Nu är den svenska sommaren 2019 här – ibland undrar man var tiden tog vägen?! 🙂 Våren 2016 slutade jag min tjänst som ungdomspastor efter 8 år i Brickebergskyrkan. Senare föddes en ny liten församling – Kingdom House. Jag fanns med och initierade tillsammans med min fru och resten av ledarteamet, men valde våren 2017 att på obestämd tid ta paus från tjänst och ledarskap.
Det finns mycket jag är tacksam och stolt över när jag blickar tillbaka på min tid som pastor. Det har varit en så oväntad och spännande resa, med både segrar och misslyckande, skratt och tårar. Under mina år i Brickebergskyrkan gick jag från att vara oerfaren ung ledare, till mera erfaren och prövad småbarnspappa. Men det skulle visa sig att min största prövning återstod, och jag misslyckades.
Ingenting skrämmer mig mer än blind-spots. Ni vet de där områdena i ens liv där man saknar självinsikt och är blind för egna brister. För drygt 3 år sedan upptäckte jag en sådan blind-spot den hårda vägen, vilket fick negativa konsekvenser för ett antal personer. Man brukar säga att omständigheter i livet kan klämma ihop oss, och det som finns inom oss kommer ut. Under en period som troligen var den mest påfrestande i hela mitt liv så upptäckte jag till min sorg hur saker i mitt inre kom ut som jag inte visste fanns där. Särskilt några personer fick lida för att jag inte höll måttet, och den förtvivlan, ånger och skam jag fått brottas med sedan dess är svår att beskriva med ord.
Jag beslutade mig för att kliva tillbaka och helt fokusera på att göra en inre resa. Jag har alltid krävt mycket av både mig själv och andra, och jag lovade mig själv att inte kliva tillbaka förrän jag är redo. På denna ökenvandring är kvalitén på resan viktigare än att nå målet så snabbt som möjligt.
Som tur är har jag inte varit ensam. Mina mentorer Mikael Hallenius och Micke Jåfs är ansvariga för min process och församlingsledarteamet för Kingdom House finns även med på nära håll. Jag värderar öppenhet och har delat det som hänt med församlingen. Att få leva i en gemenskap präglad av både nåd och sanning är viktigt för mig.
Varför skriver jag då detta offentligt? Jag inser att jag genom min blogg, Kingdom Culture och resandetjänst haft en påverkan längre än mitt lokala sammanhang. Därför vill jag att även ni som befinner er utanför Kingdom House ska veta att jag under de senaste åren varit inne i en säsong av bearbetning. För mig är ärlighet och transparens viktig, och det skulle helt enkelt inte kännas ärligt att eventuellt en dag komma tillbaka och återuppta min tjänst utan att ni känner till vilkens sorts resa jag gjort. Även om jag gör skillnad på Kingdom House och detta offentliga statement genom att ej berätta detaljer här, så är jag inte främmande för att i personliga möten berätta mer om det finns behov.
På ett sätt tror jag aldrig man blir färdig, vare sig i lärjungaskap eller helgelse. Men jag tycker mig nu se ett nytt landskap nånstans där i horisonten, bortom denna öken. Jag skriver ”öken”, för denna process har verkligen inte varit någon mysig retreat. Jag har aldrig varit med om något mer plågsamt, men är djupt tacksam för varje dag av den. Det är befriande att äntligen ha upptäckt mina blind-spots, och ännu bättre att upptäcka att det som en gång blev mitt fall, inte längre finns där. Jag har vänt ut och in på mig själv och kan fortfarande förvånas över hur mycket denna process har brutit, knådat och omformat mig. Jag önskar att jag aldrig kraschat, men är djupt tacksam över hur Gud i sin nåd använt situationen för att lägga en stabilare grund än vad jag någonsin har haft.
I skrivande stund är jag församlingsmedlem i Kingdom House. Jag är med på husförsamlingar och Gudstjänster, har nyligen börjat spela ackustisk gitarr igen i ett lovsångsteam och är ibland uppskriven som förebedjare. Både mina mentorer och församlingsledarteamet har sedan början uttryckt att deras förhoppning är att jag en dag kan återvända till tjänst och ledarskap. Det beslutet ligger dock helt i deras händer, vilket jag tycker både är korrekt och känns skönt.
Detta blev längre än vad jag hade tänkt, men hellre det än ett kort super-redigerat PR-statement som inte känns som att det är på riktigt. Det är en lättnad för mig att ni vet lite mer om vad som varit, och var jag nu befinner mig.
Med vänliga hälsningar,
/David
Kingdom blog 
Tack, helt rätt!
Det låter som om Gud förberett dig för ännu större saker än tidigare. Du har genomgått en smärtsam reningsprocess och det är inte svårt att förstå varför. Gud är nådefull och lämnar oss inte i det han vill ta oss ut ur. Samtidigt är Bibeln så tydlig med att brustna kärl är de han många gånger har lättast att använda. Det är svårt att vara högmodig när man gått igenom saker som du beskriver, man är tvungen att lita på Guds nåd i ännu högre grad än tidigare eftersom man är mer varse sin egen bristfälligher än tidigare. Rättfärdigheten får vi ikläda oss, den är inte vår egen. Kraften kommer från honom, inte inifrån oss själva.
Det han vill ha från oss är vår villighet, inte vår förträfflighet.
Var välsignad!
Tack Niclas! Kloka ord.
Tack David för att du visar både styrka, sårbarhet, ödmjukhet o vishet genom att dela detta. Har uppskattat och välsignats mycket av det du delat/skrivit under åren på din blogg! Har många gånger överraskats över din andliga insikt och det visa och hedrande sätt på vilket du hanterat knepiga frågor och ämnen. Du har stått upp och varit en viktig röst som saknats under några år nu,, så glad att du är tillbaka! Var frimodig. Guds välsignelse över dig, din familj och din framtid!
/ Kerstin
Jag måste säga tack för denna blogg, den har betytt väldigt mycket för mig. Jag hittade den i höstas och den har fått vara till stor välsignelse över det jag gått och funderat kring under en lång tid, så tack. Men också tack för att du delar detta, för din ärlighet, ödmjukhet och ditt mod. Du är en inspiration! Bless
Tack Antonia, roligt att höra att undervisningen varit till hjälp för dig! 🙂 Blessings