Glädje från Anden | del 3: Kritikerstorm och urskiljning

andens-gladje-designEn kringresande predikant berättade hur han rest världen runt och besökt kyrkor tillhörande olika traditioner och samfund och kommit fram till att det inte finns någonting som irriterar, provocerar och väcker större kritik och ilska bland kristna än just glädje. Jag utvecklar orsakerna till detta senare. Hittils har vi konstaterat att både Bibeln och väckelsehistorien har mycket att säga om Andens glädje. Glädjeyttringar är defintivt inget nytt fenomen. Kritiker mot vad de nedsättande benämner som ”skrattväckelse” brukar dock lite historielöst argumentera för att manifestationer av skratt började inom Trosrörelsen eller Toronto-förnyelsen.

Skratt är en reaktion på något, vilket kan vara ett roligt skämt, goda nyheter, den helige Ande eller en ond ande. Man kan därför aldrig bedöma något utifrån själva manifestationen, utan man bör urskilja utifrån Bibeln, frukten och sammanhanget.

1. BIBELN
Bibeln bekräftar att den helige Ande kan ge glädje, att glädje är en del av Guds rike, att Jesus vill att vi ska leva i fullkomlig glädje, att det finns en särskild ”glädjesmörjelse” och att glädje är en del av Guds närvaro. Jag utvecklade detta mer i bloggseriens första del.

2. FRUKTEN

24När fariseerna hörde det sade de: ”Det måste vara med demonernas furste Beelsebul som den mannen driver ut demonerna.” … 31Därför säger jag er: all synd och hädelse skall människorna få förlåtelse för, men hädelse mot Anden skall inte förlåtas.  32Den som säger något mot Människosonen skall få förlåtelse, men den som säger något mot den heliga anden får inte förlåtelse, varken i denna världen eller i den kommande.  33Antingen får ni säga att trädet är bra och frukten bra, eller att trädet är dåligt och frukten dålig; på frukten känner man trädet. (Matt 12:24, 31-33)

Jesus hade precis befriat och helat ett besatt man som var både blind och stum. Fariseernas uppskattade inte detta, och deras urskiljning ledde dem till slutsatsen att Jesus verkat i demonisk kraft. Jesus säger att de har hädat mot den helige Ande genom att kalla Honom en demon. Han kritiserar deras urskiljningsmetod och säger att om frukten är bra så är trädet bra. 

Många som upplevt Andens glädje i allt från puttrande bottenglädje till gapskratt kan vittna om hur Gud gjort saker i deras inre. Av olika anledningar fick jag problem med ångest förra hösten. Jag var på en bönekväll och kände verkligen inte för att skratta. Efter ett tag kände jag Guds närvaro öka markant och hur det började dra i smilgroparna. Jag började le och fnissa lite tyst för mig själv. Guds närvaro ökade ännu mer och till slut kunde jag inte hejda mig utan började skratta högt och hjärtligt. Efter ca 30 minuters konstant skrattande upptäckte jag att ångesten var borta. Jag upplever även regelbundet i vardagen hur Anden kan uppfylla mig med glädje i olika grad. Min fru Julia upplever också hur Anden ger en slags grundglädje som finns där.

Naturligtvis kan man inte alltid efter ett Gudsmöte redogöra för exakt vad som har skett i ens liv, men man bör över tid kunna se positiv frukt.

3. SAMMANHANG
Med sammanhang menar jag följande: Om en person besöker en New Age-mässa, får handpåläggning av en guru och faller ned och skrattar så är det troligen inte den helige Ande som är källan. Om en kristen besöker en kristen Gudstjänst, står och tillber Jesus och  under lovsången faller omkull och skrattar så är det troligen den helige Ande (eller ev. en demon som manifesterar sig p.g.a. av Guds närvaro i rummet.

7Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas.  8Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.  9Finns det någon bland er som ger sin son en sten när han ber om bröd  10eller ger honom en orm när han ber om en fisk? 11Om nu redan ni, som är onda, förstår att ge era barn goda gåvor, skall då inte er fader i himlen ge det som är gott åt dem som ber honom? (Matt 7:7-11)

Om vi ber Fadern om den helige Ande eller om Andens glädje så ger han oss inte demonisk glädje.

HUR GLAD FÅR MAN VARA?
Glädje har som sagt visat sig vara en av de mest kontroversiella yttringarna. Jag tror det beror på den kyrkokultur vi ärvt. John Calvin betonade t.ex. tydligt att vi hedrar Gud genom att vi är tysta och allvarsamma när vi möts till Gudstjänst. Kyrkan är även idag generellt inte direkt känd för sin sprudlande glädje. Ett annat problem jag tror vi svenskar har med glädjeyttringar är vår lågmälda och ickefysiska kultur. De som berörs av Andens glädje både syns och hörs och vi vet inte riktigt hur vi ska bete oss när sådant sker.

Alla kristna är överens om att glädje är Andens frukt, men många menar att om vi blir så glada att vi skrattar så är det inte från Gud. Frågan är då hur glad man får vara egentligen? Är ett brett leende att gå över gränsen? Är det okej om man fnissar lite tyst för sig själv? Men, – blir man så glad att man skrattar så måste det vara djävulens verk! Med andra ord: med djävulen är det fest och glädje och med Gud allvar och tystnad. 

Jag menar att detta har att göra med Gudsbild. Låt säga att du går förbi ett rum och hör massa skratt därifrån. Du öppnar dörren och ser komikern Johan Glans stå där med mikrofonen i handen. Du ler och tänker: haha, ja det är klart, Johan är ju så otroligt rolig!” Du går förbi ett annat rum längre ned längs korridoren. Även där hörs skratt. Du öppnar dörren och där sitter en grupp kristna som samlats för att be och skrattar högt och innerligt. Vad är din reaktion? Tyvärr skulle somliga av oss bli misstänksamma. ”Är det så roligt att vara kristen egentligen? Är Gud verkligen glad, skulle han göra så här? Vad är det här för köttslig masshysteri!?” Vår Gudsbild lyser igenom.

Jag måste säga att jag tycker det är problematiskt att det är okej att jag skrattar när jag ser en dålig tv-serie, när jag åker karusell, när jag ser min underbart ljuvliga dotter djupt in i ögonen, men inte att jag skrattar från mitt inre när Gud den helige Ande strömmar igenom mig och förnyar mig, när jag ser djupt in i Jesu ögon, när Gud talar till mig.

ATT SKRATTA ”I KÖTTET”
Ibland när Andens glädje börjar fylla människor i en samling så finns det risk för att somliga rycks med och skrattar, inte i Anden utan för att skratt smittar. Jag tycker det är fascinerande hur farligt somliga verkar tycka detta är. Vad är det värsta som kan hända? Att någon sitter och skrattar gott? Vi vet från läkarvetenskapen hur undergörande skratt är för oss. Så länge man inte med mänskliga medel spär på atmosfären eller förnekar att viss gruppdynamik äger rum ser jag ingen fara med detta. De som skrattar ”i köttet” är generellt medvetna om det, och kan skilja på glädje från Anden och vanlig glädje.

En kväll när några av oss var samlade för att be började flera personer tydligt fyllas av Andens glädje och började skratta. Några fortsatte att be och söka Gud på sitt sätt. Andra iakttog vad som hände och skrattade med de som skrattade. Det var familjärt, avslappnat och en fri atmosfär att vara sig själv. Efteråt pratade vi om kvällen, och legitimerade de som skrattade i Anden, de som bara skrattade med och hade roligt, och de som bad och mötte Gud på andra sätt.

AVSLUTANDE TANKAR
Tänk om vi kristna har uppfunnit en ”unhappy version of joy”, som snarare liknar frid?När vi skapar en teologi eller kyrkokultur där glädje är opassande och udda så stänger vi ner en del av vem Gud är. Gud är kärlek, frid, glädje, godhet, mildhet, självbehärskning etc. Hur ska vi kunna erfara Guds fullhet utan glädje? Hur ska vi kunna visa världen bredden av vem han är utan överflödande glädje?

Det är sant att inte allt är Gud som glimmar. Det är sant att demoner inom andra religioner kan fabricera en slags tillfällig glädje. Det är sant att man kan skratta ”i köttet”. Det är sant att vissa församlingar och individer haft osunda praktiker kring dessa ting. Men jag tror samtidigt att mycket av det som glimmar faktiskt är Gud, och att vi bör lyssna på Jesu ord och vara försiktiga med att kalla den helige Ande för en demon eller masshysteri.

Blessings
/David


En reaktion på ”Glädje från Anden | del 3: Kritikerstorm och urskiljning

  1. Det var nån gång i slutet av 90-talet som det som sen fick namnet,”skrattväckelsen” besökte flertal av våra församlingar. Själv minns jag det väl, inte minst för att jag själv fick en dos av det när det oväntat kom över mig när jag satt hemma i min lägenhet och bad en kväll. Någon dag senare i samband med att vi vår församling hade möte med en gästande predikant kom sköljde det som en våg över flertal som fanns på plats. Men tanke på att det detta var före den tid när allt vad väktarbloggar och dylikt inte fanns,så är jag glad över att ingen la näsan i blöt och som inte ville förstå vad det hela handlade om. Visst fanns och förekom det överdrifter på sina ställen, men har det inte alltid varit så i just väckelsetider, att när den Helige Ande är på gång då finns det alltid nåt, antingen det köttsliga sinnet, eller så beror det på andra anledningar att det som Herren har begynt det skall plockas ner till det minsta grand av de som reser upp motstånd mot Herrens verk. En präst fick vid ett tillfälle frågan om han med ett ord kunde sammanfatta vad kristen tro handlade om. Svaret blev kort och gott: Glädje!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s