Tjänstegåvor i Jesu församling | del 2: Superledare eller alla de heliga?

tjanstegavor-i-jesu-forsamling-010Då var det äntligen dags att introducera tjänstegåvorna. Vilka är de egentligen? Hur vanliga är de? Hur stor är sannolikheten att just du som läser detta inlägg är en tjänstegåva? Hur vet man om någon är en tjänstegåva eller inte? I förra versionen av denna bloggserie om tjänstegåvorna (år 2013) skrev jag att ytterst få kristna är tjänstegåvor och att inte alla församlingar har en sådan i sin gemenskap. Jag skrev att tjänstegåvorna är fem ledartyper som är Jesu gåvor till församlingen, och att deras uppdrag är att utrusta de heliga. Jag skrev att de flesta kristna inte är tjänstegåvor, men att alla kan identifiera sig med ett av de fem perspektiven dessa ledartyper har. Allt jag skrev är i harmoni med hur man inom pingströrelsen och andra karismatiska rörelser undervisat om tjänstegåvorna.

Nu i våras började en känsla av att jag har missat något infinna sig. Om nu tjänstegåvorna är så livsavgörande för Jesu kropp på jorden, varför ger Bibeln oss inga kriterier för hur man skiljer tjänstegåvorna från de övriga i församlingen? Hur kan man inom en ledargrupp urskilja vilka som är dessa superledare och vilka som ”bara” är vanliga ledare? Låt säga att någon har ett herdehjärta/herdeperspektiv, – hur vet man om personen bara är allmänt kärleksfull eller om personen har tjänstegåvan herde med stort H? Hur ska man kunna införa tanken på tjänstegåvorna i etablerade ledarteam utan att det blir maktkamp, sårade känslor och förvirring? En annan sak som utmanande mitt synsätt var det faktum att även människor som inte är kristna går att identifiera som en av de fem. När man väl börjar tänka efter så fullständigt kryllar det av evangelister, apostlar, profeter, herdar och lärare överallt. En svårighet blir då hur man skiljer en person som är ”vanlig lärare” från ”tjänstegåvan lärare?” Det är någonting som inte stämmer.

Låt oss nu så förutsättningslöst som möjligt söka svaren i Efesierbrevets tredje och fjärde kapitel. Många teologer hävdar att Efesierbrevet väger särskilt tungt eftersom det inte enbart var riktat till en församlings specifika situation, utan spreds i ett större område. Paulus skriver i de första två kapitlen systematiskt om tron, och börjar sedan en utläggning om ekklesian, församlingen. Det Paulus skriver bör därför inte enbart ses som en text bland många, utan som normtexten för Jesu församling.

KAPITEL 3

14Därför vill jag falla på knä för Fadern,  15efter vilken allt vad fader heter i himlen och på jorden har sitt namn.  16Måtte han i sin härlighets rikedom ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin ande,  17så att Kristus genom tron kan bo i era hjärtan med kärlek. Stå fasta och var stadigt rotade i honom,  18så att ni tillsammans med alla de heliga förmår fatta bredden och längden och höjden och djupet  19och lära känna Kristi kärlek som är väldigare än all kunskap, tills hela Guds fullhet uppfyller er.20Han som verkar i oss med sin kraft och förmår göra långt mer än vi kan begära eller tänka, 21hans är härligheten genom kyrkan och genom Kristus Jesus, i alla släktled i evigheters evighet, amen.

KAPITEL 4

1Jag uppmanar er alltså, jag som är fånge för Herrens skull, att leva värdigt er kallelse,  2alltid ödmjuka och milda. Ha fördrag med varandra i tålamod och kärlek.  3Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten:  4en enda kropp och en enda ande, liksom ni en gång kallades till ett och samma hopp.  5En är Herren, en är tron, ett är dopet,  6en är Gud och allas fader, han som står över allting, verkar genom allt och finns i allt.

7Var och en av oss har fått just den nåd som Kristus har velat ge honom.  8Därför heter det: Han steg upp i höjden och tog fångar, han gav människorna gåvor.9(Att han steg upp, måste inte det betyda att han också har stigit ner i underjorden?  10Han som har stigit ner är också den som steg upp högt över alla himlar för att uppfylla allting.)  11Så gjorde han några till apostlar, andra till profeter, till förkunnare eller till herdar och lärare.  12De skall göra de heliga mera fullkomliga och därigenom utföra sin tjänst och bygga upp Kristi kropp,  13tills vi alla kommer fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds son, blir fullvuxna och når en mognad som svarar mot Kristi fullhet.  14Vi skall inte längre vara barn och låta oss drivas omkring av alla lärovindar, inte vara lekbollar för människorna, som vill sprida villfarelse med sina bedrägliga påfund.  15Nej, låt oss i kärlek hålla fast vid sanningen och växa i alla avseenden så att vi förenas med honom som är huvudet, Kristus. 16Han låter hela kroppen fogas samman och hållas ihop genom att alla lederna hjälper och stöder, med just den kraft han ger åt varje särskild del. Då växer hela kroppen till och byggs upp i kärlek.

Ef 3:14-21; 4:1-16

1. EFESIERBREVETS MÅLGRUPP
Det är grundläggande för all bibeltolkning att en text aldrig kan betyda något idag som den inte kunde betyda för de ursprungliga mottagarna av texten. Paulus skriver inte till ett ledarteam, utan till alla i församlingen. Paulus skriver inte till en megakyrka med föreståndare och pastorer, utan till en husförsamlingsrörelse. Brevet lästes upp i någons hem inför alla. Husförsamlingarna i Efesos hade troligen utsedda äldste, men ingenting i texten pekar på att det skulle vara de som är tjänstegåvorna.

2. TILLSAMMANS MED ALLA DE HELIGA
Jag har formaterat vers 18-20 i kapitel tre i fet stil av en anledning. Paulus talar tydligt till alla i husförsamlingarna. Det är ”er”, ”oss” och ”tillsammans” som gäller. Notera att målgruppen inte ändras i kapitel fyra. Kapitel och versindelningar är ju senare tillägg, så Paulus fortsätter sin tankegång i en sammanhängande tankekedja. I 4:1 vädjar Paulus till ALLA i husförsamlingarna att ”leva värdigt er kallelse”. Detta är alltså ingen ledarskapstext, utan en tjänsttext. Det verkar som att Paulus fortsätter tala om allas kallelse när han sedan börjar tala om tjänstegåvorna i vers 7.

Vers 7 inleds med: ”var och en av oss har fått just den nåd som Kristus velat ge honom.” Efter att han på så sätt klargjort att detta gäller alla som lyssnar till brevet fortsätter han och skriver hur Jesus gjort några till apostlar, några till profeter etc. Med andra ord: alla har vi fått en särskild nåd från Kristus, –  några av oss är apostlar, andra är profeter osv. Detta är en indelning av hela församlingen i fem kategorier, där ingen drar nitlotten och saknar kallelse och nåd från Krisus.

3. BILDEN AV KROPPEN
Från 4:15 skriver Paulus om församlingen som en kropp. Vi vet från 1 Korintierbrevet att Paulus tänker att varje individ i församlingen är viktiga kroppsdelar i Kristi kropp. I vers 16 fortsätter han och säger att kroppen hålls samman ”genom att alla lederna hjälper och stöder, med just den kraft han ger åt varje särskild del.” Paulus avslutning visar tydligt att det han i verserna innan skrivit om tjänstegåvorna handlar om varje enskild del i Kristi kropp. Faktum är att kapitel tre och fyra konsekvent betonar hela församlingen och alla de heliga.

4. VI REPRESENTERAR JESU TJÄNST
Var Jesus apostel? Var Jesus profet? Var Jesus evangelist? Var Jesus herde? Var Jesus lärare? Svaret på alla fem frågorna är ett tydligt ja. Om vi som enskilda kroppsdelar tillsammans är Jesu kropp på jorden så är det logiskt att vi alla är tjänstegåvor. Om endast en liten elit är tjänstegåvor så kan man säga att det endast är dessa som kan göra samma gärningar som Jesus och ännu större (Joh 14: 12). Endast ledar-tjänstegåvorna kan utföra Jesu tjänst i världen. Den tolkningen håller inte måttet. Paulus menar snarare att Jesus modellerar alla fem och sedan planterar dessa fem tjänster djupt i församlingens DNA genom oss alla – var och en av oss återspeglar Jesus och finns med och bygger upp församlingen utifrån vårt unika perspektiv och smörjelse.

SUPERLEDARE ELLER ALLA DE HELIGA?

”Rather then gifts being given to an elite few and for the benefits of the many, these gifts are given to all and are for the benefit of all; it is the saints who equip the saints.” – Alan Hirsch, The Permanent Revolution

Det finns ingenting i texten som styrker tanken att tjänstegåvorna är en liten utvald grupp superledare. Som du märker pekar allt på att alla är tjänstegåvor. Du är en tjänstegåva, jag är en tjänstegåva, din mamma är en tjänstegåva, tant Signe är en tjänstegåva, Alma 14 år är en tjänstegåva, dina ledare är tjänstegåvor etc. Appropå ledare, innebär detta att alla också är ledare? Inte nödvändigtvis. Paulus skriver:

Han låter hela kroppen fogas samman och hållas ihop genom att alla lederna hjälper och stöder, med just den kraft han ger åt varje särskild del. (Ef 4:16)

Hirsch & Catchim menar i sin bok ”The Permanent Revolution” att Kristus ger olika grad av kraft och inflytande till människor. Alla är tjänstegåvor, men alla fungerar inte i samma grad och kapacitet. Vissa tjänstegåvor är främst kallade till några få och husförsamlingen, medan andra fungerar regionalt, nationellt eller internationellt i sin tjänstgåva. Att vara ledare, menar Hirsch & Catchim, är en kallelse inom en kallelse. Alla är kallade till att vara tjänstegåvor. Men inte alla har förmågan eller karaktär nog att vara ledare, även om förstås alla är kallade att bygga upp församlingen och bidra enligt mönstret i 1 Kor 14:26-33.

Innebär detta att David Cartledge, Peter Wagner, Bethel m.fl. har helt fel och att det de säger är irrrelevant? Faktiskt inte. Jag skulle vilja säga att det som de kallar tjänstegåvor är de tjänstegåvor som har en regional, nationell eller internationell grad och kapacitet i sin gåva. Den karismatiska rörelsens definition ryms alltså inom synsättet jag presenterar, men de missar kanske den viktigaste uppenbarelsen i Efesierbrevet:  att alla lärjungar är tjänstegåvor. 

SLÄPP TJÄNSTEGÅVORNA FRIA!
Inser du hur revolutionerande Efesierbrevet kap 3-4 är? Kan du tänka dig hur uppmuntrande det skulle vara för den genomsnittlige församlingsmedlemmen om den fick höra att den är en tjänstegåva från Kristus till församlingen? När jag insåg att alla är tjänstegåvor fick jag svar på de frågor jag ställde i början av detta blogginlägg. It all made sense, finally.

Församlingen har aldrig varit vackrare! Behovet av att alla ska komma i funktion har aldrig varit tydligare. Om inte alla de heliga (alla tjänstegåvor) kommer i funktion så kan vi inte förvänta oss resultatet Paulus beskriver: enhet i tron och samma mognad som Jesus.

Blessings
/David

*extra bonustanke* Lade du märke till de märkliga verserna 8-10 i kap 4? Somliga menar att de beskriver hur Kristus tar människor från världen och ger dem som gåvor till församlingen. Eftersom alla är tjänstegåvor kan man säga att tjänstegåvorna är  nedlagda i skapelsens ordning, i varje människa. Det är ju inte så att en herde får alla sina herdeegenskapet sekunden efter sin omvändelse. Som jag skrev i början kan man placera in även de som inte tror i en eller två av tjänstegåvorna.

7 reaktioner på ”Tjänstegåvor i Jesu församling | del 2: Superledare eller alla de heliga?

  1. men profeter finns det inte många.
    alla som har profetisk gåva är ju inte profeter.

    har aldrig hört någon undervisa innan att alla troende är någon av de 5 tjänsterna.
    håller inte med om att det är väldigt få, jag har tänkt att det är relativt många.

    1. Det stämmer som du skriver att inte alla som har profetisk gåva är profeter, även evangelister eller apostlar kan ha profetisk gåva. Jag tänker att alla tjänstegåvorna kan ha tillgång till alla gåvorna.

      Jag menar att mycket av det som vi traditionellt har sagt om tjänstegåvorna inte har varit baserade på Bibeln i allmänhet, och inte Ef 4 i synnerhet. När tjänstegåvorna återupptäcktes under 1900-talet så stöpte man dem efter amerikansk hierarkisk modell, även om Ef 4 omöjligen kan undervisa så om gåvorna.

      Allt gott!

  2. Hej David,
    Du behöver inte bekymra dig så mycket om vem har vilka gåvor. Det visar sig av sig själv om den Heliga Anden verkligen verkar inom din församling. Vad du däremot ska bekymra dig över, det är att följa de instruktioner som du fick av Jesus. Så börja med att se till att alla verkligen är frälsta och döpta och dessutom håller Guds bud.

    1. Hej Tomas!
      Jag bekymrar mig inte, men tror det är viktigt att vi alla har ett femfaldigt tänkande. Om inte vi har ett värde för alla fem tjänstegåvorna kommer vi av naturen att överbetona vårt eget perspektiv på bekostnad av andras, något kyrkohistorien visar tydligt. Även sammanhang som välkomnar Anden kan bli ensidiga och obalanserade.

      Det du skriver om dop, frälsning etc är naturligtvis viktigt. Men tycker att du nu gör misstaget att använda ett bibliskt koncept för att slå ut ett annat bibliskt koncept. Vi behöver undervisa om hela Bibeln, tjänstegåvorna och frälsningen inkluderat. I detta inlägg skriver jag om tjänstegåvorna.

      Blessings

      1. Vad jag menar är att fokus ligger på fel saker. Visst är det roligt med gåvor, men utan frälsning, inga gåvor. Andliga ting finns det mycket av, så en stor försiktighet är nödvändigt när man söker dem.

        1. Ven har sagt att fokus ligger på gåvorna? Bara för att jag skriver en undervisning om tjänstegåvorna innebär det inte att det är kristendomens epicentrum.

          Tjänstegåvorna är inte ”roligt”, utan absolut nödvändiga för församlingens uppbyggnad enligt Ef 4.

          Syftar du på de karismatiska gåvorna från 1 Kor 12 när uppmanar till försiktighet angående andliga ting? Skriver ej om dem i inlägget nämligen. Paulus skriver i 1 Kor 14:1 att vi ivrigt ska söka gåvorna, inte att vi försiktigt ska söka dem. Därmed inte sagt att vi ej ska pröva. Men som sagt, den diskussionen hör ej hemma här.

          Frid

  3. Hallå broder! Jag tror att jag i grunden håller med om det du skriver. Men kanske är det så att den faktor som saknas i din ”modell” egentligen är frågan om mandat. I min bok Ledare i Guds rike har jag ett särskilt kapitel som tar upp denna fråga. Alltså: samma tjänstegåva kan vara kopplad till väldig olika mandat. Det enklaste exemplet är antagligen evangelisttjänsten: du kan vara alltifrån världsevangelist till en mycket lokal sådan – men det är i grunden samma tjänstegåva. Min poäng blir då att ”starka” tjänster ofta är förknippade med någon av de fem tjänstegåvorna (men det finns ju även andra tjänster, t ex för befrielse, helande och förbön), men att tjänsten som sådan mer ska ses som en funktion i Guds rike. Mandatet, däremot, ger dig en form av ”andlig position” i Guds rike. Men allt är ju ändå nåd från början till slut, så poängen är inte att hålla på att jämföra sig med andra utan att inse sin plats i Guds stora plan så att man kan vara till så stor välsignelse som möjligt utifrån detta. Hur låter det?

Lämna en kommentar