Kingdom blog

This is it. Efter åtta inlägg om Andens fantastiska gåvor till församlingen så börjar vi närma oss slutet på bloggserien. Just nu, i skrivande stund, så rörde Gud vid mitt hjärta och en tår föll faktiskt nedför min kind. År 2004 överaskade Gud mig under en bönestund och jag hörde en röst inom mig som sa: ”Guds kraft måste komma tillbaka till församlingen”. Detta tilltal har sedan dess varit en drivkraft i min tjänst och format en passion för att se lärjungar utrustas i Andens kraft och gåvor. Att nu äntligen ha sammanställt en undervisningsserie i ämnet påminde mig om min egen resa. Jag känner mig väldigt liten och medveten om hur den varit 100 % Guds nåd. Tro mig, jag var verkligen nästintill nollställd vad gäller Andens gåvor för tolv år sedan. Jag saknade erfarenhet, kunskap och människor runtomkring som kunde guida mig i detta. Så om jag kan, så kan du!

Jag lovade just på Facebook att detta blogginlägg kommer att vara utmanande och provocerande. Mitt hjärta bakom det jag snart kommer att skriva är dock inte hårt eller dömande, överlägset eller kritiserande. Jag skriver utifrån den nöd och längtan jag burit över mig sedan den där rösten ekade inom mig. Att få se Andens kraft och gåvor bli självklar vardagskristendom i Sveriges församlingar. Någon kanske tycker det låter lite förmätet, men jag tycker mig känna Guds nöd för just detta. Jag tror jag känner något av hans iver att hans barn ska få alla de verktyg han skapat åt dem. Du förstår, Gud är en modig Pappa som väljer att sända ut sina älskade på ett missionsuppdrag som han vet kommer vara utmanande och tufft. Att se sina barn gå ut och sakna grundläggande utrustning bedrövar hans hjärta.

Vid ett tillfälle fick jag en inre vision, där Gud visade mig Sveriges unga generation lärjungar. De stod samlade från olika sammanhang och var redo att gå ut i strid. Men någonting i visionen såg fel ut. Då såg jag det. Guds barn saknade vapen, sköldar, hade bristfällig utrustning osv. Gud hade försett dem med allt vad de behövde, men antingen så visste de inte om var utrustningen fanns, eller så visste de ej hur de skulle använda den.

Just nu byggs det otroligt mycket i Örebro, – både lägenheter och hus. Tänk om du skulle gå förbi en av dessa byggarbetsplatser och se arbetarna försöka resa upp ett lägenhetskomplex utan verktyg. För det första skulle du bli chockad. För det andra skulle du fråga vad de sysslar med! Varför använder de sina bara händer, när de har ett arsenal av verktyg i sina verktygslådor? Låt oss nu i tanken på samma sätt gå förbi Sveriges församlingsbyggen. Några av dem lär sina lärjungar att använda de verktyg Anden gett dem, men ett stort antal talar knappt om verktygen och använder dem sparsamt.

Men det är ändå inte det värsta. Det värsta är avsaknaden av krismedvetenhet. Under kyrkohistoriens gång har vi lärt oss att vara okej med brist på kraft. Vi har vant oss vid kraftlöshet och format teologi och praktik som ursäktar den. Det är jobbigt att under lång tid leva medveten om att man saknar något väsentligt. Antingen så ser man till att åtgärda problemet, eller så hittar man medvetetet eller undermedvetet sätt att legitimera sin nuvarande situation. När man växer upp i en miljö där praktik av Andens gåvor lyser med sin frånvaro så ärver man en tolerans för detta obibliska: en församling utan Andens gåvor i funktion. Man ärver också en blind fläck på detta område, så man inte ser vad man saknar och missar det som rör Andens kraft när man läser Bibeln. När man väl får ett paradigmskifte och får sina ögon öppnade, så börjar man se det överallt i skriften.

Bibeln är inte otydlig vad gäller vårt behov av Andens gåvor:

”Men anta att allesammans talar profetiskt. Om det då kommer en som är otroende eller oinvigd blir han genomskådad av alla, ställd till svars av alla,  och vad som gömmer sig i hans innersta blottas. Då kastar han sig ner och tillber Gud och ropar: ”Hos er finns verkligen Gud.” (1 Kor 14:24-25)

”Sträva efter kärleken, men var också ivriga att få de andliga gåvorna, framför allt profetians gåva.” (1 Kor 14:1)

”Vad innebär nu detta, bröder? Jo, att när ni samlas har var och en något att bidra med: sång, undervisning, uppenbarelse, tungotal eller uttolkning.” (1 Kor 14:26)

”Därför påminner jag dig: låt Guds nådegåva flamma upp igen, den som finns i dig genom min handpåläggning.” (2 Tim 1:6)

”Se nu hur de hotar oss, Herre, och ge dina tjänare frimodighet att förkunna ditt ord.  Sträck ut din hand och bota de sjuka, låt tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn. När de hade slutat be skakade marken där de var samlade, och alla fylldes av den helige Ande och förkunnade frimodigt Guds ord.” (Apg 4:30-31)

”Mitt tal och min predikan kom inte med övertygande visdomsord utan med bevisning i Ande och kraft. Er tro skulle inte bygga på människors visdom utan på Guds kraft.” (1 Kor 2:4-5)

”Jag vågar inte tala om annat än det som Kristus har gjort genom mig för att hedningarna skall föras till lydnad, i ord och gärning,  genom kraften i tecken och under, genom Andens kraft. Så har jag överallt spritt evangeliet om Kristus, från Jerusalem åt alla håll, ända till Illyrien.” (Rom 15:18-19)

”Jag säger er sanningen: Den som tror på mig ska göra de gärningar som jag gör. Och ännu större.” (Joh 14:12)

“Dessa saker ska prägla de som tror, de ska tala i tungor…de ska lägga sina händer på de sjuka och göra dem friska.” (Mark 16:17-18

“Men allt detta verkar en och samme Ande, som efter sin vilja fördelar sina gåvor åt var och en.” (1 Kor 12:11)

”Ni skall vittna om allt detta. Och jag ska sända er vad min fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden.” (Luk 24:48-49)

”Han kallade till sig sina tolv lärjungar och gav dem makt över orena andar, så att de kunde driva ut dem och bota alla slags sjukdomar och krämpor… Dessa tolv sände Jesus ut, och han befallde dem…förkunna på er väg att himmelriket är nära.  Bota sjuka, väck upp döda, gör spetälska rena och driv ut demoner; ge som gåva vad ni har fått som gåva.” (Matt 10: 1, 5a, 7-8)

Det finns betydligt fler texter än dessa tolv, och alla säger de samma sak: Andens kraft och gåvor är normal gammal hederlig kristendom. När kastar sig människor på marken och ropar ”hos er finns verkligen Gud!”? När församlingen profeterar. Vad ska enligt Jesus prägla de som tror? Tungotal och fysiska helanden. Vilka uppgifter fick de 12 och de 72 på sin första missionsresa? Bota sjuka, väck upp döda, gör spetälska rena och driv ut demoner. Hur spred Paulus evangeliet? Genom kraften i tecken och under, genom Andens kraft.

Verkar det som att Nya Testamentet undervisar att Andens gåvor är någonting ganska oviktigt? Att verktygen från Anden är onödig extrautrustning? Är nådegåvorna till för några få individer och församlingar som är särskilt intresserade av sådant? Svaret är ett trefaldigt nej.

THE POINT OF IT ALL
Vad är min poäng? Att Guds kraft behöver komma tillbaka till församlingen. Jag tror vi behöver de verktyg Gud har skapat, och att vi inte klarar missionuppdraget utan dem. Jag vill betona att jag inte dömer någon församling eller lärjunge som ej praktiserar Andens gåvor. Som jag skrev inledningsvis levde jag själv länge som lärjunge både utan kunskap och praktik på detta område. Jag var ett offer för brist på föredömen i min närhet, och för bristfällig teologi. Både ortodoxin och ortopraxin av Andens kraft och gåvor saknades alltså. Jag hade tur som stötte på människor och böcker som hjälpte mig upptäcka min blinda fläck.

Under de senaste 8 åren har jag fått nåden att vara med och utrusta och uppmuntra hundratals kristna att tala i tungor, profetera, dela kunskapsord, skilja mellan andar och bota sjuka. Jag har sett hur mycket frukt för Guds rike som har kommit när dessa människor börjar använda de verktyg Fadern förberett för dem. Därför glädjer det mig att allt fler församlingar och lärjungar i Sverige börjar tala om gåvorna och praktisera dem.

Som alltid ser jag fram emot era tankar, invändningar och glada tillrop! 🙂

Blessings
/David