Kingdom blog

Ett av mina huvudspår på bloggen är att inspirera och ge verktyg till sund karismatik. Eftersom jag lyfter fram hur viktigt detta är för församlingen och Guds rike så kan man få intrycket av att jag naivt är positiv till ALLT så länge Guds kraft verkar. Inget kunde vara längre bort från sanningen. Jag är mycket väl medveten om att Andens kraft ibland har hanterats på ett dåligt sätt. Karismatiken i sig själv är dock aldrig problemet. Vi är problemet! Allt människan gör kan bli fel och osunt. Vi kan undervisa osunt, leda osunt, ha osunda relationer, leda lovsång på ett osunt sätt, evangelisera på ett osunt sätt osv. Bara för att det ibland blivit tokigt i samband med evangelisation så slutar vi förstås inte evangelisera. Istället lär vi ifrån våra misstag och försöker nå ut till människor på ett bättre sätt.

På samma sätt är det viktigt att vi som praktiserar Andens gåvor och kraft vågar reflektera kring osund praktik. Det hjälper oss att undvika dikena och inte stå i vägen för det Gud vill göra. Om vi hade undvikit osund utövning så skulle många sårade och brända människor inte vara bittra kritiker till allt karismatiskt idag.

Jag skulle vilja säga att osund karismatik…

1. SÄTTER PRESS PÅ MÄNNISKOR
Det har tyvärr hänt att människor i sin entusiasm har lagt press på andra så att de känt både prestationsångest och att de är andra klassens kristna. Tungotalet är det klassiska exemplet. I en miljö av genombrott och Gudsnärvaro väcks längtan efter mer. I ett kompisgäng får alla utom Elin gåvan. Hon vill också ha gåvan, men känner oro – tänk om jag inte lyckas ta emot gåvan? I det sårbara läget är hon mycket känslig. Kompisarnas och framförallt ledarnas agerande kan sätta djupa sår.

Som ledare är det då viktigt att inte pressa Elin genom att påpeka att alla kristna måste ha gåvan eller att det inte går att leva som kristen utan den. Det är också viktigt att man är inlyssnande så att man känner av om personen inte vill söka gåvan mer det tillfället, så att man inte pressar på och skapar en förlängd negativ erfarenhet av att ingenting hände. Om ingenting händer så är det viktigt att inte visa besvikelse, utan att uppmuntra och inge trygghet. Om man signalerar att det inte finns någon stress, så underminerar man grogrunden för osund press. (oh, det rimmar). Vi får aldrig låta vår egen entusiasm göra så att andra inte vågar säga nej eller tänka annorlunda. Vi får aldrig pusha människor att göra saker som de egentligen inte vill eller är redo för.

Detta exempel kan även tillämpas på t.ex. förbön för helande eller att bli mer genomsyrad av Anden.

2. RESPEKTERAR INTE MÄNNISKORS INTEGRITET
Det finns tyvärr flera exempel på när förbön gått överstyr. Även om det generellt är undantagsfall och verkligen inte hör till det vanliga så är det naturligtvis oacceptabelt. Det kan handla om att en förebedjare haft handen på ett olämpligt ställe eller att en person haft en ivrig grupp människor som skrikit, skakat och närmast tryckt ner personen mot marken. Ett annat exempel är att någon börjat manifestera demoner och personen inte blivit flyttad till ett annat rum. Någon kanske glömde att den besvärade individen var en människa och valde att ”duellera” demonen inför publik.

I allt måste vi bevara människors integritet och värdighet.

3. GER MÄNNISKOR SKULD OCH BÖRDOR
Det är viktigt att vi inte skuldbelägger människor. Om ingenting händer när vi ber för helande så ska vi aldrig säga till personen att den hade för lite tro. Som ledare ska vi inte säga till förebedjare att de har för lite tro om någon inte blir helad. Vad händer om vi säger till någon att den har för lite tro? Exakt…den får ännu mindre tro. Vi ska inte säga till människor som inte får tungotalets gåva att de inte är tillräckligt heliga eller andligt mogna.

Det är också viktigt att vi inte ger människor bördor. Om någon just blivit utrustad med profetians gåva så ska vi inte säga: ”Så bra, nu har du ett ansvar att lyssna in över människor varje tillfälle du får. Gud ser hur du förvaltar gåvan”.

4. ÖVERDRIVER OCH TUMMAR PÅ SANNINGEN
Vi längtar alla efter att se Gud verka och att Guds rike ska utbreda sig. Tyvärr kan osäkerhet och dåligt självförtroende göra att vi försöker se bättre ut i andras ögon än vad vi är. Ett annan orsak kan vara att vi vill så mycket att vi är för ivriga och inte undersöker det som hänt tillräckligt noga. Båda kan leda till att vi överdriver eller tummar lite på sanningen. Någon säger att den kanske känner att smärtan i ryggen är lite bättre och vi tjoar loss och börjar prisa Gud och tacka för att han gör mirakler! Det sätter en osund press på personen att inte göra förebedjaren besviken genom att konstatera att det nog inte kändes bättre trots allt.

Om någon jag ber för säger att de blivit bättre eller helad så frågar jag alltid: ”hur märker du det?”. Ibland försöker nämligen människor vara ”snälla”, vilket upptäcks om de får följdfrågor. De kan även vara överdrivet optimistiskaoch i sin iver missta sig. Jag ställer därför alltid olika kontrollfrågor och ber personen känna efter ordentligt. 

Om någon du bett för blev 50 % helad, så säg inte till andra efteråt att personen blev helad – säg 50 %! Om du är osäker på om något hände är det bättre att inte säga någonting alls. Om du använder dig av siffror, så måste de stämma! Annars är det bättre att uttrycka sig mer svepande och säga att ”några” eller ”flera” blev helade, frälsta etc.

5. LOVAR SAKER MAN INTE HAR TÄCKNING FÖR
Det är viktigt att vi inte lovar saker hur som helst. ”Jag vet att du kommer att bli helad ikväll.” ”Alla av er kommer att få tungotalets gåva.” ”Jag känner att din sjuka mamma inte kommer att dö, Gud kommer bota henne i sista sekund”. Ni förstår poängen. Om det sedan inte blir så, kommer besvikelsen och bitterheten som ett brev på posten. Förtroendet för den som lovade raseras. Vi ska inge människor hopp, men aldrig lova saker. Ibland kan Gud ge oss en gåva av tro för en situation, men då måste vi vara VÄLDIGT säkra på vår sak.

6. ANVÄNDER HYPE OCH PSYKOLOGISKA FAKTORER FÖR MYCKET
När man samlas i en grupp förekommer alltid gruppdynamik. Vi påverkas av varandra, atmosfären, stämningen, musiken, vad som sägs och hur det sägs. Detta är ofrånkomligt och inte nödvändigtvis negativt. Men det är viktigt att vara medveten om att man med hjälp av musik, belysning och annat kan stimulera människor så att de upplever saker rent själsligt. Det behöver inte vara fel, men ska inte förväxlas med Gudsmöten. Jag försöker att undvika att med hjälp av sådant hetsa upp en hysterisk stämning, eftersom det då blir svårare för människor att efteråt avgöra vad som var Gud och vad som var själsligt. Med ”hysterisk” så menar jag just hysterisk, inte passionerad.

Detta är naturligtvis också en kulturell fråga. En afrikansk Gudstjänst är generellt mycket mer högljudd och intensiv än en svensk. Det är också en fråga om vilken slags kultur vi vill bygga i vår församling eller ungdomsverksamhet. Men en sak är given – används dessa saker för att medvetet hetsa fram en viss sinnesstämning ökar risken för osundheter och förväxling av Anden & det själsliga.

Det går att manipulera på andra sätt. Om jag är tillräckligt hetsig, småskakar personen jag ber för, högt tackar Gud för att Guds kraft strömmar genom personen just nu (fast jag inte upplever det) och plötsligt ändrar tonlägen hela tiden så kommer personen kanske tillslut falla ihop utan att Gud gjort något! Det är viktigt att vi undviker att kombinera karismatik med dessa saker. Men som sagt, här finns det ibland också kulturella skillnader. Själv så tror jag att en mer lågmäld och laidback karismatik fungerar bättre i Sverige. Men jag tror samtidigt att det kan bli lite stökigt när Anden verkar (skrivit mer om det här. Alltså behöver vi inte bidra till stökigheten själva! 😉

7. ANVÄNDER GÅVORNA I MAKTSYFTE
Anledningen till att vissa pastorer börjar kallsvettas vid blotta tanken på det profetiska är just detta. De har erfarenhet av att personer använt det profetiska för att framföra sina egna åsikter. Ragnar ställer sig upp under Gudstjänsten och säger: ”Så säger Herren: Herren är missnöjd över styrelsen. Äldste också faktiskt. Faktum är att Herren bolmar av vrede över hela församlingen. Men det finns nåd, säger Herren, välj in nya ledare och avdela mer pengar till missionen så flyttar jag inte Ljusstaken ifrån er, säger Herren.”

Det är viktigt att inte förväxla egna övertygelser med Guds röst. Om en styrelse samtalar om en fråga och någon säger att Gud säger hur vi ska göra, så är det svårt att argumentera emot. Samtidigt tror jag att man som ledarskap man få tilltal av Gud, men vi behöver lära oss att pröva och inte låta sådana ord binda oss eller stå oemotsagda. Profetians gåva handlar främst om uppmuntran, tröst och uppbyggelse, att vaska fram guld ur människor. 

Det har även hänt att människor använder sina gåvor (eller låtsas ha gåvor) för att få inflytande över människor och kontrollera dem. Vi ska istället tvätta människors fötter och vara tjänare i församlingen. Det är aldrig ok att försöka legitimera sig själv eller sina åsikter med hjälp av andliga gåvor.

8. FRAMHÄVER SIN EGEN TJÄNST
En sak som jag älskar med den karismatiska dimensionen av kristen tro är att Gud så tydligt är i centrum. Det som sker är omöjligt för en människa att utföra i egen vishet och duktighet. Därför blir det så groteskt när någon solar sig i glansen från Andens kraft och riktar fokuset mot sig själv. Orsakerna kan vara många: bekräftelsebehov, inre sår, stolthet, maktbegär m.m. Ju mer vi söker Andens kraft, desto mer behöver vi därför också söka Hans frukt.

9. TAR INTE PASTORALT ANSVAR
De senaste 5 åren har jag & min fru fått lära oss mycket om att leda människor i en miljö av andlig förnyelse. Det Gud har gjort i vår ungdomsgrupp har introducerat oss till nya utmaningar. I ett skede av andlig förnyelse så måste det finnas människor som fungerar i herdens tjänstegåva. Vi kan inte tänka: ”Gud verkar, om några blir rädda, besvikna eller skeptiska så är det deras problem eller Guds ansvar.” Naturligtvis är det ledarnas ansvar.

Några råd från min sida:

• Undervisa och samtala om fysiska reaktioner. De följer karismatisk kristendom i fotspåren och kan både skrämma och skapa utanförskap och besvikelse. Vi försöker alltid dra bort fokus från dem och poängtera att de är en ointressant bieffekt av det Gud gör. Vill du veta mer om hur vi undervisar om fysiska reaktioner? Klicka här!
• Om någon får ett starkt möte med Gud, så kolla med personen om det känns okej! Det kan hända att personen inte förstår vad som händer eller har andra frågor. Återkoppla gärna igen lite senare och samtala om det som hände.
• Identifiera osunda tendenser och osunt fokus hos människor och samtala med dem. Ibland konfronterar jag inte så tydligt, utan ”råkar” istället komma in på något som balanserar personens tankebanor.
• Förklara och avdramatisera! Om det sker tydliga saker i rummet så gå lugnt upp och säg ”ibland när Gud verkar så kan det…vi fortsätter och tillber Gud tillsammans.” Det skapar trygghet. På Kingdom Culture, ett förnyelsemöte vi har en gång i månaden, så inleder vi alltid eftermötet med att i förväg gå igenom vissa saker och därmed förebygga osunt fokus, jämförande, rädsla m.m.
• Det är bra att ha regelbundna enskilda ”kvartssamtal” med ungdomarna. Använd dem till kolla upp om hur de upplever det som händer på samlingar etc.

10. FOKUSERAR PÅ FYSISKA REAKTIONER
Ibland när Gud gör något i våra liv så kan vi reagera genom att falla, skaka, rycka, skratta, gråta, m.m. Om vi skapar en kultur där dessa saker favoriseras eller upphöjs så finns risken att människor omedvetet eller medvetet börjar imitera. De vill ju också möta Gud ”på riktigt”. Det kan bli ett osunt fokus som leder till avarter och överdrifter. Jag vill precis som i förra punkten länka till mitt tidigare inlägg om fysiska reaktioner.

11. SÄTTER KARISMATIKEN I CENTRUM
Om karismatiken blir slutmålet och det allting handlar om så blir det osunt. Relationen till Gud är i centrum, inte gåvorna. Jag menar dock att vi västerlänningar ofta har en felinställd inre våg när vi ska mäta vad som är ”för mycket” fokus på karismatik. Eftersom många växt upp utan att Andens kraft knappt nämnts eller än mindre manifesterats, så tycker de att minsta lilla är för mycket. Att New Wine tillsammans med Global Awakening anordnade en Helandeskola förra året tyckte vissa var osunt. ”Helande är inte fokus, Jesus är fokus.” Att det regelbundet anordnas kurser i evangelisation eller predikoskolor är förstås inget problem! 😉

30 % av evangelierna består av helanden och den övernaturliga kristendomen genomsyrar hela Bibeln. Enligt Paulus bör karismatiken vara tydligt närvarande när de troende samlas (1 Kor 14:26ff). Och eftersom karismatiken generellt lyser med sin frånvaro i Sveriges kristenhet så kan den behöva belysas extra mycket en tid för att den ska återfå sin rätta plats.

AVSLUTANDE TANKAR
Somliga drar slutsatsen efter att ha begrundat ovanstående att karismatiken kostar mer än vad den smakar. Gud är dock av en annan åsikt, eftersom han skapade gåvorna! 😉 Församlingen i Korinth hade defintivt inslag av osund karismatik. Ändå uppmuntrar Paulus dem att ”ivrigt söka Andens gåvor” (1 Kor 12:1). Det är också viktigt att inse att nästan alla punkterna ovan kan förekomma även utan karismatik, med skillnaden att de inte sker i samband med utövning av karismatik. Problemet är som sagt inte karismatiken, utan vi människor. Här skriver jag om varför mirakler är viktiga, och här om varför Andens liv är så viktigt. 

Mitt nästa inlägg kommer att handla om vad som inte är osund karismatik. Jag kommer med andra ord att bemöta vanliga argument mot en karismatik som jag menar inte alls är osund.

Sök ivrigt Andens gåvor!
– Paulus

Blessings!
/David