Kingdom blog

Jag fick en enkel men bra fråga på Facebook häromdagen: ”Hur vet du att du inte inbillar dig?” Frågan var uppriktig och ställdes efter att personen hade läst inlägget om min egen resa i det siarprofetiska. Jag vill nu försöka besvara den frågan eftersom jag tror den kan vara intressant för fler av er.

Det första jag vill säga är att Bibeln är otroligt viktig för mig. Den är min referensram, mitt rättssnöre och facit. När jag upplever saker som liknar det jag läser om i Bibeln, så lutar jag per automatik åt att min erfarenhet är biblisk. Eftersom jag är kristen, så förväntar jag mig att erfara vad Johannes, Paulus, Filippos och andra tidiga kristna upplevde. Läs exempel på bibelord i del 3 som för mig sätter standarden för vad som är möjligt och normalt.

För det andra så känner jag Jesus. Han är Herre i mitt liv och finns vid min sida alla dagar.

”När han har släppt ut sina får går han före dem, och fåren följer honom därför att de känner igen hans röst.  Men en främling följer de inte, utan springer ifrån honom, därför att de inte känner igen främmande röster.” (Joh 10:4-5)

Med åren har jag lärt mig att känna igen min herdes röst. När jag ser saker så känner jag igen när Jesus är källan. Jag har lärt mig hur han talar till mig, och känner igen Hans närvaro som kommer när han visar mig saker i den osynliga verkligheten. Jag påstår förstås inte att jag är ofelbar, bara att jag överlag lärt mig urskilja när Jesus visar mig något.

För det tredje så har jag fått många ”bevis” på att det jag ser korrelerar med den fysiska verkligheten. Alltså att det jag ser (och mina böner utifrån det) på riktigt påverkar saker. Jag nämnde ett antal exempel på detta i mitt inlägg, men kan nämna några till…

Vid ett tillfälle hälsade en kvinna på hemma hos oss. När vi satt vid matbordet såg jag hur hennes panna var smord med olja, och hur det liksom rann därifrån nedför hennes ansikte. Efter ett tag delar jag vad jag ser, och hon berättar då att hon kvällen innan varit på en Gudstjänst och blivit smord med olja i pannan. Jag såg den andliga verkligheten bakom den fysiska handlingen.

Det har hänt fler gånger än jag kan räkna att jag ser saker i det osynliga när jag ber för någon och att personen kan bekräfta att den antingen sett eller känt vad jag sett. Det kan vara att de känner hur en hand vilar på deras axel fastän ingen står där (förutom en ängel som lagt sin hand precis där). Det kan röra sig om att personen känner stark värme där jag ser eld. Det kan vara att personen känner tung frid och jag ser ordet ”frid” skrivet i luften framför dem. Det kan vara att jag ser något Gud vill göra, ber utifrån det och att personen får uppleva precis det som jag sett. Vid ett tillfälle såg jag Jesus lägga sin hand över en persons hjärta som ännu inte gett sitt liv till Jesus. Efteråt visade det sig att personen upplevt Jesu närhet mycket påtagligt (några veckor senare gav personen sitt liv till Jesus).

Det fjärde och sista jag vill säga är att jag inte prövar ensam. Jag har de senaste åren haft förmånen att känna många seers, och vi har regelbundet kunnat uppmuntra och bekräfta varandra. Tre av oss kan t.ex. oberoende av varandra ha sett samma sak under ett lovsångspass, över en person, eller i ett rum. Vi jämför regelbundet vad vi ser med varandra och prövar tillsammans.

Jag vill åter igen betona att jag är långt från ofelbar i vad jag ser. Och jag kan fortfarande känna mig nervös när jag delar vad jag ser. Men om det är någonting jag har lärt mig i allt detta, så är det att Gud är en god Fader, som inte ger sina barn en orm när de ber honom om bröd. Han älskar att ge goda gåvor till sina barn och att visa dem saker. Precis som en bra förälder så låter han oss inte gå vilse hur som helst, utan leder och korrigerar.

Enda sättet att ta reda på om det vi ser är på riktigt är att ta risker. Så länge vi inte berättar vad vi ser och ber utifrån det så kommer vi aldrig att veta. Så var frimodiga (men visa) och var till välsignelse för de runtomkring er.

Ställ gärna fler frågor! 🙂

Blessings
/David