Tjänstegåvor i Jesu församling | del 3: Den femfaldiga församlingen

tjanstegavor-i-jesu-forsamling-010Du är en en tjänstegåva! Du är en gåva från Kristus till församlingen. Om inte du (och alla andra) kommer i funktion så kommer enligt Paulus inte alla de heliga i din församling att växa till, nå enhet i tron, bli fullvuxna och nå en mognad som svarar mot Jesu fullhet (Ef 4:12-13). Faran med den undervisning om tjänstegåvorna som präglar karismatiska sammanhang är att församlingen kan bli ännu mera passiv. Även om man menar att superledarnas funktion är att utrusta och aktivera alla andra, så skapar man ändå en särskilt utvald klass kristna som kan  upplevas svåra att efterlikna. Undervisar man istället att alla är tjänstegåvor, och att det är allas ansvar att utrusta varandra så skapas större aktivitet, ansvarskänsla och den gamla muren mellan prästerskap och lekmän börjar monteras ned.

När man läser Efesierbrevet 4 så inser man att den traditionella Gudstjänsten där pastorn och några musiker är aktiva medan 50-5000 av alla de heliga tittar på kanske inte är nyckeln till att församlingen blir en kropp som passar till huvudet Jesus Kristus. Även om mötesform och församlingsstruktur inte är fokus i denna bloggserie så är det ändå på sin plats att konstatera följande: insikten om att det är alla de heliga som utrustar alla de heliga bör få konsekvenser för hur vi tänker församling.

FEMFALDIG MOGNAD ELLER ENFALDIG BARNSLIGHET?

Så gjorde han några till apostlar, andra till profeter, till förkunnare eller till herdar och lärare. De skall göra de heliga mera fullkomliga och därigenom utföra sin tjänst och bygga upp Kristi kropp,  tills vi alla kommer fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds son, blir fullvuxna och når en mognad som svarar mot Kristi fullhet. (Ef 4:12-13)

Hur uppnår församlingen allt detta fantastiska som Paulus skriver? Genom att alla fem tjänstegåvorna är i funktion. Alla fem bär på ett unikt perspektiv på tillvaron, har en specifik intelligens och bär en särskild smörjelse. Församlingen blir dock inte mogen enbart genom att alla i församlingen växer i sin egen tjänstegåva. Paulus skriver att tjänstegåvorna ska göra de heliga mer fullkomliga. Profeternas uppgift är inte endast att själva stå för allt det profetiska, utan att utrusta övriga tjänstegåvor att bli mer profetiska. Evangelisternas uppgift är inte endast att själva frälsa hela staden, utan att utrusta övriga tjänstegåvor att bli mer evangeliserande.

Det är såklart viktigt för herden att växa i det som ligger mest naturligt för hen*. Men om herden enbart föder sitt eget perspektiv och undviker de andra fems perspektiv så kanske hen riskerar att bli enfaldig (för att leka lite med ord)? Tänk om den mognad Paulus skriver om handlar om att alla de heliga ska växa i alla fem tjänstegåvor? Alan Hirsch & Tim Catchim skriver i ”The Permanent Revolution” om Base and phase:

IMG_8684 (1).jpg

The base is what comes most naturally to us; it is what we were created and designed to do…But to integrate and mature as a member of the broader body, he [the teacher] will need to access the other four ministries in the APEST  [Apostle, Prophet…] matrix. (s.76-77)

Läraren kommer alltid att vara lärare, men kan under olika perioder i livet gå in olika ”phases” där hen utforskar och växer i övriga fyra tjänstegåvor. Alla är inte apostlar, men alla är kallade att leva ett sänt liv. Alla är inte herdar, men alla är kallade till omsorg om andra osv. Jesus var alla fem, – att bli mer lik Jesus innebär därmed också att växa i alla tjänstegåvorna.

ATT MEDVETET TÄNKA FEMFALDIGT
Så…vill vi se mognad, enhet i tron och fullvuxna lärjungar? Då är det dags att herden och läraren i våra svenska frikyrkor får sällskap av aposteln, profeten och evangelisten – på alla områden av församlingen. Kan Kristi kropp bli hel och femfaldig när vi endast använder två av tjänstegåvorna i vårt vokabulär? Hur ska APE-lärjungar (aposteln-profeten-evangelisten) kunna växa i vad Gud skapat dem till i församlingar som enbart har HL-personer som ledare? Allt fler ser idag hur HL-dominansen genom kyrkohistorien skapat en obalanserad och svag församling. APE har antingen tvingats göra våld på sin egen natur och bli mer som HL eller så har de fått agera utanför den etablerade kyrkan. Generellt har de inte ens då kallats vid sina rätta namn. Tjänstegåvornas återkomst är en viktig nyckel för att Jesu församling ska bli vad den är tänkt att vara. 

Hirsch & Catchim är överens med Bethel Church om att församlingsledarteam bör bestå av alla fem tjänstegåvor. De förstnämnda menar att alla ledargrupper i församlingen bör indelas enligt dessa fem kategorier människor. Samtidigt menar de att det är värdefullt att skapa profetteam, herdeteam, lärarteam etc, – där likasinnade får slipas mot varandra och växa i sin särart. Så här skulle man t.ex. kunna skapa en struktur utifrån APEHL:

IMG_8686 (1).jpg
s. 86, The Permanent Revolution

I mitten finns församlingsledarteamet som består av ett antal personer vars tjänstegåva har en sådan grad och kapacitet att de är lämpade till att överse församlingen. De samlar i sin tur team som arbetar med sina specialområden. Jag säger inte att detta är den magiska ledarmodellen som passar alla, utan vill bara visa på ett intressant exempel.

EN FEMFALDIG VISION
Det är inte svårt att se hur Jesu församling aldrig kan bli mogen sitt huvud utan att alla fem tjänstegåvorna värderas och ges utrymme. Alla fem ”brings something to the table” som är helt unikt. Frestelsen för de fem är att isolera sig från de övriga och omge sig med likasinnade tjänstegåvor. Men visionen av Jesu församling där alla fem får blomma och dra nytta av varandras styrka får mig att rysa och berör någonting djupt inom mig. Det är vackert. Det är heligt. Det är församling. 

COMING UP
I nästa del är det äntligen dags att börja titta närmare på de fem tjänstegåvorna! Först ut är läraren. 

Blessings
/David

*Jag använder inte ”hen” i något slags könskonstruktivistiskt eller ideologiskt syfte, utan tycker det är ett bra och smidigt ord rent språkligt som gör att både män och kvinnor kan känna igen sig.

13 reaktioner på ”Tjänstegåvor i Jesu församling | del 3: Den femfaldiga församlingen

  1. Bra! Jag har själv funderat mycket kring detta med att forma team utifrån de fem tjänsterna. Jag tror att det är ett viktigt perspektiv att ha med sig men samtidigt tror jag inte att team speciellt ofta formas så statiskt. Team formas mitt i livet och mitt i arbetet och byggs utifrån vänskap. Det finns team där alla fem tjänsterna är representerade men också team som av olika anledningar än så länge bara har vissa gåvor. I exempelvis Antiokia beskrivs ett ledarteam som bestod av fem personer som var antingen profeter eller lärare men där Paulus och Barnabas sändes iväg i en apostolisk tjänst.

    Jag tror också att det är viktigt att förstå att mogna uttryck av tjänsterna, och då speciellt A, P och E, är resande och rörliga. Den typen av team måste finnas i ett tillstånd av ständig förändring. Se bara på Paulus team. Personer kom till och drog sig ur. Ibland 2-mannateam, ibland 10. Ibland samlade, ibland utspridda. Något som jag tror att det behövs mycket mer av är 2-mannateam av apostlar och profeter, vilket vi kan se flera exempel på i Paulus teamkonstellationer.

    1. Tack för dina kloka tankar Richard! Jag tror också vi överlag bör undvika tanken på att det finns en magisk ledarstruktur som är optimal överallt i alla tider. Håller med om att fler saker än tjänstegåvorna påverkar hur man formar väl fungerande team. Tror liksom du att APE-personer med en högre kapacitet i sin tjänst kan/bör vara mer rörliga. Intressant med kombinationen apostlar och profeter (som enligt Paulus är församlingens grund). Hirsch jobbar med sådana apostel-profetteam för att plantera församlingar har jag för mig.

      Och TACK by the way. Såg när jag tittade över gamla kommentarer i min tidigare serie om tjänstegåvorna att du vid ett par tillfällen länkat till de perspektiv som jag nu tagit del av. Synd att jag aldrig tog mig tid och begrundade det redan då! 🙂

    2. Hej, Rickard.
      Ett gott inlägg, får jag säga. Det fastande i min ryggmärg, dock, vilket brukar innebära att det är något litet som jag inte riktigt är med på. Antingen inte förstår, eller har ett annat perspektiv på, där bak i ryggmärgen. Idag kom jag på det 🙂

      ”Team formas mitt i livet och mitt i arbetet och byggs utifrån vänskap.” Så är det, men jag saknar en fas: hur team bildas.
      Där jag har sett fungerande team bildas så är det utifrån ett uppdrag. Två eller fler får ett uppdrag, finner motivation att utföra uppdraget, och bildar ett team som genomför uppdraget. Faktiskt, jag har sett personer som inte tyckt om varandra bilda team som fungerat utmärkt – och som byggt en vänskap dem emellan – därför att de hade motivation att genomföra samma uppdrag. När uppdraget tagit slut har teamet upplösts – men inte vänskapen.

      Hur teamen bäst samlas kan nog också ha mer med uppdraget att göra än att nödvändigt ha en komplett APEST-uppställning…kanske.

  2. Nu ska jag cykla på djupt vatten… Ingen bra idé, egentligen…

    I de senaste två delarna pekar du tydligt på att alla kristna *är* tjänstegåvor. Fine, det kan jag leva med 🙂 Men samtidigt är det något som stör mig, och det tog ett tag innan jag fattade vad det var: bibelcitatet! Det är hämtat från Bibel 2000 och har, meningsmässigt, väldigt litet gemensamt med t.ex 1917, SFB, Douay Rheims 1752 eller Stefanus 1550. Bibel 2000 säger ”De skall göra de heliga mera fullkomliga *och* därigenom utföra sin tjänst och bygga upp Kristi kropp…”; de andra säger, med olika ord att ‘de skall göra de heliga mera fullkomliga *att* därigenom utföra sin tjänst *att* bygga upp Kristi kropp…’.
    Alltså, tjänstegåvorna ska göra de heliga mer fullkomliga (de flesta översättningar skriver ”utrusta”), så att de heliga kan utföra sin tjänst – som är att bygga upp Kristi kropp till full mognad.

    Därför tror jag att Hirsch & Catchim har hittat spiken, när de säger att
    – Alla har gåvor, även av ”tjänstegåvoslag”. (min kommentar: dessa är för övrigt mycket av personlighetsgåvor, varför inte bara kristna har del av dessa gåvor.)
    – En del är kallade till specifik tjänst i en viss gåva. Det är Gud som utväljer, utkallar och utsänder. (Ordination eller annan mänsklig bekräftelse tror jag är fel, det skapar en exklusiv överhet, en elit. Elitism leder till hybris hos eliten och förtryck av övriga. Alltid.)
    – Några mognar till att ta ledarroller i sin tjänst.

    I en församling, oberoende av storlek, ska alla tjänster finnas och verka. Så läser jag Ef 4 och 1 Kor 12. Hur de verkar ser dock ut att vara en mognadsfråga, individuell mognad och församlingmognad.

    För övrigt är det intressant att fundera över hur rörelse förhåller sig till (lednings-)struktur.
    Kan en rörelse som Guds Rike ha en struktur?
    Kan en struktur vara i rörelse?

    Smf:
    – Alla har tjänstegåvor och är därmed tjänstegåvor till Kristi kropp. Några mognar till att ha en tjänst i någon gåva; några av dem mognar till att vara ledande inom den tjänsten.
    – Tjänstegåvorna utrustar de heliga till att mogna som Kristi kropp.
    – Kristi kropp är kallad att vara i rörelse – hur kombineras det på ett bra sätt med en struktur?

    Djupt vatten var det…behöver jag flytväst?

  3. Hej igen David!
    Nu har jag bläddrat igenom alla sidorna i min bibel, men kan inte hitta figur 4.6 någonstans 😦

    1. Bloggsvar Thomas
      Hej igen Thomas!
      Jag känner dig inte, så jag blir osäker på om du är ironisk, sarkastisk eller seriös – så upplys mig gärna! 🙂

      Om du var seriös: ingen av bilderna är tagna från Bibeln, utan från en bok.

      Om du var ironisk eller sarkastisk:
      Jag skrev tydligt i texten att jag ej tror på magiska strukturer, bara att det är intressant med exempel. ”Base and phase”-bilden illustrerar att alla tjänstegåvor kan växa i alla de andra, vilket är en del av vad det innebär att mogna som kristen. Mycket biblisk bild alltså.

      1. Sorry, David, jag uttryckte mig oklart. Jag menade att jag inte kunde hitta strukturen för figuren någonstans i bibeln, jag kan inte ens hitta begreppen där.
        David, vad händer om man befinner sig i fel figur?
        Är det inte enklare om man överlåter alltsammans till Gud? Då skulle man slippa rita flödesscheman. För tänkt om man skrivet ut 400 A4-ark till församlingen och sedan måste skriva om de för att man glömt något, eller kanske dragit ett sträck åt fel håll. Sedan sitter 400 församlingsmedlemmar och diskuterar hur sträcken ska dras. Jag tycker t.ex. att det ska vara prickade linjer mellan symbolerna som åskådliggör kopplingen mellan de olika gåvorna.

        1. Jag tror jag förstår hur du menar. Att saker och ting kan verka bli onödigt komplext? Jag tror dock att vi ej ska lämna saker åt Gud, som han har lämnat åt oss. Jag tror att Gud reser upp sin församling och vill att vi är goda förvaltare och strukturerar och bygger efter bästa förmåga (naturligtvis med ett öra riktat mot himlen). Jag tror inte alla är kallade att tänka helhetsperspektivet för församlingen, men att somliga är det. Såsom jag ser det blir det problematiskt och handlingsförlamat om vi ej kan arbeta med frågor utan enbart säger att vi ska lämna allt åt Gud.

          Jag skrev i inlägget och även i min förra kommentar att bilden endast var ett förslag och intressant exempel på hut några jobbar utifrån uppenbarelsen om tjänstegåvorna.

          Jag tycker kanske att ditt exempel med 400 a4ark skapar en halmgubbe, alltså en överdriven nidbild som inte ger rättvisa åt de som ibland använder visioner, värderingar, flödesscheman etc

          Let’s agree to disagree! 🙂

          1. Tack för ditt snabb svar, David.
            Du skriver att du inte tror att vi ska lämna över allt till Gud och här skiljer sig vår tro åt fundamentalt. Det är inte vi som bygger, utan det är Gud som bygger Kristi kropp genom oss. Några verser längre upp kan vi nämligen läsa ”Jag ber att han i sin härlighets rikedom skall ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin Ande,”. Det betyder inte att vi ska sitta stilla i kyrkbänkarna och vänta på att den Heliga Anden ska falla över oss. Tvärtom, genom Guds kraft så lyfts vi upp och får ledning vad var och en ska göra. Därför är detaljstyrda gudstjänster och kommittéer med mänskliga tankekonstruktioner onödiga för att inte säga kontraproduktiva.

            Jag ser att du gärna vill fokusera på det du kallar ”tjänstegåvor”. Vad man måste ha i beaktning är att de inte är superkrafter som Stålmannens ”röntgensyn” eller något liknande. Nej, Skriften talar om att vi ska växa i tron och så är det med dessa gåvor. De kan också tyna bort om de inte används, eller används i fel syfte.

            1. Hm, jag tror inte du förstår vad jag skriver. Lätt hänt när man kommunicerar i skrift och lägger olika saker i olika ord. Naturligtvis lägger jag allt i Guds händer. Jag förstår dock dig som att du kritiserar mig för att jag gör EN bloggserie om tjänstegåvorna, och att jag istället borde lägga allt i Guds händer. Jag menar att ett sånt tänk pacificerar, och att vi både kan överlåta oss till Gud och arbeta mer ledarskap.

  4. Tack igen för ditt svar, David, och jag håller med dig att det inte är lätt att förstå varandras tankar i skrift.
    Jag vill bara klargöra att jag förstår mycket väl vad du skriver och kritiserar dig för artikelns missvisande innehåll, inte artikeln i sig själv. Men, eftersom jag vill hålla inlägget så kort som möjligt görs endast korta anslag med syfte till en annan tankegång.

    Här kommer ett (sista) försök med en annan infallsvinkel:
    A. Vår relation med vår Skapare är på ett personlig plan. Vi är alla unika och därför är vår relation med Jesus också unik, på samma sätt som vår frälsning är unik.
    B. Varje kristen har en unik plats i Kristi kropp av samma anledning som beskrivs under punkt A. Därför kommer varje kristen att utrustas med unika egenskaper som motsvarar hennes aktuella plats i Kristi kropp. Allt är dynamiskt och i de bästa världarna så utvecklas tron med tiden och den kristne kan vara till allt större nytta. Så är dock inte alltid fallet, som vi alla är väl medvetna om.
    C. Det som du kallar för ”tjänstegåvor” är alltså ingenting som du kan beordra fram från Gud. Paulus beskriver gåvor och att vi ska söka dem, men det är inga gåvor som vi kan ta på eller lägga beslag på, utan är alltså beroende av redovisade punkt A och B. Det är alltså detta som Paulus beskriver i bl.a. Ef.4 och inte statiska positioner i en organisation. Vi verkar i Jesu tjänst, inte i en kommission.
    D. Just därför är de tankekonstruktioner som du bygger din artikel på meningslösa, vilket jag inledningsvis påpekade avseende figur 4.6. Du kan alltså inte, tillspetsat, säga att person X ska ha den här gåvan och Y den här gåvan och när vi har fem gåvor i kommissionen så blir allt bra i hela församlingen.

    Mycket mera finns att säga om detta, men jag avslutar mina inlagor här med hopp om framgång för din roll i Kristi kropp.
    /Thomas

    1. Tack för svar! 🙂
      Hm, jag vidhåller att du inte förstår vad jag skriver. Jag håller nämligen med dig om A B C. Var skriver jag att vi kan välja eller söka tjänstegåvorna? Jag skriver ju just att de är nedlagda i själva skapandet av varje människa.

      Figurerna handlar om ett sätt man kan dra nytta av människors olika tjänstegåvor och unika intelligens.

      Om Gud lagt ner alla fem i församlingen borde det vara en bra idé att uppmuntra alla fem, och se till att alla fem kommer i funktion tänker jag.

      Allt gott!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s