredienserna.
Min erfarenhet är att ungdomar inte vill bli skedmatade med urvattnad kristendom. De vill ha the real deal direkt. Ibland tror jag vi ledare själva är osäkra på vissa delar av evangeliet eller är rädda för att skrämma ungdomarna. Sanningen är att ungdomar söker sig till det extrema och vill ha äventyr. Det finns också en stark hunger efter det övernaturliga i Sverige. Om inte vi presenterar en tydlig karismatik så kommer vi att förlora en hel ung generation till nyandlighet och ”the-svensson-way”.
Kingdom Culture är inte bara en konferens, utan äger rum ca 10 gånger om året.
Vill du veta mer om Kingdom Culture? Läs mera här.
Jag är SÅ glad för det Gud gör bland unga över hela världen!
Jag är SÅ tacksam för att KCK12 fick vara en liten del av det Gud gör i Sverige!
Blessings!
/David
Kingdom blog 
Jag är ledsen men jag blir beklämd av att läsa detta. Det är en i mitt tycke skrämmande beskrivning av aningslös manipulation och masspsykos. Om detta är vad som avses med modern karismatik och en korrekt återgivning av vad som försiggått ger det synnerligen obehagliga vibbar. Snälla, fundera ett antal varv till på vad du egentligen håller på med!
Hej ”den tvivlande agnostikern”!
Tack för din omsorg! 🙂 Jag förstår att det som beskrivs kan upplevas som främmande eller skrämmande för dig. Människor har alltid utmanats och i viss mån skrämts av sammanhang där överlåtna troende passionerat utövar sin religion. För den som inte har samma världsbild och tro ses det som sker extremt eller manipulerande.
Jag kan dock försäkra dig om att ingen manipulation förekommer. Viktigt att skilja på påverkan/influens & manipulation. Du har en teoretisk utgångspunkt som färgar din syn på det som sker, precis som jag har en viss förförståelse. Det är alltid smidigt att sätta manipulations-stämpeln på de som utövar inflytande inom en religion vi inte själva delar. Mitt råd till dig är att vara mer försiktig med att använda den på sammanhang som du inte förstår.
Vi har Jesus som modell i det vi gör, om vi är manipulerande, så var han också det.
Allt gott!
/David
Jag tror att det Den Tvivlande Agnostikern menar är att stämningen kan vara omedvetet manipulativ. Och att en stämningen är manipulerande behöver inte betyda att de som håller i mötet eller musiken är charlataner som går in för att utnyttja stämningen för sina egna syften.
Men det finns en poäng i att vara vaksam över stämningen i en lokal. Man kan få ”rus” på en gudstjänst precis som man kan få det på en bra konsert. Man känner sig upprymd och endorfinet i kroppet går upp. Men allt är inte gud som glimmar. Och alla känsloupplevelser behöver inte vara gud heller.
Om jag förstår Den Tvivlande Agnostikern rätt är detta han vill varna för..
Hej Samuel!
Jag tror jag förstår vad han menar, han skrev ju ”aningslös” manipulation & masspsykos. Han motiverar dock inte sitt ställningstagande, ställer frågor för att undersöka eller bättre förstå – utan verkar redan bestämt sig (utan att ha varit där) och verkar mest vilja uppmana mig till att omvända mig från det jag gör. Känns tröttsamt och icke konstruktivt.
Intressant det här med manipulation och masshypnos. Används ofta av humanister, agnostiker och ateister för att avskriva det som sker när kristna kommer tillsammans. Hinner inte gå in djupare på det nu, men jag tycker man blandar ihop påverkan & gruppdynamik med manipulation & masshypnos. Också intressant att endast samlingar med mer passionerad och glad karaktär tenderar att ifrågasättas, säger mycket om vårt nordeuropeiska grundinställning till ljud, känslor och uttrycksformer. Som om inte en mycket stillsam samling kan vara minst lika manipulativ och osund.
Vi jobbar aktivt mot att trigga upp falsk stämning och har till och med det nedskrivet i ett dokument. Vi vet också att allt som verkar vara Gud inte alltid är det, därför som vi aktivt urskiljer och samtalar med människor som tydligt berörs.
Allt gott!
Tycker att det implicit finns en frågeställning i min kommentar men okej då.
Var det så att det ovan beskrivna mötet var en lugn och sansad övning, där samtliga närvarande hade möjlighet att kritiskt värdera budskapet och där mötesledningen även uppmanade till det? Fanns det möjlighet för den som tyckte något av det som sades var konstigt eller obehagligt att anmäla avvikande åsikt och även uppmanades till det? Var det så att om ni ändå skapade en medryckande känsla av samhörighet så behövde/förväntades ingen av de närvarande fatta livsavgörande beslut under mötet?
Om svaret på de första två frågorna är ja och ingen förväntades ”bli frälst” – varför beskrev du det då såsom ovan vilket faktiskt ger en helt annan bild? En som ligger betydligt närmare manipulation och masspsykos än en möjlighet att göra ett informerat val.
Skulle svaren på de första två frågorna vara nej och det fanns en förväntan om ”frälsning” – kan du då se de konsekvenser detta kan, men inte nödvändigtvis för samtliga närvarande behöver, föra med sig avseende avseende psykiskt välmående?
Hej igen ”Den tvivlande agnostikern”! 🙂
Jag skulle inte vilja beskriva det som en lugn och sansad övning, eftersom formatet är ungdomsmöte och till sin natur är passionerat, glatt och innerligt. Musik & ljus skapar naturligtvis en atmosfär. Vi hetsade dock inte till vare sig beslut eller att alla ska göra eller uttrycka sig på ett visst sätt. Mötena var riktade mot redan kristna (även om även icke troende också kom) så undervisningen riktade sig inte till att bli frälsta eller fatta sådana beslut. En av kvällarna uppmuntrade en av talarna den som inte tror att söka förbön/samtal om den så vill. Inte påtryckande eller spelandes på det dåliga samvetet etc.
I eftermötena får de som vill gå ut och fika eller så kan de delta i förbönstunneln, sitta kvar i bänken, söka förbön etc. Finns alltså en valfrihet och vi lägger ingen värdering i alternativen framifrån. Vi sa även framifrån att man gärna får ställa frågor eller prata med någon av oss ledare om det är något som sker under mötet som man inte förstår eller tycker är konstigt.
Jag tycker inte att jag beskrivit kck12 som att någon pressats eller att vi dämpat det kritiska tänkandet och det fria valet. Du får peka på vilket ställe du syftar på om jag ska kunna svara bättre. Som sagt handlade inte mötena och seminarierna om att göra väl informerade val, utan fokuserade på att ge verktyg och inspiration till de som redan tror.
Allt gott!
/David
Några citat:
”Guds närvaro var så stark att när jag skulle gå från ena änden av scenen till den andra så kändes luften tung och elektrisk. När lovsångsteamet sedan ledde oss i ”Vår Gud” så svepte tillbedjan och glädjen genom rummet med väldig kraft.”
”Det som berörde mig djupast var att höra två tjejer som var tolv och tretton år gamla berätta om hur de samtalat med människor och bett för flera. Respekt!”
”…trummisen, sitter till slut ensam kvar och börjar följa sången med baskaggen och skapar effekten av hjärtslag. Tillbedjan och äktheten är total. Jag står på helig mark.”
”Sanningen är att ungdomar söker sig till det extrema och vill ha äventyr. Det finns också en stark hunger efter det övernaturliga i Sverige. Om inte vi presenterar en tydlig karismatik så kommer vi att förlora en hel ung generation till nyandlighet och ”the-svensson-way”.”
För mig är detta sådant som antyder manipulation och masspsykos. Särskilt obehagligt är det när barn finns med i sammanhanget. Men ok, jag respekterar om du har en annan definition och uppfattning av begreppen och kan gå i god för att ni hade kontroll på läget.
Samtidigt, och det är inte oväsentligt: Vad jag förstår av dig så var denna tillställning mest ett event för ”de redan frälsta”, alltså för sådana som kan förväntas ha en viss vana av stämningen även om en som jag som har relativt god erfarenhet av dylika happenings ändå skulle ha mått illa. Men jag antar att ni skulle lagt upp det lite annorlunda om ni hade haft en utåtriktad konferens och frågan är då varför man i ett sådant fall inte kan skapa samma typ av stämning. Det antyder för mig att det finns en del omedvetna inslag kring just manipulation och masspsykos. Tyvärr.
Hej igen ”Den tvivlande agnostikern”!
Jag förstår att du som blivit bränd på något sammanhang (tar mig friheten att förstå så mycket efter att jag läst lite på din blogg) kan reagera negativt på citaten ovan. Som du skriver definierar vi nog masspsykos och manipulation lite olika. Naturligtvis skapas en stämning när hundratals männsiskor kommer samman och gör samma sak, men stämningen som uppstod under konferensen uppstod från massan, inte från några få ledare som framifrån hetsade fram något.
Ja, vi skulle ha lagt upp det lite annorlunda om vi hade en utåtriktad konferensen, i alla fall vissa delar. Generellt märker vi dock att just icke troende trivs bra på Kingdom Culture och är väldigt fascinerade av det som sker. Menar du med din fråga varför vi inte skapar en mindre passionerad stämning även när vi gör en konferens för de redan troende? Osäker på om jag förstod din fråga rätt. Som sagt så tror jag främst innehållet och undervisningen skulle vara annorlunda om vi riktade oss 100 % utåt. Möjligen skulle vi minska på lovsången också, eftersom den är ganska intim. Det mesta som har med stämningen att göra skulle automatiskt bli annorlunda eftersom de närvarande skulle vara mer reserverade och iakttagande.
Jag kallar inte det vi gör för masspsykos och manipulation, men jag håller med om att vi utövar inflytande och påverkan.
Mvh,
/David