Lovsång & teologi | del 4: Psalmer vs modern lovsång

lovsang-004Hittills i bloggserien har vi granskat myten om ytliga bibelfattiga Hillsong, avslöjat lögnen att biblisk lovsång enbart beskriver och upphöjer Gud och ifrågasatt ideén om att psalmbokens sånger är en högre form av musik som vi ska förvalta i alla tider. Nu är det dags att närma oss det ”krig” som utkämpas i många församlingar i väst: musikkriget! 🙂 Få saker i våra församlingar väcker mer känslor och diskussioner. Få saker är svårare att komma överens om än vilken musik vi ska tonsätta vår gemensamma tillbedjan med på söndagar.

Att så är fallet är ganska självklart egentligen. Som vi konstaterade i förra delen är musik…musik. Och alla har åsikter om den! Det går egentligen inte att tävla i musik, eftersom upplevelsen av den är så subjektiv. Bön, förbön och undervisning är enklare att samlas kring, eftersom de inte är kulturella uttryck på samma sätt. Någon har sagt att förr i tiden så skedde en brytning mellan generationerna typ vart trettionde år, d.v.s. att barnen vill bryta mot föräldrarnas uttryck och former. Idag skapas nya subkulturer och uttryck i princip varje år, och även inom samma åldersgrupp lyssnar man på helt olika musik. Utmaningen för en församling med flera generationer att sjunga tillsammans har med andra ord aldrig varit större än vad den är idag.

Vissa löser det med att rikta in sig mot en subkultur med en nischad Gudstjänst. De som gillar just det kulturella uttrycket går dit, och de som inte gör det hittar hem någon annanstans. Andra har flera Gudstjänster med olika inriktningar, så att man fortfarande kan vara del av samma församling, även om man besöker olika Gudstjänster. De flesta frikyrkor i Sverige väljer att samla alla till en samling, och försöker göra alla så nöjda som möjligt.

Låt oss nu ge oss in i krigszonen och ställa oss frågan: psalmer eller lovsånger? För mig är det en ickefråga. Eftersom jag har en funktionell syn på musik så väljer jag de sånger jag anser är till mest hjälp för dem jag leder (jag leder lovsång ibland om du inte visste det). Besöker jag ett äldreboende anpassar jag mig efter det och spelar sånger vars stil och texter jag tror passar dem. Leder jag på ett ungdomsmöte anpassar jag efter det. Det svåraste är söndagsgudstjänsten där alla åldrar är representerade och har tydliga förväntningar på musiken. Då brukar jag välja några psalmer och några lovsånger, men behandlar dem likadant – som tillbedjan.

Om en stor grupp i församlingen älskar psalmer och äldre musik så är psalmer ett bra val. Psalmerna hjälper då de församlade att tillbe. Om ingen i församlingen uppskattar psalmer finns det ingen anledning att välja psalmer. Moderna lovsånger är då till större hjälp för de församlade. Som jag klargjorde i förra delen av bloggserien så anser jag inte att kyrkan är kallad att vara ett kulturellt musikmuseum. Kyrkan är kallad till tillbedjan. Välj de sånger som är till hjälp för tillbedjan.

Samtidigt tycker jag att det finns ett problem här. Församlingsmedlemmarna är nämligen inte de enda vi har att ta hänsyn till. Vilken sorts musik är till hjälp för de människor som inte finns med i församlingen? Här undrar jag om det är så bra att kyrkan har sin egen musikgenre egentligen. Hur många nutida artister har orgel som enda instrument? Eller sjunger i de tonarter psalmerna skrevs i? Eller har den sortens takt och melodi som psalmerna har? Vill vi att våra barn ska behöva lära sig förstå en helt annan musikkultur när de går till kyrkan, eller vill vi att musiken ska likna den musiken de och deras icketroende kompisar älskar? Är det egentligen rimligt att en församlings musik inte är riktad mot sin nutid, utan mot 1700-talet? Vi som är uppväxta i kyrkan vänjer oss vid att kyrkans och världens musik lever skilda världar, men riskerar inte detta att bygga murar mot de vi är kallade att rädda?

Jag tycker alltså varken att psalmer eller moderna lovsånger är andligare eller bättre i sig självt. Om ungdomsgruppen tillber i någons hem, välj moderna lovsånger. Om de äldre möts i kyrkan välj psalmer på svenska. När de båda möts: kompromissa. Men jobba mot att bli fri från att behöva särskilja psalmer och moderna lovsånger. Om alla sånger (oavsett om de kommer från psalmboken eller senaste Hillsongskivan) behandlas förutsättningslöst från sina egna meriter så har vi kommit långt. Om vi väljer en psalm så är det för att den fyller en funktion. Väljer vi en lovsång är det för att den fyller en funktion.

Jag ser fram emot den dag då alla sånger är likvärdiga och alla tiders musik är en sångskatt och resurs för oss idag.

Blessings
/David


2 reaktioner på ”Lovsång & teologi | del 4: Psalmer vs modern lovsång

  1. Kul att titta in på din blogg David! Mycket spännande saker att läsa!
    Jag tänker precis som du att tillbedjan är större en genrer. För mig är det t o m problematiskt att ställa ”psalmer” och ”lovsånger” i kontrast till varandra då jag tänker att psalmer också är lovsång. Det enda som gör psalmen till en psalm är ju att just den lovsången finns i psalmboken. När jag började jobba som pastor fick jag en helt ny bok att förhålla mig till – Segertoner. Men vi pratar aldrig om ”segertoner kontra lovsång”. Allt är lovsång. Allt är tillbedjan. Psalmboken och Segertoner och Psalmer och sånger har ju bara funktionen att det ska vara samma lovsånger på samma nummer i samma böcker – en rent praktisk funktion, inget annat.

    Sen är det klart att sångerna i dessa böcker har några år på nacken. Vissa är skrivna för flera hundra år sedan. Andra på 70-talet. Och det har hänt mycket på den tiden tills idag. Jag lyssnar hellre på lovsång från 70-talet eller 20-talet än dagens lovsång, helt enkelt för att pop/rock inte är min genre och jag tröttnar lätt på långa partier där man upprepar en mening gång på gång. Men jag respekterar naturligtvis de som föredrar den stilen.

    Dock måste jag ändå säga att det finns en hel del teman i de äldre texterna som jag saknar i den nyare lovsången. Ett tydligt fokus på himlen och Jesu återkomst är ett sådant tema (sk hemlandssånger). Bibelkörer som egentligen är orörda tonsatta bibelverser, glädje över frälsningen, uppmaning till uthållighet i tro osv. Jag är fullt medveten om att dessa teman även finns i den moderna lovsången. Men jag stöter inte på dem alls lika ofta.

    Jag tror att vi behöver de gamla sångerna. Jag tror absolut att vi behöver de nya sångerna. Och jag hoppas och ber att det snart kan sluta att handla om ungdomarnas lovsång vs de äldres lovsång. Att det blir bara lovsång. Och att åsikterna om genre kan avta och försvinna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s