David Petts menar i boken Body Builders att ledarstrukturen i de första församlingarna verkade vara ganska flexibel, och anpassades efter behov. Apostlarna grundade församlingar, tillsatte ledargrupper (som kallades äldste) och hade sedan översikt över församlingarna. Vissa församlingar verkar inte ha haft någon apostel lokalt, medan andra församlingar hade det. Petts betonar att vi ser ett teamleadarskap i de första församlingarna, samtidigt som att apostlarna hade mycket inflytande och auktoritet.
I Apostlagärningarna får vi ett exempel på hur beslutsfattandet kunde gå till. Frågan om hur man skulle tänka kring de ickejudar som kommit till tro var svår och laddad i den tidiga kyrkan:
“Men några från fariseernas parti som hade kommit till tro steg upp och sade att man måste omskära hedningarna och ålägga dem att hålla Moses lag. Apostlarna och de äldste kom då samman för att utreda frågan. Efter en lång överläggning reste sig Petrus och sade…” (Apg 15:5-7)
Både apostlarna och äldstegruppen samlas för att samtala om frågan. Efter ett långt samtal med olika åsikter så reser sig Petrus och delar sin syn på saken.
“Då teg alla, och man lyssnade på Barnabas och Paulus, som berättade om de många tecken och under Gud hade gjort bland hedningarna genom dem.” (Apg 15:12)
Även om hela ledargruppen var aktiv i samtalet så hade aposteln Petrus en naturlig auktoritet i gruppen. När Petrus talat klart tystnade de andra i samstämmande. Sedan berättade apostlarna Barnabas och Paulus om hur Gud gjort mirakler bland hedningarna.
“När de hade slutat tog Jakob till orda: ”Mina bröder, hör på…” (Apg 15:13)
Sedan tar Jakob (en apostel som kallas en av pelarna i Gal 2:9) ordet och leder diskussionen till en avslutning.
Det vi kan se utifrån denna situation är att den första församlingen hade ett teamledarskap. Apostlagruppen och äldstegruppen bestämde tillsammans. Vi läser också vidare i kapitel 15 om hur hela församlingen sedan ställde sig bakom beslutet att inte lägga på hedningarna gammaltestamentliga bördor och krav. Det verkar dock inte som att de var med i samtalet, bara att de stämde in i beslutet.
David Petts skriver i Body Builders att även om församlingen leds av ett team, så vet vi av erfarenhet att alla grupper fungerar bättre om de har en ledare. Så Petts menar att vår nutida struktur med en eller flera pastorer som leder tillsammans med en äldstegrupp eller styrelse inte alls behöver vara fel. På samma sätt så skulle en apostel utifrån en s.k. apostolisk ledarskapsmodell kunna vara huvudledare tillsammans med en grupp ledare.
MYTEN OM DEN MAGISKA LEDARSTRUKTUREN
Liksom Petts så tror jag inte att det finns någon tydlig biblisk ledarstruktur. Och även om det fanns det, så är det inte säkert att den strukturen skulle vara bäst för oss idag, 2000 år senare. Därför gillar jag inte när man i ledarskapsdebatter säger: “Vi tror på den bibliska ledarstrukturen!”.
Däremot så tycker jag att man kan se ledarskapsprinciper som jag tror är viktiga för församlingen:
– Att församlingen leds av någon form av teamledarskap (Apostlagärningarna 15)
– Att ledarskapet består av alla fem tjänstegåvor (Ef 4 & 1 Kor 12:28)
– Att de som Gud kallar och smörjer får utrymme och förtroende att leda (hela Gamla testamentet!)
– Att ledarskapet förankrar sina beslut i församlingen (Apg 15)
Utifrån dessa fyra principer tror jag att ledarstrukturer kan ta sig i uttryck på många olika sätt, utan att för den sakens skull vara “obibliska”. Man kan absolut argumentera för att olika ledarskapsmodeller är mer eller mindre funktionella, men det är klokt att undvika att använda Bibeln för att slå oliktänkande i huvudet.
Hur tänker du?
Finns det en biblisk ledarstruktur?
Blessings!
/David
Kingdom blog 
Bra analys! Jag har också svårt för de som hävdar att det bara finns EN ledarmodell i NT. Jag gillar ditt sätt att hellre lyfta fram principer som kan tillämpas lite olika beroende på sammanhang än statiska metoder och hierarkier. Keep it coming!
Snygg genomgång, David. Eftersom du hänvisar till en bok där din namne Petts skriver om sin syn tänkte jag att jag kan ge min också – jag har ju ingen bok att hänvisa till, bara några decenniers egen forskning 🙂
Fler perspektiv ger en fullare bild, tänker jag. Så, mina two cents:
Jo, det finns en biblisk ledarstruktur. Den syns redan när Mose träder inför Israels folk första gången och genomsyrar sedan hela GT – och NT. Strukturen är enkel: en grupp utvalda (kallas äldste eftersom man på den tiden trodde att visdom ökade med åldern) med en ”front man” som kallas föreståndare. På grekiska presbyteros respektive episkopos.
”En enda herde” och liknande monarkier är inte förankrade i Bibeln. Inte heller meritokrati, oligoarki, aristokrati eller demokrati. Eller hierarki…
Tittar man länge kan man (bara) skönja att ledningsgruppen bestod av ett jämnt antal, föreståndaren inräknad. Den lokala (byns/synagogans) var 6, 8 eller 12 pers, sedan fanns det ett utvecklat representantskap som på Jesu tid slutade med Stora Rådet.
I församlingarna är det litet mer otydligt hur ledarna utsågs. Det finns några ”grundregler” i breven till Timoteus och Titus – som bygger på att den kringresande aposteln som startat församlingen utser vilka som ska leda – men Paulus inte ger någon hint om hur dessas efterträdare ska utses. De anvisningar som Paulus anger kan också leda till meritokrati, om man slarvar det minsta, vilket är en (1) anledning till att flera kyrkor förvärldsligats.
Så frågan fr.o.m. NT blir: hur kommer de som Gud kallat och smort in i ledarskap, när så många andra vill hålla sig framme och tar ledningens uppmärksamhet?
Behöver ledningsgruppen representera alla tjänstegåvor? Njae, varför det? Det som däremot *krävs* är att de erkänner och stöttar alla gåvor. Oberoende av vem som har dem! Utan att framhålla en (gåva) över en annan…(meritokrati, igen)
Det står inte i Apg 15 att ledarskapet förankrar sitt beslut i församlingen. Det står att de talar om för dem hur det är. Först diskuterar de, sedan påminner Petrus om erfarenheten hos Cornelius, Paulus och Barnabas får berätta sina erfarenheter och Jakob påvisar skriften. Sedan berättar de för församlingen, som tillsammans med dem beslutar skicka budbärare med ett brev som talar om hur saker och ting står till.
Är det ett bra sätt att leda? Hehe, jag kan tänka mig att ett sådant försök kan slå tillbaka ganska bra idag, när demokratin är närmast gudomlig i sig. Men; med en öppen dialog där uppfattningar och erfarenheter ventileras och ställs emot Skriften, så kommer man nog fram till vad Gud menar. I vart fall mycket nära.
Jag jobbar med ledarskapsfrågor, dagligen. Varje dag inför samma frågor. Min erfarenhet är att the mainstream, baserat mest på buddistiska idéer, leder rätt in i väggen. Men när en ledningsgrupp i stället kommer nära den bibelgrundade ledningsmodellen, så kommer man fortare fram till bättre resultat – i världsliga sammanhang, trots att den inte stödjer världens framgångskriterier.
Skulle då inte den bibliska ledningsmodell jag beskrivit här vara rätt OK även i Guds rike? Jag tror det.
Är den modellen statisk? Icke det minsta! Rätt applicerad ger den utrymme för förändring på ett sätt som ingen hierarki, meritokrati eller annan styrmodell ens kommer i närheten av. Vad sägs om samtidig stabilitet och adaptivitet? Då är det Bibelns ledningssystem som gäller: teocentrisk, multi-orbital, dynamisk, mm.
Tack för dina ”two cents”! 🙂
Jag tycker kanske att även verkar förespråka att det inte finns en exakt ledarmodell, även om du menar att det finns det. Utöver huvudledarteamet finns det ju i en församling dessutom behov av en mängd andra strukturer, grupper, ansvariga etc. Apostelns roll i förhållande till de lokala församlingarna är väldigt oklara i NT, och det verkar som om Paulus ibland endats kunde vädja – oavsett vad så var han ej på plats, till skillnad från tex aposteln Jakob som var en del av Jerusalemförsamlingen (det verkar alltså kunna variera). Jag är därför försiktig med att säga att Bibeln ger oss en tydlig ledarstruktur, även om jag personligen har övertygelser om vad som generellt är optimala ledarstrukturer.
Med ”förankra” beslutet så menar jag precis vad du skrev, att de informerade och såg till att det blev en del av församlingens tänkande också.
Tack för intressanta perspektiv!
Hm…det känns litet olustigt när ord vänds ut och in. Att metaforen ”förankra ett beslut” nu betyder att se till att fastlandet följer med båten är ju litet förvirrande., även om du är långt ifrån ensam om att använda det så. Vändningen ingår i det politiska snömoset som för tankarna till Orwells ”Djurfarmen”. Varför duger inte ”presentera” längre, när det är det man menar?
Ledarmodell: Det finns som du säger ingen anvisning eller beskrivning av någon struktur under äldste. Detta trots att de var riktigt många, åtminstone i Jerusalem och Efesos. Det finns en orbital struktur i Paulus missionsarbete, där han har en krets lärjungar som sänds ut och som i sin tur får en krets, osv. Kanske kan den ge en antydan om en lokal struktur i församlingen, också. Jag tror i alla fall att en sådan fungerar – framför allt när förutsättningarna förändras – under förutsättning att ledarna räknar sig som minst viktiga i gänget. (Gissa varför jag inte är ledare 🙂 )