I alla sammanhang och kulturer finns det osanningar som upprepats så ofta att de blivit sanning. Frikyrkan i Sverige är inte undantaget som bekräftar regeln. De senaste tio åren har jag på sociala medier, i samtal med människor, i artiklar m.m. regelbundet hört och läst samma mantra upprepas:
Hillsongs lovsång är ytlig, saknar djup och är inte bibelförankrad.
– Massa folk
Påståendet att Hillsongs musik är ytlig och saknar teologiskt djup är inte en relativ fråga om tycke och smak, utan är antingen sant eller falskt. Musikstilen i sig kan varken vara ytlig eller djup, utan är just en smakfråga. Texterna däremot, finns där svart på vitt.
Jag måste säga att jag inte förstår vad kritiken grundar sig på. Är det Cornerstone kritikerna syftar på? Eller kanske This I believe (the creed):
I believe in God our Father
I believe in Christ the Son
I believe in the Holy Spirit
Our God is three in one
I believe in the resurrection
That we will rise again
For I believe in the name of Jesus
Jag äger i princip alla Hillsongs skivor 1999-2016. Deras musik är ingenting jag endast haft lite i bakgrunden, utan jag har sjungit dem och reflekterat kring texterna. Många av deras sånger innehåller direkta citat från psaltaren. Andra sånger ligger mycket nära texter från Nya Testamentet. Merparten av Hillsongs repertoar är upphöjande sånger, d.v.s. sånger som handlar om vem Gud är och tillskriver Honom värde. Om jag skulle kritisera Hillsong för obalans, så tycker jag att de skrivit för få sånger om den helige Ande och bönesånger där man får sjunga ut att man vill låta sig uppfyllas av Anden. Dessa är ytterst få nämligen. En annan sak är att deras sånger ofta har så mycket text och teologiskt innehåll att det kan vara svårt att lära sig nya sånger utantill.
Samtidigt som Hillsong har skrivit många bibelnära texter, så har de samtidigt varit duktiga på att skriva texter som är anpassade efter nutida vokabulär och poesi. Inte minst Hillsong United har lyckats (särskilt i början) att slå an en nerv hos den unga generationen:
You are the Way the Truth and the Life
We live by faith and not by sight for You
We’re living all for You
(One Way – Hillsong United
Hillsong har även varit föredömen med att integrera sin lovsång med resten av Gudstjänsten och undervisningen i församlingen. Jag är osäker på om det fortfarande är så, men under lång tid arbetade lovsångsledarna och pastorerna nära varandra och sångerna skrevs i harmoni med undervisningen i församlingen. Överlag så är Hillsong genomtänkta vad gäller tillbedjans roll i Gudstjänsten.
Ett annat simplistiskt tankefel jag ofta stöter på är följande:
Lovsång ska vara enkel och äkta. Bättre med få instrument och enkelhet än många instrument och häftiga arr. Lovsången ska ej väcka massa köttsliga känslor, eller beröra känslolivet för mycket.
–Några människor
Man kritiserar alltså bl.a. Hillsong för att deras musik väcker för mycket känslor, använder mycket instrument och har pampiga melodier. Tanken att mänsklig kreativitet stjäl fokuset från Gud tycker jag speglar en onödigt negativ människosyn. Grejen med musik är just att den är en nyckel som öppnar våra sinnen, – därför är den viktig inom många religioner. Att musik berör vårt känsloliv är inga problem så länge vi tillber och låter oss uppfyllas av Anden. En svensk sing and songwriter som sitter i ett spartanskt inrett rum och spelar piano är inte mer äkta, andligt, djupt eller mer teologiskt korrekt än ett lovsångsband med sju instrument på en välupplyst scen. Det kan bli lika mycket passivitet och konsert när lovsången leds enbart med piano
Det är ingen hemlighet att alla har olika musiksmak. Tyvärr har vi en tendens att tycka att just vår musiksmak är Guds favorit. Sedan uppfinner vi teologiska och andra slags argument för att försöka likrikta all musik efter våra öron. ”Fridstörstaren” och ”partypersonen” är sällan överens när det kommer till lovsång. Läs mer om de andliga språken här.
Jag föreslår att vi slutar säga att Hillsongs sånger är ytliga och saknar djup, eftersom att det faktiskt inte stämmer. När man ger ut ca 30 sånger/år så finns det naturligtvis sånger med olika teman och innehåll. Men att Hillsongs texter som helhet skulle vara ytliga och bidra till någon slags bibellös tillbedjan är inkorrekt. Tvärtom så har min erfarenhet varit att deras texter är mer bibelsprängda och avancerade än mycket av den svenska lovsången (särskilt under 90-talet och och början av 2000-talet).
Varför skriva ett blogginlägg om detta? Är inte det onödigt? Grejen är att jag alltid haft ett starkt rättspatos, d.v.s. att jag är mycket känslig för orättvisor och falska anklagelser. Dessutom tycker jag det vore snyggt att hedra Hillsong. De har varit pionjärer för modern lovsång och skrivit sånger som varit till välsignelse för församlingar över hela världen. Att som svensk då använda Hillsong som något slags negativt bollplank låter både arrogant och oinformerat. Det är också helt onödigt – man kan vara kreativ och lyfta fram sina egna favorituttryck utan att trycka ner någon annans.
Detta var den lite annorlunda uppvärmningen inför resten av min bloggserie om lovsång och teologi! 🙂
Del 1: Myten om ytliga Hillsong
Del 2: Är modern lovsång för jag-centrerad?
Del 3: Elitistisk vs funktionell syn på musik
Del 4: Moderna lovsånger eller psalmer?
Blessings
/David
Kingdom blog 
Hej David!
Tänk att man efter mer än 6 år fortfarande får skit för en t-shirt som nästan alla missförstod. T-shirten var inte menad som en kritik mot Hillsong eller deras musik. Jag lyssnar själv mycket på deras skivor och besöker ofta församlingen i Stockholm. Flera av mina närmsta vänner är väldigt aktiva i församlingen och jag är kompis med flera i församlingsledningen.
Min t-shirt som jag tryckte och sålde på Frizon var en kritik mot det homogena i frikyrkligheten. Alla människor i alla kulturer är inte likadana därför behöver vi olika utryck i församlingarna. Att 97% (helt påhittad siffra) av frikyrkorna i Sverige spelar samma låtar i samma genre skrivna av samma Australiensare varje söndag kl. 11:00 utesluter människor och kreativa utryck från Kristi kropp. Det finns självklart exempel på församlingar där man låter annan musik eller andra utryck ta plats men dom är ytterst få. Ett exempel är församlingen Eklesia i Örebro som jag vet att du känner väl till. Deras elektroniska musik är ett spännande sätt att öppna ögonen för kristna ungdomar till att se att man som lovsångare inte måste ha U2-gitarrer och reverbiga trummor.
Som sagt var är det inget fel på Hillsongs musik, den är helt fantastisk, men det blir fel när man skapar en obrytbar norm inom subkulturen frikyrkan som gör att folk inte känner sig hemma eller kan få plats med sin egen hardcore, country eller hiphop.
När jag för några år sedan medverkade på ett läger som din fru var ledare för ifrågasatte jag varför Eklesia inte kunde få leda Electro-lovsång under ett kvällsmöte. Svaret jag fick var att det passar bättre med ”vanlig lovsång”. Jag hoppas du förstår vad jag menar med att vi trycket undan andra utryck…
Jag älskar som sagt var Hillsongs musik och tycker att dom genom alla år har breddat vår bild av vad lovsång är och vilken musikstil man ”får” spela i kyrkorna. Jesus är såklart inte trött på Hillsong eller deras musik men jag tror att han vill att vi ska vara kreativa i dom lokala församlingarna. Jag tror att han vill att vi släpper fram tjejen som kan rappa, killen som älskar poesi eller gubben som spelar hårdrocksgitarr. Idag får inte dom plats, det tror jag att han är trött på. Det är tröttsamt att alla ska härma dom ”framgångsrika” församlingarna och det kanske är dags för en ”Let Bethel do Bethel”-t-shirt snart 😉
All kärlek och frid!
/Ludwig
Hej Ludwig!
Tack för din kommentar och att du delar ditt hjärta kring detta med lovsång och kreativitet och mångfald, mycket bra! Tänk dessutom att jag äntligen får höra storyn bakom t-shirten! 🙂
Gott att höra att t-shirten ej var menad som kritk mot Hillsong, utan kritik mot likformning. Jag tycker dock fortfarande t-shirten var en dålig idé, även om jag gillar hjärtat bakom den. Man brukar ju säga att det är tanken som räknas, låt oss hålla på det i detta fall! 😉
Förstår vad du menar med att det finns en standardgenre inom modern lovsång. Det finns nyanser inom denna, men jag håller med dig om att det finns en norm. Både jag och min fru är positiva till annan form av lovsång (du skulle bara veta vad jag lyssnar på ibland!), men i egenskap av lägerchef för 500 ungdomar och ledare med förväntningar så valde min fru att låta ”norm-lovsången” finnas under kvällsmötena. Anledningen var för att de försöker ha samma reportear under lägret så att ungdomarna lär sig sångerna och skapa en enhetlighet. Det hade säkert varit positivt för ungdomarna att få tillbe med Ekklesia, men risken fanns också att det progressiva skeedet under kvällarna störts lite i och med nytt band, nya sånger och ny stil. Men det kan man såklart ha olika åsikter om.
Jag tänker att lovsången syfte är att hjälpa oss tillbe Gud. Så länge den gör just det är musikstilen ickerelevant. Men det finns också en risk att kreativitet och nyskapande och blandade genrer blir ett självändamål som stör tillbedjan, – tänker att det är upp till varje församling att utforma sin egen kultur.
Eftersom syftet med t-shirten ej var vad jag trodde, så väljer jag att raderna den delen från inlägget.
Blessings!
Hej Ludwig, jag känner varken dig eller David, men tänker så här när jag läste ovanstående: Om man trycker upp o sprider t-shirtar med ett medvetet provocerande budskap om något som många älskar och är starkt personligt berörda av, så ska man väl inte bli förvånad utan nöjd med att det väcker debatt, speciellt efter ett antal år :).
Hej igen!
Fredrik: Jag är väldigt nöjd med att det fortfarande väcker debatt! 😀 Men bara så länge det är en debatt som handlar om det jag faktiskt menade, inte en ”är Hillsong bra eller dåligt”-debatt.
David: Jag förstår varför Julia gjorde som hon gjorde i det läget (även om jag hade gjort annorlunda) det var mer ett exempel på en inställning i kyrkan i allmänhet där man är rädd för att folk inte ska trivas om man inte gör på ett visst inrepat sätt.
Jag vet att ni som familj är väldigt nytänkande inom frikyrkan i Sverige och det är grymt! Älskar att följa det ni gör på håll via bloggen och gemensamma vänner. All välsignelse till er!
Jag håller oxå med om att man lätt faller i det andra diket och gör annan sorts lovsång som någon slags trotsig tonårskommentar och gör annorlunda bara för att det är annorlunda. Det är såklart värdelöst. Som sagt var är det viktigaste när det kommer till lovsång att vi ärar Honom och då spelar inte genre någon roll, därför är det ganska onaturligt och märkligt att alla kyrkor spelar samma genre…
Puss!
Hej!
Jag har inte varit en social sort av kristen men vill egentligen utvecklas till att ”tåla” människor. Jag läste om de ortodoxas hesyschastbön: Man ber konstant: ”Jesus Kristus Guds Son förbarma dig över mig”, till bönen blir automatisk. Jag kallar det ”hesychast-slingan”. I nöd och umbäranden tröstar denna bönsedan inifrån, genom att utan vår medverkan höras i oss. Detta har jag upplevt med inledning under en period då jag i främmande land ingen hjälp hade och livet de facto var i konkret fara.
De många språken tar sig här uttryck, inte så att jag hör en ortodox bön – jag ber inte så – utan igenom mångsidig musik. Den första gången detta skedde ”överväldigades” jag av psalmen ”Blott en dag ett ögonblick i sänder”. Det gav mig, som en vaggsång av min gode fader full trygghet, och spelade för mig en längre tidsperiod då jag befann mig i en otygg situation, hela natten även i sömnen.
Men utbudet stannar ju inte därvid! Guds musiksmak är ytterst mångsidig! Marscher, vaggvisor, schlagers och pop, gläder och tröstar mig nu från dag till dag. Att ”dekonstruera” vår Gudsbild innebär väl att tolerera vidgade gränser. Så kan vi – alla olika riktningar- få en gemensam ande, bli ett.
Hoppas
Jag ser verkligen fram emot denna bloggserie! Kul att få läsa din blogg igen!
Roligt att du känner så! 🙂