Glädje från Anden | del 2: Glädje och kyrkohistoria!

andens-gladje-designI förra inlägget såg vi att Bibeln har förvånade mycket att säga om glädje, och inte bara om glädje i största allmänhet, utan Andens övernaturliga glädje. Nu är det dags att utforska ett par exempel från kyrkohistorien. 

Brother Lawrence (1614-1691, Frankrike)
Brother Lawrence var Karmelitbroder i ett kloster i Paris. Han är känd för sina anteckningar som kom att bli boken Practicing the presence of God. Här är några citat från boken om Andens glödje:

“…which often causes me joys and raptures inwardly, and sometimes also outwardly, so great that I am forced to use means to moderate them, and prevent their appearance to others.”

“This brother is now so accostomed to that Divine Presence that he receives a continual nourishment from it at all times. For about thirty years now his soul has been filled with continual joy. Sometimes his joy is so great that he is forced to moderate his expression of it.”

John Wesley (1703-1791, England)
John Wesley är Metodismens grundare. Här är ett par citat från hans berömda dagboksanteckningar som visar hur Gud ibland verkade på hans utomhusmöten:

“people dropped on every side as thunderstruck as they fell to the ground, others with convulsions exceedning all descriptions and many reported seeing visions. Some shock like a cloth in the wind, others roared or screamed or fell down with involuntary laughter.” 

“In the evening such a spirit of laughter was among us that many were much offended.”

Det finns att läsa om Metodisterna att några av deras kritiker tyckte deras samlingar såg mer ut som fylleslag än kristna sammankomster.

George Whitfield (1714-1770, England)
Även George Whitfield såg hur Gud lät människor övermannas av glädje. Han var först negativ när han besökte John Wesley, eftersom folk föll, skakade, skrattade m.m. Wesley lät då Whitfield predika och Gud gjorde då exakt samma saker, vilket ledde till att Whitfield ändrade uppfattning. Hädanefter präglades även Whitfields möten av dessa kraftyttringar, inkl skratt från Anden.

Så här beskrev en av kritikerna ett av Whitfields möten:

”Visions now became common, and trances too. Subjects report that they have conversed with Christ and holy angels…Laughing, loud hearty laughing, was one of the ways in which our new converts, almost everywhere were wont to join together in expressing their joy  and the conversion of others…at the same time, some would be praying, some exhorting, some singing, some clapping their hands, some laughing, some crying, some shrieking and roaring out.” – The Great awakening: Documents on the Revival of Religion, Richard Bushman

Jonathan & Sarah Edwards (1703-1758, Amerika)
Väckelseledare under The Great Awakening i Amerika. Sarah, Jonathans fru, beskriver från sin vardag många starka Gudsmöten under år 1742. Hon skriver bland annat om erfarenheter av Andens glädje:

“So conscious was I of the joyful presence of the Holy Spirit, I could scarcely refrain from leaping with transports of joy”

“I could scarcely refrain from expressing my joy aloud, in the midst of the service. This same happy frame of mind continued the evening, the night and the next day”.  

En granne var till och med orolig för att Sarah “should die in extacy” innan Jonathan återvände hem.

Jonathan använde Sarahs vittnesbörd anonymt i Thoughts on revival, och hans slutsats är följande:

Now if these things are enthusiasm, and the fruits of a distempered brain, let my brain be forevermore possessed of that happy distemper! If this be distractions, I pray God that the world of mankind may all be seized with this benign, meek, beautiful, glorious distraction!

Those that do not think such things as these be the fruits of the true Spirit, would do well to consider what kind of spirit they are waiting and praying for, and what sorts of fruits they expect he should produce when He comes…. as a glorious outpouring of the Spirit of God to be expected, to introduce very joyful and glorious times upon religious accounts; times wherein holy love and joy will be raised to a great height in true Christians…” 

Cane Ridge Revival (1801, Amerika)
Denna väckelse präglades av dans, rop, trancer, tungotal, skakande och ryckande och heligt skratt och mellan 10 000 och 25 000 samlades vid dessa Camp Meetings.

Charles Finney  (1792-1875, Amerika)
Charles Finney räknas som en av Amerikas främsta evangelister, och ledde ca 500 000 människor till tro. Han beskriver vad han kallar för ”spasmiskt skratt”, –  hur det ibland inte gick att få människor att sluta skratta.

The Fire Baptized-Way (1890-talet, Amerika)
En av rörelserma som sprang ur The National Holiness Movement var “The Fire-Baptized way”, med Benjamin Hardin Irwin i spetsen. Han började tala om att bli döpt av den helige Ande och motta Andens eld. Människor erfor sensationer av eld och klassiska fysiska reaktioner såsom trancer, fallande, höga rop, skakande och skratt.

Pingströrelsen Azuza street (1906, Amerika och övriga världen)
Det var vanligt att människor föll, skakade, grät och skrattade när Anden verkade under deras möten. Redan innan Azuza började helighetsrörelser allt mer erfara Andens kraft. Om den kanadensiske evangelisten R.C. Horner kan vi läsa:

Also prominent in Horner’s meetings were such physical manifestations as ”prostrations”, ”extacy” and ”immediate laughter”. 

Smith Wigglesworth (1859-1947, England)
Första mötet efter han döpts i Anden predikade han klart och utan att stamma för första gången.11 personer föll under Guds kraft efter att de uttalade att de ville ha vad han fått. Sedan beskrivs det hur de låg hjälplösa i skratt på golvet.

Neo-pentakostala rörelsen (1960-talet)
Pingströrelsens erfarenheter gick från att ha varit förkastade av såväl övriga protestanter som katoliker till att ivrigt sökas inom de flesta samfund. En grupp katolska professorer, deras fruar och några studenter hade 1969 en bönehelg då de studerade Apostlagärningarna och bad:

”As these Catholic seekers prayed through to Pentecost, many things familiar to classical Pentecostals began to take place. Some laughed uncontrollably in the Spirit while one young man rolled across the floor in extacy. Shouting praises to the Lord, weeping and speaking in tounges characterized this beginning of the movement in the Catholic Church.”
– Vinson Synan, The holiness-Pentecostal tradition

År 1960 till nutid
Tydliga yttringar av Andens glädje förekom under de flesta förnyelser under 1900-talet och förekommer än idag.

AVSLUTNING
Jag tycker det är bortom all tvivel att väckelsehistorien lär oss att den helige Ande kan och vill ge glädje och skratt. Nästan alla väckelser vittnar om detta. De perioder då människor i kyrkan vaknat upp från sin slummer och pånytt börja leva som överlåtna lärjungar och mäniskor i samhället kommit till tro har också präglats av Andens glädje.

I nästa del kommer vi att granska kritiken mot Andens glädje och fundera kring hur vi kan utöva urskiljning kring detta fenomen.

Blessings
/David


5 reaktioner på ”Glädje från Anden | del 2: Glädje och kyrkohistoria!

  1. Hej David! Har du några exempel från svenska väckelse historien av denna fenomen? Det är otroligt intressant och roligt att läsa om väckelser i den engelsktalande världen, och jag har läst sådana av och till tidigare. Det kom fram även i Australien under 1800 talet vid olika väckelser om jag förstår rätt. Det verkar som om skratt-fenomenen är något som händer vid väckelser – revivals – men är det ”normativ”? Ska man förvänta sådana skratt utbrott under vanliga vardagliga gudtjänster etc? Och hur kan vi få fram väckelse i Sverige och världen i nutiden? What’s the secret? /David

    1. Hej David! Jag har tyvärr dålig koll på svensk väckelsehistoria, skulle behöva studera den mer! 🙂

      Jag tror att Guds tanke är att Andens glädje ska vara en normal del av våra liv i vardagen och i våra församlingar i alla tider. Gud gör förstås olika saker i våra liv i olika säsonger, så ibland kan sådana företeelser vara mer frekventa, men generellt tror jag att Andens frukter glädje, frid och kärlek allid är aktuella från Guds sida. Jag tror dock vi människor har en tendens att kväva Andens liv och utsläcka mindre rationella och praktiska aspekter av Guds verk. Gudsbild, traditionella föreställningar om att allvar och stillhet är det enda som hedrar Gud etc skapar också miljöer som är misstänksamma mot glädjeyttringar. Jag kommer att skriva mer om kritken mot Andens glädje i nästa del. Senare i bloggserien kommer jag skriva om olika nycklar till att leva i Andens glädje.

      Haha, inga små frågor du ställer! 😉 Hur får vi fram väckelse i Sverige och världen idag? Jag tänker att svaret är både svårt och enkelt: när församlingen gör vad Jesus gjorde och undervisar vad Jesus undervisade så blir det väckelse. Jesus is the most normal Christian in the Bible. När vi som är Hans kropp faktiskt liknar Honom så är det en tidsfråga. Utmaningen är att alla kristna vill likna Jesus och tänker att de är bibliska. Som vanligt blir det en fråga om tolkningar och perspektiv.

      Vad tänker du själv?

      Blessings!

  2. Men det finns ingenstans skrivet att Jesus skrattade! Inte ens att han log… eller har jag missat något? Samtidigt håller jag med dig att vi måste försöka likna Jesus, eftersom världen ser honom genom oss. Men som du säger, olika kristna tolkar det på olika sätt. Det beror kanske på kontext. Att vara lik Jesus ser olika ut beroende på vart vi befinner oss. På jobbet eller i kyrkan eller ute på stan. Det är både svårt och spännande, men kanske viktigast att vi bara försöker göra det så bra vi kan. Och uppmuntrar andra i liknande situationer (eller kontexter) att göra detsamma – vi behöver lära från varandra. Och be måste vi också, och det är jag dålig på…

    1. Hm…det står vid ett par tillfällen att Jesus jublade av glädje i den helige Ande, bl.a. när lärjungarna kom tillbaka efter deras första mission trip. Står ej skrattade dock. Bibeln överlag är mycket sparsam med sådana redogörelser.

      Ja, bönen – det osynliga livet med Gud är som du skriver oerhört viktigt.

  3. Hej, Davidar (ursäkta min ‘kreativitet’ 😉 )

    ”Och hur kan vi få fram väckelse i Sverige och världen i nutiden? What’s the secret?”
    Jag har kommit fram till följande fantastiska insikt i fråga 1: Vi kan inte.
    Jag har kommit fram till följande fantastiska insikt i fråga 2: Jesus gav oss den Helige Ande.
    Kyrkohistoria är inte min hemmaplan, men den del av den som står skriven i Bibeln säger att all väckelse kom när den Helige Ande var in action. På olika sätt!
    Likaså säger de som idag allmänt anses ‘gå med Herren’, att allt som händer där de rör sig beror på att de tillbringar mycket, mycket, mycket tid med Jesus. I bön, i bibelläsning. Så lär de sig uppfatta om det är Han som ‘talar’ eller nån annan – att känna igen Herdens röst. Sen är det en baggis, det är bara att göra som man blir tillsagd. Tydligen…

    Undrar…hur kan julen bli en förvandlingstid, från världens hets till Jesu hjärta? Eller vilken annan tid som helst, bara diversionerna försvunne!

    God jul.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s