Kingdom blog

Hittills i bloggserien har vi granskat myten om ytliga bibelfattiga Hillsong, avslöjat lögnen att biblisk lovsång enbart beskriver och upphöjer Gud och ifrågasatt ideén om att psalmbokens sånger är en högre form av musik som vi ska förvalta i alla tider. Nu är det dags att närma oss det ”krig” som utkämpas i många församlingar i väst: musikkriget! 🙂 Få saker i våra församlingar väcker mer känslor och diskussioner. Få saker är svårare att komma överens om än vilken musik vi ska tonsätta vår gemensamma tillbedjan med på söndagar.

Att så är fallet är ganska självklart egentligen. Som vi konstaterade i förra delen är musik…musik. Och alla har åsikter om den! Det går egentligen inte att tävla i musik, eftersom upplevelsen av den är så subjektiv. Bön, förbön och undervisning är enklare att samlas kring, eftersom de inte är kulturella uttryck på samma sätt. Någon har sagt att förr i tiden så skedde en brytning mellan generationerna typ vart trettionde år, d.v.s. att barnen vill bryta mot föräldrarnas uttryck och former. Idag skapas nya subkulturer och uttryck i princip varje år, och även inom samma åldersgrupp lyssnar man på helt olika musik. Utmaningen för en församling med flera generationer att sjunga tillsammans har med andra ord aldrig varit större än vad den är idag.

Vissa löser det med att rikta in sig mot en subkultur med en nischad Gudstjänst. De som gillar just det kulturella uttrycket går dit, och de som inte gör det hittar hem någon annanstans. Andra har flera Gudstjänster med olika inriktningar, så att man fortfarande kan vara del av samma församling, även om man besöker olika Gudstjänster. De flesta frikyrkor i Sverige väljer att samla alla till en samling, och försöker göra alla så nöjda som möjligt.

Låt oss nu ge oss in i krigszonen och ställa oss frågan: psalmer eller lovsånger? För mig är det en ickefråga. Eftersom jag har en funktionell syn på musik så väljer jag de sånger jag anser är till mest hjälp för dem jag leder (jag leder lovsång ibland om du inte visste det). Besöker jag ett äldreboende anpassar jag mig efter det och spelar sånger vars stil och texter jag tror passar dem. Leder jag på ett ungdomsmöte anpassar jag efter det. Det svåraste är söndagsgudstjänsten där alla åldrar är representerade och har tydliga förväntningar på musiken. Då brukar jag välja några psalmer och några lovsånger, men behandlar dem likadant – som tillbedjan.

Om en stor grupp i församlingen älskar psalmer och äldre musik så är psalmer ett bra val. Psalmerna hjälper då de församlade att tillbe. Om ingen i församlingen uppskattar psalmer finns det ingen anledning att välja psalmer. Moderna lovsånger är då till större hjälp för de församlade. Som jag klargjorde i förra delen av bloggserien så anser jag inte att kyrkan är kallad att vara ett kulturellt musikmuseum. Kyrkan är kallad till tillbedjan. Välj de sånger som är till hjälp för tillbedjan.

Samtidigt tycker jag att det finns ett problem här. Församlingsmedlemmarna är nämligen inte de enda vi har att ta hänsyn till. Vilken sorts musik är till hjälp för de människor som inte finns med i församlingen? Här undrar jag om det är så bra att kyrkan har sin egen musikgenre egentligen. Hur många nutida artister har orgel som enda instrument? Eller sjunger i de tonarter psalmerna skrevs i? Eller har den sortens takt och melodi som psalmerna har? Vill vi att våra barn ska behöva lära sig förstå en helt annan musikkultur när de går till kyrkan, eller vill vi att musiken ska likna den musiken de och deras icketroende kompisar älskar? Är det egentligen rimligt att en församlings musik inte är riktad mot sin nutid, utan mot 1700-talet? Vi som är uppväxta i kyrkan vänjer oss vid att kyrkans och världens musik lever skilda världar, men riskerar inte detta att bygga murar mot de vi är kallade att rädda?

Jag tycker alltså varken att psalmer eller moderna lovsånger är andligare eller bättre i sig självt. Om ungdomsgruppen tillber i någons hem, välj moderna lovsånger. Om de äldre möts i kyrkan välj psalmer på svenska. När de båda möts: kompromissa. Men jobba mot att bli fri från att behöva särskilja psalmer och moderna lovsånger. Om alla sånger (oavsett om de kommer från psalmboken eller senaste Hillsongskivan) behandlas förutsättningslöst från sina egna meriter så har vi kommit långt. Om vi väljer en psalm så är det för att den fyller en funktion. Väljer vi en lovsång är det för att den fyller en funktion.

Jag ser fram emot den dag då alla sånger är likvärdiga och alla tiders musik är en sångskatt och resurs för oss idag.

Blessings
/David