Nu är det dags för Malin att få berätta sin story! Malin är inte hennes riktiga namn. Om du läst hela bloggserien så är det svårt att undgå hur Philippas & Malins berättelser harmoniserar med bibelorden i del 3, och min beskrivning av siarprofetens tjänst i del 4.
*************
”En natt när jag var rädd såg jag en ängel stå bakom mig mot väggen. Den var hög, brann, och hade en gyllene pilbåge. Jag såg hur den sköt pilar mot allt det onda och obekväma som fanns i rummet. Jesus har tidigare sagt till mig att han har sänt änglar att vara med mig och finnas till hjälp för mig. Den ängeln var nog inte bara där den natten, utan jag tror att den är med jämt. På samma sätt som jag har en kortare ängel med krulligt ljust hår och blåa ögon som sitter på min säng just nu. Jag frågade Gud varför den är där och Gud svarade: ’För att du ska kunna fortsätta se som ett barn utan hinder’. Jag har ingen aning om vad för gåva, medfödd sak eller annat som detta är. Jag vet bara vad jag ser.”
Detta är ett utdrag ur min första anteckning efter att jag på riktigt började inse att jag ser i anden. Som ni kan läsa i slutet av anteckningen så fanns det en del frågetecken inom mig, vad var detta för något?
Så länge jag kan minnas har jag ibland tyckt mig se saker i luften kring människor när jag har bett för dem. Eller sett något som kan liknas vid värmeböljor/kraftfält på specifika platser i rum eller vid människor. Jag trodde att det var något som hände alla ibland. Det var först när jag flyttade till Örebro som jag började förstå att detta nog inte är något alla har i sin vardag. I Örebro lärde jag känna människor som även de såg i anden, bland annat David. Han var en av de som både utmanade och manade mig till att växa i min gåva. Jag förstod att vad jag ser skulle kunna vara något jag ser i anden, som till exempel änglar eller Guds närvaro i rummet. Nyfiken som jag är började jag fråga Gud om att visa mig tydligare vad det är jag ser, något Han inte var sen med att göra. Nyfikenheten växte och med det växte mitt seende. Gud lät mig börja se både mer och tydligare.
Under en gudstjänst en gång såg jag hur rummet vi var i blev mer och mer rökfyllt. Det gick så långt att jag började kolla mig omkring om det brann någonstans. Men alla runtomkring mig såg helt normala ut och inget brandlarm hade gått. Efter några sekunder insåg jag att jag antagligen såg röken i anden och att den dessutom var helt vit och inte grå som brandrök. Guds närvaro fyllde rummet och jag såg det i form av rök.
En annan gång såg jag Guds närvaro i form av en duva. Det var en stor vit duva i mitten av rummet som vid ett tillfälle under ett möte blev massa mindre duvor. De flög runt i rummet och vid jämna mellanrum landade de på människor. Jag såg i anden hur två duvor landade på en kvinnas utsträckta händer, samtidigt som jag med mina fysiska ögon kunde se hur hon i samma sekund som duvorna landade blev påtagligt berörd av Guds närvaro. Jag såg på samma sätt hur en duva landade på en mans panna och hur även han i samma sekund blev berörd av Gud. Det häftigaste av allt var alla duvor som landade i människors hjärtan. I det fysiska kunde jag inte se om Gud berörde dem eller inte, men eftersom jag såg i anden hur duvorna landade i deras hjärtan så visste jag att de blev berörda.
Jag har också sett en hel del änglar. Oftast ser jag dem lite suddigt eller otydligt, men vid ett tillfälle under en gudstjänst såg jag en ängel så tydligt att jag nästan blev chockad och stod med öppen mun och bara stirrade. Jag hade sett änglar uppe på estraden under lovsången som var med och tillbad och spred Guds närvaro i rummet. Efter ett tag såg jag hur en av änglarna blev tydligare och klarare än de andra. Tidigare hade jag sett den så pass suddigt att jag kunnat se högtalaren som var bakom ängeln, men nu såg jag inte längre högtalaren. Ängeln fortsatte att bli tydligare och tydligare och jag stod och stirrade och trodde inte mina ögon. Den lyste starkt och det mesta jag såg var vitt. Efter en stund av att jag stått och stirrat började den plötsligt bli otydligare igen. Jag har nog fortfarande aldrig sett en ängel så tydligt som jag såg just den!
Något jag däremot kan uppleva tydligt ibland är hur min ande lämnar min kropp. Vid ett sådant tillfälle mötte jag ett väsen som även profeten Hesekiel skriver om. Jag såg till en början hur jag befann mig i en trädgård. Längre fram fanns en valvformad port och bakom porten en vit skinande trappa som sträckte sig uppåt mot ett starkt ljus. Jag gick till början av trappan och såg då änglar stå och lovsjunga. Jag gick längre upp på trappan tills jag kom fram till några som såg ut som ett djur eller typ en varelse, fast samtidigt liknade en människa. En av de log vänligt och såg ut som en korsning mellan ett lejon, en människa och något som liknade en tupp. Det var en märklig syn för det var flera huvuden på samma varelse, samtidigt som jag såg att den hade vanliga händer. Jag tänkte att jag kanske borde hälsa så jag räckte fram min hand. Varelsen kollade lite frågande på mig varpå jag hör mig själv säga ”Det är såhär vi hälsar i Sverige” men jag sa det inte på svenska utan på något annat språk som varelsen verkade förstå. För jag fick ett svar med ord som jag aldrig hört innan men ändå förstod i hjärtat. ”Såhär brukar vi hälsa här”. I samma sekund lyfte varelsen sin hand och la den på mitt huvud. Jag kände i min fysiska kropp hur jag blev fylld av Guds närvaro! Jag hade vid detta tillfället inte läst hela bibeln och hade ingen aning om vad som stod i Hesekiels bok. Inte förens två nära vänner påpekade för mig att min beskrivning av varelsen är väldigt lik de som Hesekiel beskriver. När jag efter en tid tänkte att jag kanske ska kolla vad det står i Hesekiel blev jag, under tiden jag läste om de fyra väsendena som han beskriver, fylld av Guds närvaro och helt förundrad över hur beskrivningarna ändå stämmer överens. Det är inte samma till punkt och pricka men de stämmer på de flesta punkter.
Avslutningsvis vill jag dela med mig av en uppenbarelse som jag fick samma dag som utdraget från anteckningen i början. Något som för mig blev en bit av många som rätade ut de frågetecken jag hade inom mig kring att se i anden. Uppenbarelsen handlade om en känsla som jag länge burit med mig i mitt liv. Känslan av att någon stirrar på mig. En känsla av att jag inte är själv, även fast jag vet att det inte är någon annan i rummet. Jag försökte bortförklara det hela med att jag väl bara var allmänt rädd eller nåt, men jag fick det uppenbarat för mig att det är änglar. Änglar jag känt av men inte riktigt sett. Mina fysiska ögon har inte kunnat se dem och mina andliga ögon visste jag inte att jag kunde använda, än mindre hur jag kunde använda dem. Nuförtiden är jag medveten om att jag ser i anden och även hur jag kan använda gåvan, men det har varit en resa. En resa som jag fortfarande är mitt uppe i och som jag tror Gud har för fler människor med denna gåvan.
/Malin
*****
Blessings
/David
Kingdom blog 