Kingdom blog

För första gången någonsin i Sverige har fyra seers offentligt berättat om sina erfarenheter i det siarprofetiska. Detta är stort, och är ett viktigt steg framåt. Del 1-5 i all ära, men ingenting slår personliga vittnesbörd. Jag känner betydligt fler seers som har berättelser som liknar Philippas, Malins, Karins och mitt (vad sägs om att fortsätta till del 6s?!). Naturligtvis känner jag bara till en bråkdel av alla svenska siarprofeter, – så låt oss inte glömma att våra fyra berättelser representerar många kristna syskon i vårt avlånga land. Man kan säga som så att jag i nuläget ligger rejält efter i att svara på alla mail och meddelanden jag får…!

Vad tror du själv, – hur ser det ut idag i våra församlingar? Tror du att de Gud kallat att vara seers är i funktion? (…) Jag instämmer! För hur lätt vore det för Philippa att vittna om att ryckas upp i anden till himlen och se änglar på en klassisk förmiddagsgudstjänst i våra kyrkor? Eller för Malin att berätta om hennes ängel med pilbåge som följer henne och hennes möte med en av varelserna inför Guds tron? Eller för Karin att hon regelbundet känner en ängels lugnande beröring mot kinden och handen? Eller för mig att från estraden börja peka ut vad som sker i den osynliga verkligheten i Gudstjänstlokalen och be utifrån det?

Eftersom det siarprofetiska lyckas innefatta så många av de områden där frikyrkan generellt saknar kunskap och erfarenhet (änglar/demoner, osynliga verkligheten, profetens tjänst och karismatik, himmelska upplevelser, utomkroppslig förflyttning m.m.) så krävs ofta långa förklaringar innan man berättar något eller agerar. Och risken att bli missförstådd, kritiserad och anklagad är stor. Så nästan alla seers jag känner håller tillbaka sina gudagivna gåvor och kallelser från församlingen. De väljer att flyga under radarn och är endast öppna med några få som är införstådda.

Detta är förstås en katastrof för Guds rike (och för alla seers). Församlingen behöver alla Guds tjänstegåvor och gåvor. Världen behöver en församling som nyttjar hela verktygslådan, och låter alla lemmar i Kristi kropp vara i funktion.

Så… vad kan vi göra för att bana väg för de seers som Gud reser upp i vårt land?

1. Undervisning om det siarprofetiska och närliggande ämnen i församlingen
Det som vi pastorer och ledare inte predikar om, kommer de om följer oss anta är oviktigt. ”För om det siarprofetiska vore viktigt, borde väl mina ledare nämnt det de senaste femton åren?” Det människor saknar kunskap om möter de dessutom ofta intinktivt med oro och skepticism. För att skapa en miljö där seers kan vara i funktion så behöver församlingen åtminstone ha koll på grunderna och ha en positiv grundinställning till det siarprofetiska.

Det räcker inte med att undervisa om just det siarprofetiska, utan våra församlingar behöver basic kunskap om följande:

• Andens gåvor
• Den osynliga verkligheten, änglar och demoner
• Övergripande insikt om att Gud är en övernaturlig Gud som gör övernaturliga saker

En församlings ledarskap behöver våga stå upp för siarprofeterna och deras erfarenheter, även när det inte är populärt. Överlåtelsen till Bibelns sanningar är alltid högre än till människors åsikter. Det kan vara visare att siarprofeterna själva inte är de som undervisar eller introducerar ämnet, åtminstone till en början.

2. Att lyfta det siarprofetiska och närliggande ämnen på konferenser
Samma som nr 1, men på regional och nationell nivå. Som samfund sänder man starka signaler till församlingarna och människor genom vad man väljer att undervisa om, och vad man inte väljer. Att åtminstone börja erbjuda valbara seminarier som lyfter det siarprofetiska eller närbesläktade ämnen vore en bra början.

3. Mentorsskap och andlig vägledning
Som jag nämnt tidigare i bloggserien så har seers behov av andlig vägledning i allmänhet, och guidning i det siarprofetiska i synnerhet. Man kan erbjuda god andlig vägledning utan att själv ha siarprofetiska erfarenheter, så länge man är öppen för fenomenet. Vad gäller mentorsskap och träning i gåvan så kan ledarskapet hjälpa sina seers att connecta med mer erfarna seers på andra håll i landet.

4. Uppmuntra seers att berätta om och fungera i sin gåva i församlingen
Som alltid är det praktiken av någonting som verkligen förändrar och berör. Vill vi se en uppskattning för det siarprofetiska i våra församlingar behöver det demonstreras på ett gott sätt. Det innebär inte alltid från estraden söndag förmiddag kl 11:00, – det kan vara smartare att det introduceras först genom vittnesbörd och praktik i hemgrupper, bönemötet, lovsångskvällen, bibelstudiet etc.

5. Försvara församlingens seers
Rubriken kanske låter lite dramatisk, men tyvärr finns det en reell risk att våra församlings siarprofeter såras och kantstöts av oförstående församlingsmedlemmar. Om vi börjar undervisa om dessa saker och uppmuntrar till att praktisera det, så behöver vi också vara redo att kliva fram och hålla siarprofeterna om ryggen om det hettar till. Det kan handla om att försvara det siarprofetiska teologiskt eller att på andra sätt skapa trygghet.

Naturligtvis varken kan eller bör vi beskydda seers för frågor, funderingar, ventilering av viss oro osv. Min poäng är att församlingens ledarskap behöver visa att man tror på det siarprofetiska och ha omsorg om de seers som vågar kliva fram. Långt från alla seers har kapacitet eller motivation att själva försvara sina erfarenheter teologiskt.

Blessings
/David