Jag är inte en person som tror att allt jag tänker och säger är profetiska tilltal från Gud. Eller att mina predikningar är profetiska budskap till Sverige. Predikoserien The Wake Up Call upplevde jag dock var en sådan. Under 2015 fick jag flera tydligt inspirerade tankar från Gud och en inre vision, och ämnet liksom genomsyrade hela mig. Man kan säga att jag var gravid med ämnet, och alla i min närhet fick vare sig de ville eller inte sin dagliga dos närhelst de mötte mig! 🙂
The Wake up Call handlar om att vakna upp från avgudar och felaktiga prioriteringar som delvis är kulturellt accepterade inom kyrkan. Det handlar om bibliskt lärjungaskap och överlåtelse. Vad innebär det konkret för vår vardag att älska Gud med hela våra hjärtan, själ, förstånd och kraft (Mark 12:30)? Jag utmanar med att vi inte är offer för våra omständigheter utan möjlighet att följa Jesus på det sätt som vi längtar efter, utan pekar på att vi är kraftfulla personer med ansvar att hålla oss brinnande i anden (Rom 12:11).
Efter första predikan i serien så inbjöd jag alla som ville att ge respons på undervisningen. Jag betonade att Jesus kallar oss att följa honom och se över våra prioriteringar, avgudar och ge våra liv till honom och överlåta oss åt missionsuppdraget. Samtidigt var jag noga med att betona att alla nog inte var redo för att ta detta steg redan då, utan kan behöva fundera på dessa viktiga saker. Jag försökte alltså undvika att skapa en viss stämning och grupptryck utan uppmuntrade verkligen människor att inte respondera (!). Efter inbjudan fylldes utrymmet längs fram och alla mittgångar med ungdomar och studenter som böjde knä och omvände sig. Vissa grät och berördes tydligt av Gud, andra präglades av heligt allvar och beslutsamhet. Det var en helig stund som berörde som inte liknar någonting jag tidigare varit med om. Många har efteråt berättat om heliga beslut och djupa insikter.
Detta är utan tvekan de två mest utmanande predikningar jag någonsin hållit. Jag inser att somliga kan tro att jag vill tillbaka till syndakatologer och förakt för allt världsligt, men det finns flera viktiga skillnader mellan det som tidigare i kyrkans historia gick till överdrift och min undervisning:
- Jag säger inte exakt vad som är tillåtetet eller förbjudet för en kristen. Så länge vi älskar Gud med allt vi är och missionsuppdraget är prio ett så är vi rätt ute. Om så inte är fallet uppmuntrar jag att se över sitt liv och låta Jesus vägleda i vilken slags förändring som behövs.
- Jag förespråkar inga uteslutningar eller tvång. Om somliga önskar kompromissa eller undvika delar av Jesu undervisning om lärjungaskap är det upp till dem. Religion vill kontrollera. Gud ger frihet och möjlighet till ett förvandlat liv.
- Jag predikar ingen prestationskristendom. Man behöver varken vara påläst, överbegåvad eller hel som människa för att överlåta sitt liv till Jesus. Det är okej att misslyckas och att vara påväg. Jesu lärjungar är tolv utmärkta exempel på detta! 🙂 Vad alla tolv dock gjorde var att de överlät sin tid och sitt fokus till att följa Jesus och utbreda Guds rike. Det är svårt för Jesus att forma människor som är lärjungar på distans.
- Jag betonar att det finns undantag för de riktlinjer och principer jag presenterar. Gud kan t.ex. mycket väl leda en person att prioritera en danskurs framför en kyrklig aktivitet. Så länge personen har en lärjungagrupp att växa i och finner vägar att hålla sig brinnande i anden är det som sagt inga problem.
- Jag säger inte att världen och allt som är i den är farligt eller ont. Däremot visar oss Jesus att rikedom, ägodelar och världsliga bekymmer kan kväva det frö som han planterar i våra liv (Mark 4:14-20). Ofta är det goda oskyldiga saker som har störst avgudapotential och riskerar att ta för stor plats i våra liv.
- Jag påstår inte att the Wake up Call är lösningen på allt. Dålig teologi, inre sår, dålig struktur och bristande ledarskap, lögner vi tror på om oss själva och Gud m.m. kan alla vara saker som gör att vi har svårt att följa Jesus såsom vi önskar. Men jag tror att just överlåtelse, prioriteringar och avgudar är en viktig del, särskilt för kristna i väst.
Om vi tidigare i historien hamnat i det ena diket med lagiskhet, syndakatalog och uteslutningar, så skulle jag vilja säga att vi idag hamnat i det andra där vi aldrig eller sällan samtalar eller undervisar om vikten av selektivitet, avgudar, prioriteringar och sund inställning till underhållning m.m. Jag vill se oss mitt på vägen och tillsammans aktivt försöka balansera mellan den ofrånkomliga spänningen mellan världen och Guds rike.
Som jag skrev i förra inlägget så älskar jag all form av feedback: frågor, kommentarer, egna utläggningar, invändningar, glada tillrop m.m!
Blessings
/David
ps. filmerna finns förstås nu även under fliken ”Mp3 & video” på bloggen ds.
Kingdom blog 
Blev jag utmanad? Oja! Verkligen! Jag ska ta mig en funderare över detta…
Jag skulle vilja lyfta kritik mot din utfall mot studier dock. Studier handlar inte enbart om att rikta in sig på karriär. Det finns även ett syfte av allmänkunskap (läsa, räkna, etc.) och även demokratiska färdigheter (källkritik, diskrimineringsgrunder, etc.) vilka vi utan har svårt för att bygga ett samhälle. Nu går det att argumentera för att ”med Gud är allt möjligt”, och på så vis hävda att om vi alla bara tar mer del av Guds goda så löser sig allt till det bättre, men jag väljer att vara lite mer realistisk. Historien och erfarenheter lär oss att det inte fungerar att bygga en teokrati utan att den förvanskas av makt, och därmed behövs en befolkning som dels tar till sig demokratiska värden, men även lär sig att studera efter sanning om exempelvis vetenskap.
Jag har mött många goda andeuppfyllda människor, som agerar dumdristigt i andra frågor, för att de saknar kunskap. Ett sådant exempel är när äldre män behandlar yngre kvinnor som något mindre värda, på grund av att de inte tagit del av ett perspektivlyft i jämställdhet. Lyckligtvis går det att finna spår av jämställdhet i bibeln så väl som kyrkans historia (särskilt i pingstväckelsen linda), så detta är kunskap som en kan nå fram till genom lärjungaskapet (bibelstudiet), men erfarenheter säger att det inte skadar att ta del av samma kunskap via utbildning också.
Jag tror på utbildning! Det är genom utbildning som vi når fram till kunskap och sanning, som sedan ger oss perspektiv på hur vår omvärld faktiskt fungerar, och vi blir fria agenter till att kunna göra goda val. MEN, och detta är ett stort men, även jag inser att det finns ett så stort fokus på kunskap, som i slutändan mycket väl kanske visar sig vara ”ett jagande efter vind” i det stora hela. Det går med dåren som med den vise, det är ingen skillnad på människorna under himlen. Jag tror bara inte att vi behöver göra det så svartvitt. Studera, för allt i världen!
Lägg ner tid och engagemang i allt ni gör, men gör det för och med Herren! – så skulle jag hellre vilja säga. Lev i världen med med himmelriket sprängande inombords (inte ”lev i himlen med världen inombords”).
Hello Simon! Bra att du blev utmanad, det blev även jag 😉 Bra att du kommenterar om studierna. Jag kanske uttryckte mig otydligt, men jag är alltså verkligen inte negativt inställd till studier. Min poäng är att de KAN bli en avgud, och att vi kan ha en osund inställning till dem (sätta dem före Jesus och missionsbefallningen). Så jag håller med dg och tror också på värdet av utbildning 🙂
Blessings