Som ni förmodligen har märkt skriver jag inte från ett utanifrånperspektiv. Sedan 2008 har jag själv upplevt flera av de saker jag försökt beskriva i denna bloggserie. Jag har aldrig tidigare så här offentligt berättat om min resa i dessa ting, men nu är det dags. För ca ett år sedan påpekade jag för Gud att fler seers måste börja kliva fram och berätta och undervisa etc. Du kan nog gissa vad han svarade…! 😉 Jag känner därför ett ansvar att kliva fram och berätta. Eftersom jag är en slags kombination av lärare och profet så är jag ibland osäker på om jag verkligen är en seer, men det är inte etiketterna som är det viktigaste.
Hur allting började
Innan 2008 hade jag inte haft några som helst siarprofetiska upplevelser. Om Gud lagt detta inom mig innan, så var det väl dolt under mina 24 första år i livet. Det skulle komma att förändras plötsligt. Jag befann mig på en bönesamling, och en person som jag visste fungerade i helande och det profetiska var där. Efter en stund gick han fram till mig och profeterade och sa att Gud packar om min ryggsäck, och lägger i ny utrustning för min fortsatta resa och kallelse. Jag kände Guds närvaro starkare än någonsin och upplevde verkligen hur Gud gjorde någonting.
Det var som att trycka på en knapp. Efter den förbönen började jag se vaga konturer i den osynliga verkligheten. Ibland såg jag hur Anden smorde någons huvud med olja, eller hur Jesu levande vatten började strömma längs golvet och gradvis stiga. Jag såg ibland konturer av änglar, t.ex. hur vingar omslöt människor. Vid något tillfälle såg jag även demoner.
Tvivel och nedstängning av seendet
Redan från början så tvivlade jag på det jag såg. Jag hade aldrig fått undervisning om det, även om jag kände till att vissa kunde se. Vid förbönssituationer delade jag ibland vad jag såg, och försökte be efter det, men jag fick aldrig någon bekräftelse på att det var på riktigt. Det verkade inte heller göra någon skillnad eller bära någon frukt. Efter ca ett år så beslutade jag mig därför att sluta se. Faktum var att jag hade ganska fullt upp med att växa i helande och den ”vanliga” profetiska gåvan. Då och då såg jag saker ändå, men jag ignorerade det.
Andra chansen
Åren gick och jag började allt mer få känslan att jag missat någonting. Jag stod still i min utveckling i tjänsten och på något sätt visste jag att jag inte behövde någonting nytt, utan snarare att jag inte förvaltat något Gud redan gett mig. Under hösten 2013 satt jag på en Gudstjänst och funderade över detta, och tanken slog mig: ”tänk om Gud väntar på att jag ska börja använda mitt seende igen?”
Så jag började se mig omkring i rummet. Av förklarliga skäl var jag ringrostig, men jag började se en ängel som stod vid ena sidodörren, och en annan vid huvudentren till kyrksalen. När personen på estraden bröt brödet och inledde nattvardsstunden såg jag en ängel mitt på estraden lyfta händerna mot himlen. Ett moln av guldpartikelliknande härlighet började regna ner över ängelns händer som den sedan liksom slungade iväg ut över församlingen. Jag sitter och iaakttar detta och suckar för mig själv: ”Jaja, nothing new here. Hur vet jag att jag inte inbillar mig?”
Då ser jag Honom. Jesus. Han går till högra sektionen och börjar be för en persons höft. Eftersom jag ska leda lovsång under nattvardsstunden tar jag mod till mig och översätter det jag sett till ett kunskapens ord: ”Jag tror att Jesus vill hela en persons höft som sitter i högra sektionen.” Efter mötet kom en kvinna fram till mig och berättade att hon haft höftproblem, satt i höger sektion och att hon som respons på kunskapsordet sökte förbön och upplevde markant förbättring. Äntligen kom bekräftelsen!
Väl hemma insåg jag följande: ”Om det jag såg Jesus göra var på riktigt, så måste det jag såg innan varit det också. Det var ju när jag öppnade upp det siarprofetiska som jag såg Jesus demonstrera kunskapsordet.” Jag bestämde mig där och då för att alltid försöka agera utifrån vad jag ser och inte stänga ner gåvan igen.
Ny frimodighet och god frukt
Åren efteråt har varit de mest spännande och utmanande i mitt liv. Gud har stretchat mig något oerhört och jag har försökt ta steg i tro när han har visat mig saker. Istället för att ge svepande beskrivningar, vill jag nu försöka bli konkret och ge exempel på hur det siarprofetiska kan se ut i mitt liv.
Under eftermötet på ett Kingdom Culture stod jag i en bönering tillsammans med några ungdomar. Efter ett tag ser jag hur en ängel ställer sig bakom Deborah (en tjej från Kristinehamn) och håller som ett lerkärl med vatten i. Jag får känslan att Gud vill att jag ska be utifrån detta, så jag börjar berätta för henne vad jag ser, men hinner inte mer än säga delen om lerkärlet förrän hon plötsligt faller till marken under Guds kraft. Hon får tungotalets gåva och ligger och talar i tungor fram till sent på natten. Deborahs tungotal var profetiskt och uttolkades till ett budskap från Gud. Detta vittnesbörd fick stor spridning i sociala medier när hon lät sig intervjuas av Micael Grenholm till hans blogg Hela Pingsten. Du kan läsa mer om denna händelse här.
En kväll när vi som ledare samlades för lovsång och bön så visade Gud mig en ängel särskilt tydligt. Strax efter att jag sett den så byter en av våra ledare plats och går och ställer sig precis där ängeln står (efteråt berättade han att Gud ledde honom att gå dit). Efter en stund upplevde ledaren hur ängeln lyfte upp hans ande och eskorterade honom till himlen. Där fick han möta Jesus som talade till honom på ett djupt personligt plan. Efteråt var han skakad och berättade djupt berörd om vad Jesus hade sagt till honom. Sedan den dagen har han fått flera visioner av Jesus och ser dessutom regelbundet änglar och annat i den osynliga verkligheten.
Ibland när jag ber för människor så ser jag hur änglar utrustar dem till tjänst. Ibland lägger änglarna händerna på personen, ibland har de olja i olika färger som de smörjer personen med, andra gånger lägger de en mantel över personens axlar, eller sätter fast som ett plakat på ryggen där deras tjänst står skriven. Vid något tillfälle har jag sett änglar öppna skriftrullar och stå bredvid personen och proklamera deras kallelse över dem. När jag ber utifrån vad Gud visar mig i dessa situationer sker ibland kraftfulla saker.
Vid ett möte såg jag i anden hur Gud smorde någons händer till helandetjänst i sektionen bakom mig. Upplevde att det var en tjej. Jag var gästtalare på ett mindre ungdomsmöte, och det satt bara ungefär sex tjejer i den sektionen. Jag berättade ordet som ett kunskapens ord, och efter mötet kom en tjej fram som suttit i den sektionen och berättade att hon känt hur Gud talat till henne om helandetjänst i flera månader. Jag bad att Gud skulle smörja hennes händer med helande smörjelse, och hon känner då hur kokande olja hälls över hennes händer.
Jag inser att detta kan upplevas som stretchande, men Gud har även vid några tillfällen lett mig att be Jesus sända en viss sorts ängel till en plats eller att följa en persons liv under en begränsad period. Andra har flera gånger kunnat bekräfta att det verkligen har skett. Detta är inget jag gör på eget bevåg, utan endast under Jesu direkta ledning. Notera att det inte är jag som dirigerar änglar, min roll är att be. Det är Jesus som står för ängellogistiken.
Senaste månaderna har Gud även vid några tillfällen förflyttat min ande till en annan plats, både till himlen och andra platser på jorden. Det vanligaste är att det sker när jag ber för en person på distans. Jag ber som vanligt och efter ett tag upplever jag att min ande rycks iväg och finns vid personen och ber på plats. Detta har verkligen utmanat mig, men jag finner stöd för detta i Bibeln (läs del 3) och många seers och profeter från hela världen vittnar om andlig förflyttning på detta sätt.
Liksom Karin skriver i sin berättelse så handlar det siarprofetiska inte bara om synen, – jag är känslig för olika nyanser av Guds närvaro och kan känna gradskillnader av den i olika rum. Jag kan särskilt känna av var änglar står.
Sammanfattningsvis kan man säga att det siarprofetiska har blivit ett sätt att be mer specifikt för människor, och mer i enlighet med Guds vilja. Sedan jag bejakade det seende Gud gav mig 2008 har jag sett mer frukt än vad jag såg innan. Jag har även fått en fördjupad relation till Gud och Jesus har blivit mer verklig i min vardag.
Men hur ser det siarprofetiska ut i min vardag? Jag kan överlag välja om jag ”slår på” mitt seende eller inte, men ibland tar Gud initiativet och visar mig något. Jag ser och känner av änglar i princip varje dag. Eftersom flera av dem har fasta positioner så har de blivit en naturlig del av hemmet. För mig är detta varken spektakulärt eller särskilt spännande. Det är inte mitt fokus, men finns där i periferin.
Sedan 2013 har jag bett för många som i sin tur börjat se. Gud leder mig ibland att be Anden utrusta andra i profetiska gåvor eller det siarprofetiska.
Slutligen vill jag betona att jag bara påbörjat min resa i det siarprofetiska. Jag ser inte så mycket som jag skulle vilja. Jag ser långt ifrån allt som finns att se. Ibland ser jag fel. Ibland har jag svårt att se alls. När jag ser så ser jag ofta mycket svagt, – många seers jag känner ser betydligt skarpare än vad jag gör och har mer himmelska upplevelser.
Jag tänker inte klampa in med seer-skorna…
När jag besöker sammanhang och möter människor vill jag vara till välsignelse och betjäna. Jag utgår ifrån var de är, och vad de behöver. Om de inte är redo för att jag fungerar i det siarprofetiska eller undervisar om det, så gör jag inte det. Jag har inte glömt min egen resa och brottningskamp, och vet att alla inte är redo för detta än. Så om någon bjuder in mig att tala om något, så behöver de inte oroa sig för att jag börjar bubbla om änglar. Dessutom brinner jag för många ämnen, och det siarprofetiska may very well be the last thing on my mind. #sweetswenglish
Avslutande ord
Jag tror ni förstår varför jag och andra seers inte tycker det är så lätt att berätta om våra erfarenheter. Det krävs långa förklaringar och risken för att bli missförstådd är stor. Många är dessutom rädda för att dörrar ska stängas för dem.
Jag förstår att flera av er har frågor eller invändningar. Jag tar inte illa upp eller tar det personligt, så var FRIMODIGA och ställ era frågor, invändingar, ventilera eventuell oro och berätta om din reaktion på undervisningen. Jag längtar efter sådana samtal. Dessa samtal är viktiga, inte minst för alla de siarprofeter som Gud reser upp i Sverige idag.
Blessings
/David
Kingdom blog 
Så underbart att läsa om den nåd Herren visat dig. Har själv längtat efter denna gåva ett tag. Gud har ännu ej öppnat mina ögon på detta sätt men jag ber om det ibland.
Välsignelse över dig och ditt fortsatta sökande!
Hej!
Du skriver:
Eftersom flera av dem har fasta positioner så har de blivit en naturlig del av hemmet.
Betyder det att du ser änglar hemma hos dig hela tiden? Känns inte det konstigt i så fall?
Hej Jenny! Bra och högst relevant fråga. Generellt så ser jag inte om jag inte aktivt tittar efter. När jag är hemma har jag oftast inget större behov av att göra det, så jag märker inte av änglarna så mycket. Om jag ville skulle jag dock kunna se dem i princip hela tiden. De gånger jag ser dem så känns det tryggt, som att Gud har omsorg om min familj.
En fråga.
Du skriver att du slutade se och typ sen började igen, menar du att gåvan kan styras av gåvobäraren, dvs se i anden när han själv vill och sedan agera på det han ser?
Jag för min det tror att det är Gud som visar oss saker när han själv vill och när han vill något, eller har jag fel?
Bb
Bra fråga! Själv tror jag att alternativen ej behöver utesluta varandra – ibland tar Gud initiativet och visar något, men ibland kan även vi ta initiativet och se. De flesta av Andens gåvor fungerar så. Vi väljer oftast när vi ska tala i tungor och när vi ska sluta, ändå är det Andens verk. Vi kan välja att aktivt lyssna in ett profetiskt ord, men ibland är det Gud som tar initiativ och talar. Vi kan välja att be om helande, men helandet är ändå Guds verk.
Människors erfarenhet bekräftar att seer-tjänsten fungerar på samma sätt. Somliga har liksom jag gjorde stängt ner gåvan av olika skäl, Gud brukar då hedra vårt beslut. Eftersom jag inte ser i anden hela tiden (känner ingen som gör det) så är det naturligt att seendet gradvis avvecklas om jag under flera år skulle välja att ej används gåvan. Jämför med tex tungotalet eller den profetiska gåva.
Typ så tänker jag 🙂
Allt gott!
/David
Håller inte med, utan tror att det alltid först är Anden…….
1Ko_12:7 Men de gåvor i vilka Anden uppenbarar sig givas åt var och en så, att de kunna bliva till nytta.
Om vi har fått en gåva, så är det genom denna gåva Anden uppenbara sig och om Anden inte uppenbarar något så ser vi heller inget. Så funkar det för mig, jag ser inget, hur mycket jag än vill, om Inte Anden visar något.
Inte ens GTs profeter kunde se i Anden när de själva ville och änglar var inte heller vardagsmat för dem, de såg när Gud visade dem.
Däremot vill Gud att vi skall vara tillgängliga och villiga till att tjäna när han vill, där i mellan kan vi pausa.
Bb
Okej, man kan förstås tänka lite olika kring dessa saker 🙂 Men gällande de exempel jag nämner i min förra kommentar, menar du alltså att vi ej kan tala i tungor när vi vill om vi har den gåvan?
David, tungotal är en lite dålig jämförelse vilket du borde veta, men visst tungår kan man tala i när som helst, men det är verkligen inte säkert att det är Anden i oss som talar. Vi kan alltid be i tungor, men det är skillnad när anden manar oss att be i tugor, då händer det något.
Hab 2:1 Jag vill stiga upp på min vaktpost och ställa mig på muren; jag vill speja för att se vad han skall tala genom mig, och vilket svar på mitt klagomål jag skall få att frambära.
– Här är typexemplet, Habackuk ställer sig inför Gud för att se, men om Gud inte visat något, så hade Habackuk inte sett något.
Jag har läst bibeln mycket under mina år som kristen, men aldrig sett eller förstått att gåvobäraren kan använda gåvorna efter eget tycke. Inte har jag heller sett i GT att profeterna, eller prästerna kunde se hela tiden, inte ens om de ansträngde sig.
Visst jag kan ha missat något, men då behöver jag skriftstöd för det du säger angående att man kan se när man själv vill och sätta på och stänga av gåvan.
Bb
Tungotal är inte en ickerelevant jämförelse, eftersom du tidigare skrev att vi ej kan initiera bruk av Andens gåvor. Jag gav i en tidigare kommentar även exempel från det profetiska, där du kan fråga vem som helst som fungerar i den gåvan och de kommer att berätta att de kan välja att aktivt lyssna in ord från Gud över människor.
De lyssnar in, Gud svarar.
Vi väljer att tala i tungor, Anden leder.
Vi väljer att titta efter, Gud låter oss se.
Tre exempel, samma princip.
Du skriver att du behöver bevis från Bibeln för att acceptera att vi kan välja att se in i den osynliga verkligheten. Då skulle jag vilja be dig om bevis från Bibeln på att vi INTE kan göra det. Sanningen är att Bibeln ej besvarar frågan hurvida vi kan välja att titta efter eller inte. Bibeln innehåller ett antal exempel på profetiska tilltal, men betydligt färre exempel på gåvan att skilja mellan andar funktion och på när siarprofeter ser i det osynliga. Exemplet vi har är när Elisha VÄLJER att be så att Gud låter sin tjänare se änglararmeérna. Gud initierade ej detta, utan det var på Elishas inititiativ. Vi ska alltid undvika “argument from silence”, d.v.s. att argumentera utifrån vad Bibeln är tyst om. Jag menar att du begår detta fel i vår dialog.
Erfarenheten talar dock sitt tydliga språk. De flesta som undervisar om gåvan att skilja mellan andar betonar just att gåvobäraren behöver lära sig att stänga av och sätta på, och inte gå runt med känselspröten ute hela tiden. Alla seers jag känner kan välja att titta efter när de så önskar. När de kliver ut i sin gåva, så responderar Anden.
Ett annat sätt att se på just detta med att se i Anden, är att det egentligen inte rör sig om en av Andens gåvor, utan att det ligger i den profetiska tjänsten (och då fungerar annorlunda eftersom den är nedlagd i personens setup). En seers andliga ögon är helt enkelt känsligare, och att denna person då kan välja att se efter är naturligt. Det är ingen andlig gåva som kommer och går.
Det finns flera sätt att resonera kring frågan, och inga enkla svar. Så det kanske är bäst om vi undviker sådana. Eftersom Bibeln ej besvarar frågan är det klädsamt med lite ödmjukhet i frågan. Verkligheten bekräftar dessutom min position. Som sagt, alla seers jag känner/läst/lyssnar på/tittat på/ kan välja att se efter i den andliga verkligheten. Men det sker också att Gud initierar när han vill visa någonting specifikt. Därmed inte sagt att de kan välja att se ALLT. Men inom vissa ramar kan seers generellt se saker. Så mitt synsätt inkluderar att Gud också initierar. Du utesluter möjligheten att vi kan initiera, och omyndigförklarar då också alla som fungerar i dessa gåvor och vars verklighet motbevisar din position.
Allt gott!
/David
David!
Du skriver: De lyssnar in, Gud svarar.
Vi väljer att tala i tungor, Anden leder.
Vi väljer att titta efter, Gud låter oss se.
Tre exempel, samma princip.
Visst och här håller jag med eftersom det är så Habackuk gjorde. Han gick inför Gud för att se vad Gud skulle tala och det kan vi också göra,´och då gör vi oss tillgängliga för Gud.
Jag själv fungerar så, men det är inte alltid Gud visar något, eller säger något och det är detta jag menar, att om inte Gud visar oss något, så är det blankt och att försöka pressa fram något från Gud tror jag inte han gillar.
För många år sedan när jag var väldigt ivrig att få något från Gud att ge till folk, så talade Gud rätt tydligt, han sa, När jag vill att du skall säga något, så ger jag dig något att säga. Det betyder att det inte handlar om att jag skall vara på det, utan enkelt vara avslappnad och uppmärksam, för när Gud vill något, då visar han det han vill.
Jag går idag inte runt och försöker se något över människor, det behövs inte för Gud uppenbarar ändå.
Min ödmjukhet ligger i som jag skrev, att jag kan ha missat något och jag utesluter ingen, är bara skeptisk till sådant som inte har skriftstöd. Vi kan gå inför Gud och om han vill så talar han, Gud kan såklart tala utan att vi specifikt är inför honom, men vi kan inte få Gud att tala om han inte vill något.
Jes_8:17 Så vill jag förbida HERREN, då han nu döljer sitt ansikte för Jakobs hus; jag vill vänta efter honom.
Psa_28:1 Av David. Till dig, HERRE, ropar jag; min klippa, var icke stum mot mig. Ja, var icke tyst mot mig, så att jag bliver lik dem som fara ned i graven.
Psa_83:2 Gud, var icke så tyst, tig icke och var icke så stilla, o Gud.
Gud kan välja att vara tyst, att dölja sitt ansikte för oss. Förvisso en parantes.
Bb