Tjänstegåvor i Jesu församling | del 1: Introduktion

tjanstegavor-i-jesu-forsamling-010Paulus sticker ut hakan och påstår att ingenting är viktigare för Jesu församling än tjänstegåvorna. Efesierbrevets fjärde kapitel lär oss att tjänstegåvorna bygger upp församlingen, gör alla mer fullkomliga, leder församlingen till enhet i tron, gör alla fullvuxna och ansvarar för att alla lärjungar i församlingen når fram till samma mognad som Jesus hade. Med andra ord är tjänstegåvorna nyckeln till i princip allt. Om inte tjänstegåvorna kommer i funktion innebär det dåliga nyheter för Jesu kropp på jorden. Utan tjänstegåvorna byggs inte församlingen upp, alla blir inte mer fullkomliga, det uppstår ingen enhet i tron, de troende förblir barn och når inte upp till Jesu Kristi mognad.

Efter att ha varit ignorerade under stora delar av kyrkohistorien så växer nu intresset för tjänstegåvorna i den världsvida kyrkan, även i Sverige. Under 1900-talet påbörjade David Cartledgde m.fl. något som har kallats den apostoliska revolutionen. Man menade att det finns apostlar idag, precis som på Bibelns tid. Under 1900-talet har även evangelisten och profeten lyfts fram, efter att ha levt i skuggan av herden och läraren i ca 1600 år.

När vi försöker lyfta in någonting ”nytt” i gamla sammanhang, eller för att använda oss av en biblisk bild, – försöker hälla nytt vin i gamla vinsäckar, så finns risken att vi inte går tillräckligt långt. Vi är ofta blinda för delar av vår egen kyrkliga kultur och praxis och de återfunna bibliska koncept vi introducerar påverkas av våra traditioner och strukturer. Detta är inte alltid negativt, men är viktigt att vara medveten om.

Idag menar somliga att detta är precis vad som hände när tjänstegåvorna återupptäcktes. Istället för att se vad Efesierbrevet verkligen säger, så tolkade vi texten utifrån våra egna sammanhang, istället för utifrån Efesiernas sammanhang. Som jag teasade i ett inlägg för en tid sedan så har jag själv gjort en resa vad gäller tjänstegåvorna och ändrat uppfattning. Mer om det i nästa inlägg.

ÖVERSIKT ÖVER BLOGGSERIEN
Del 1:  Introduktion
Del 2:  Superledare eller alla de heliga?
Del 3:  Den femfaldiga församlingen
Del 4:  Läraren
Del 5:  Herden
Del 6:  Evangelisten
Del 7:  Profeten
Del 8a: Finns det apostlar idag?
Del 8b: Vad är en apostel?
Del 8c: En reflektion kring Danny Silks undervisning om aposteln
Del 9: Konsten att komma överens…!
Del 10: Finns det en biblisk ledarskapsstruktur?

Du är härmed inbjuden att utforska tjänstegåvorna tillsammans med mig framöver! Det finns risk för att innehållet kommer att vända upp och ner på dina tankar, – på ett bra sätt 🙂 Jag ser fram emot dina tankar, frågor och invändningar. Om Paulus har rätt så finns det få saker som är viktigare att vrida och vända på tillsammans än detta ämne.

Blessings!
/David


6 reaktioner på ”Tjänstegåvor i Jesu församling | del 1: Introduktion

  1. Den här serien ska jag följa med spänt intresse 🙂
    Du stretchar rätt bra i första stycket 😀

    Men jag vill passa på att utmana, också, i egenskap av språknörd. Antik grekiska är inte min hemmaplan, men jag förstår rätt mycket av västerländsk grammatik. Eugene Peterson påstås kunna grekiska och han drar samma slutsats i The Message.
    ”11 Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare.” (SFB)
    Detta ‘dubbel-och’ indikerar att herden och läraren är en och samma tjänst. Peterson skriver ”pastor-teacher”, vilket visar på samma sak (i svenska the Message tror jag det står ”herdar/lärare”). Paulus nämner f.ö. inte herden evangelisten i samma uppräkning till Korintierna, men en del andra gåvor…

    Hur viktigt är detta, då? Tja, lagom…teologiskt, knappast någon; praktiskt, kanske litet.
    Jag tror att uppdelningen har lett fram till att många tänker att man kan vara herde utan att undervisa, eller lärare utan att ta hand om sina lärjungar. Känns inte så bra. Om man i stället ser dessa två grenar som en, så tycker i alla fall jag att det känns bättre med en sådan lärare som tar hand om mig och vice versa…

    Är det rätt att skilja på dem i din serie? Tja, varför inte? Då kan man betona en del saker här, andra där. Men det är värt att dyka in i ‘dubbel-och’ets mysterium också – där finns en och annan insikt att hämta. Och en och annan utmaning, inte minst för sådana som jag, som gärna ”undervisar” men inte fixar ”omsorgen” lika lätt. En profil som säger ”P/T—E-S-A” blir litet konstig när T=S (le gärna).
    (T:teacher, S: herde)

    1. Nörda på bara! 🙂
      Jag är medveten om att vissa menar att herde och lärare är olika sidor av samma mynt, kommer ta upp den tanken i mitt inlägg om herden eller läraren. Personligen väljer jag av pragmatiska skäl att fortsätta att hålla isär dem. Det finns de som är bra på ta hand om människor och skapa samhörighet som inte är bra på att undervisa/träna och vice versa.

      Ska bli kul att fortsätta samtala vidare när serien drar igång på allvar! Inte minst nästa del 😉

  2. Intressant start.

    Det jag funderar på är två saker.

    1. Du problematiserar sällan Peter Wagner. Hans exeges är ofta ganska usel, inte minst när han ser apostlar bakom allt. Läs exempelvis varför Vinson Synan tackade nej till att ingå i Wagners apostoliska nätverk i boken Den heliga Andes århundrade.

    2. Om tjänstegåvor är nyckeln till allt, varför hänvisar Paulus då inte till dem när han vill ha konkreta problem lösta i församlingarna i andra brev. Splittringen i Korinth eller villoläran i Galatien är två klockrena exempel på när Paulus kunde ha skrivit om vikten av att ta del av tjänstegåvornas tjänst, men det sägs inget alls om det. Jo förresten, i 2 kor uppmanar Paulus församlingen att sluta följa självutnämnda ”superapostlar”.

    Alltså, hur ser balansen ut mellan Ef 4 och resten av Paulus undervisning, inte minst utifrån att han ytterst sällan vänder sig till församlingens ledarskap när problem ska åtgärdas?

    1. Hej itpastorn!

      Bra att du tycker inledningen är intressant!

      1. Jag hade med några av Wagners tankar i min förra bloggserie från 2013. Det återstår att se om och hur han är med i denna uppdaterade serie 😉

      2. Jag tänker att de flesta breven är tillfällighetsskrifter, och att man därför inte kan använda bristen av ett ämne i ett brev för att motstrida det som betonas i ett annat. Jag kommer i nästa inlägg argumentera för att Efesierbrevet bör ses som Paulus främsta teologiska framställning av församlingen, och att det som skrivs om tjänstegåvorna därför väger tungt.

      Om jag anser att tjänstegåvorna är så kopplat till temat ledarskap som din fråga mot slutet antyder, återstår att se i nästa inlägg.

      Tack för din input, ser fram emot att ta del av din kunskap och vishet genom bloggseriens gång! 🙂

  3. För tydlighetens skull. Det är inte bristen på omnämnande jag utgår från, utan själva tillvägagångssättet när Paulus ber dem lösa olika slags problem, teologiska, medmänskliga, liturgiska, etc.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s