Seers: församlingens profetiska ögon | del 6a: Philippa – en vanlig svensk seer

siare-bloggserie-design-001-2Nu kommer det som jag vet att många av er har sett fram emot – fyra personliga berättelser från vanliga svenska seers vardag. För vad gör man om man t.ex. verkligen vill förstå ett yrke? Man lyssnar på de som arbetar med det. Det slutgiltiga testet för god teologi och korrekt undervisning är alltid empiriska studier, – d.v.s. att undersöka verkligheten.

Jag har tillfrågat tre seers och bett dem att berätta om hur det siarprofetiska tar sig i uttryck i deras liv. Den första av dem skriver anonymt under namnet ”Philippa”, den andra använder endast sitt förnamn och den tredje väljer att använda sitt fullständiga namn. Som jag skrivit tidigare så är det siarprofetiska så pionjärt i Sverige att man tar en risk om man väljer att kliva fram. Låt oss därför hedra och lyssna på dessa tre viktiga röster, för de representerar betydligt fler än sig själva. I del 6d kommer jag att dela min egen resa i det siarprofetiska.

**************

Hejsan alla välsignade läsare! Innan jag börjar berätta om vem jag är vill jag passa på att tacka David för möjligheten att få gästblogga här om det som Gud har lagt på hans och mitt hjärta. Men framförallt vill jag tacka Gud för det han gör i mitt och i alla andra människors liv. Hans kärlek och kraft är den största skatt någon kan få. Den största gåvan av dem alla.

Så vem är jag? Jo, en glad tjej i tidiga 20-års åldern med ett brinnande hjärta för Gud. Jag kommer från en okristen familj men hade turen att bli räddad och frälst av Jesus för 1,5 år sedan. Min resa med Gud hittills har varit kort och intensiv med både fantastiska och jobbiga perioder, alla utvecklande och betydelsefulla på sina eget unika sätt.

Gud har skämt bort mig när det kommer till att utrusta med gåvor, något som jag är otroligt tacksam för. Vad exakt han har gett mig för kall vet ingen än förutom Gud själv, däremot vet jag att mina gåvor som han så generöst överöst mig med är en del av det uppdrag jag fått tilldelat, särskilt en viss gåva, som jag ständigt är verksam i – det siarprofetiska. Jag är långt ifrån en expert men har i mitt korta liv fått vara med och upplevt mycket inom det området. Något som jag idag tänker dela med mig av.

Det siarprofetiska är något som jag har fungerat i länge utan att ha vetat om det, eller snarare förstått vad det egentligen är. Den vetskapen fick jag inte förrän efter att jag blev kristen. Så nu vet jag att de där ”spökena” jag såg som liten var något helt annat. Det är dock en för lång historia att berätta den här gången. Jag har alltså haft gåvan att se och fungera i den andliga verkligheten sedan barnsben. Och just det, att kunna se vad som händer i den andliga verkligheten, hur den påverkar alla människor, har fått mig att inse mer än någonsin hur viktigt det är att belysa att den är verklig och att den påverkar oss. Att förneka det och de personer som verkar i gåvan är att ge den mörka sidan makt som den egentligen inte har behörighet till.

Trots att jag fungerat i gåvan länge så blev jag inte aktivt verksam i den ordentligt förrän en månad efter att jag blev kristen. Jag var på en fantastisk konferens där Gud var så god som bara han kan vara. Han förvandlade folks liv under de där dagarna, inklusive mitt.

Under ett av mötena så föll hans närvaro över mig med sådan kraft att jag hamnade i ett tranceläge där allt runt omkring mig fysiskt försvann. Jag kunde se och känna min kropp men inte använda den. Och medan jag låg där så kände jag fysiskt hur det målades ett kors i min panna och hur ett stort ljus kom emot mig. Samtidigt så började något dra i mig, eller rättare sagt i min ande. Ljuset blev starkare och starkare tills det var det enda som fanns. Sekunden efter var jag plötsligt på en ny plats, där allt var vitt och strålande i oändlighet. Jag var klädd i en vit klänning och hade ett rött kors målat i pannan. Jag gick runt ett tag, ganska förvirrad, tills jag kom till ett bord där det stod något typ av brädspel framme. Och på stolen mitt emot mig satt någon. En man som strålade med en sådan överjordisk värme och härlighet att till och med mitt andliga jag blev knäsvag. Mannen som var så långt ifrån en människa som det gick hade långt brunt hår och de vänligaste men ändå mest auktoritära ögon jag sett. Kan ni gissa vem?

Jesus.

Än idag har jag svårt att förstå att det hänt. För det är för stort för att på riktigt kunna greppa. Men nog hände det. Gud påminner mig om det titt som tätt.

Så det som hände var att jag slog mig ner mittemot Jesus. Och han talade till mig. Sa åt mig att inte vara rädd. Sa saker som ingen annan än han skulle kunna veta. Inte ens jag. Han talade rakt in i mitt hjärta. Svarade på mina frågor utan att jag ställt dem. Berättade för mig om det som skulle komma, om resan jag nu skulle påbörja med honom och om hur det skulle kasta om mitt liv. Om de motgångar och svårigheter som väntade. Vad jag skulle behöva offra men även om priset som jag skulle vinna. Och hur han skulle vara med mig. Och löftet om att allt skulle bli som han tänkt så länge jag aldrig glömde bort det viktigaste: att älska Herren oavsett vad.

Vad exakt vi pratade om vill jag inte gå in på. Det är mellan mig och Gud.

Efter det fick jag spendera tid med Jesus, jag fick bara vara i hans härlighet och kärlek tills han sa åt mig att det var dags att återvända. Vilket jag motvilligt gjorde. Om jag hade fått bestämma hade jag stannat där uppe i himlen med Jesus för alltid. Men så blev det inte den gången. Och det var så det började för mig.

Jag började se änglar efter det på ett sätt jag tidigare aldrig gjort tillsammans med massa andra himmelska saker som sträcker sig långt över en människas förmåga att greppa. Men som jag med hjälp av Gud kunde förstå. Gud försedde mig även efter det, med en ny personlig ängel, vilket han lovat mig. Och än idag så håller Gud sitt löfte till mig. För hans löfte till oss är evigt.

Förutom förmågan att se vad som händer i den osynliga verkligheten visar mig Gud mycket genom bilder och visioner. Det förstnämnda rör mer min profetiska gåva och som Gud använder mig mycket i för att hjälpa, förmedla och utrusta andra människor medan den sistnämna rör församlingen i Sverige och resten av världen. Jag har under mitt kristna år fått allt ifrån mindre visioner som rör mig, folk i min närhet och min hemstad till två riktigt stora och starka visioner som båda gått ihop till en enda värdsligt rörande vision om Guds rike. Och något säger mig att den ännu inte är färdig. Så jag väntar tålmodigt på vad Gud kommer vis mig härnäst.

Jag önskar att jag kunde fortsätta i den här härliga riktningen hela inlägget, men att ha förmågan att se betyder även att man har förmågan att se det som inte gott. Tack vare Gud och min ängel är jag lyckligt lottad i att kunna hålla onda makter borta från mig mestadels, men som den människa jag blott är så kan jag inte alltid stänga ute mitt seende för det som är dåligt. Det är något som är jobbigt och i vissa få stunder svårhanterat. Men då jag vet att jag står under Guds beskydd är jag varken orolig eller rädd för det.

Den siarprofetiska gåvan sträcker sig såklart även mycket djupare än så. Även om jag har förmågan att lätt kunna kontrollera när jag vill se eller inte, så är jag otroligt känslig. Jag känner av det andliga hos människor och i atmosfären runt mig väldigt tydligt, vilket påverkar mig starkt många gånger. Och det är något jag inte kan stänga av. Det är något som jag ständigt lever med. Det har sina för- och nackdelar, men tar mycket energi från mig. Det skulle jag säga för mig är en av de största utmaningarna i min siarprofetiska gåva.

I vintras så introducerade Gud mig för en ny del i min resa i det siarprofetiska. Jag har ännu inte påbörjat den resan då den är så gigantisk att jag inte riktigt vet vart jag ska börja och för att det kommer kräva en hel del tid och energi som jag för tillfället inte har mentalt då det rör sig på en djup andlig nivå som inkluderar utomkroppsliga resor. Det är otroligt spännande och jag ber till Gud att han leder mig vidare.

Det jag vill skicka med till alla andra siarprofeter där ute som lever i rädsla, utsatthet eller misstro är att ni är älskade. Ni är viktiga, och det som ni har är en gåva. En gåva från Gud. Oavsett vad så ska fokuset ligga på honom och vad han vill. Det är inte för inget som han har utrustat er med den siarprofetiska gåvan. Använd den! Det är vad den är till för. Inte för er, utan för Guds rike. Och till er som kämpar med samma problem som jag vill jag säga följande: Gud är starkast. Han står över alla andra makter och han vinner alltid. Och slutligen: ni är inte ensamma. Kom ihåg det.

Med det så vill jag tacka för er tid och påminna er om att Gud ständigt är med er. Hans kärlek står över allt annat. Störst av allt är Herren, amen.

– Philippa*

*Philippa är ej personens riktiga namn

4 reaktioner på ”Seers: församlingens profetiska ögon | del 6a: Philippa – en vanlig svensk seer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s